- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
125-126

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krüger, Hans Andreasen - Krüger, Stephanus Johannes Paulus - Krüger, Paul - Krüger, Hermann Gustav

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

125

Kriiger

126

på den preussiska författningen. I riksdagen
visste K. att vid hvarje lämpligt tillfälle
med oföiskräckt-het och talang påminna om
Nord-Slcsvigs egendomliga ställning. Under
fransk-tyska kriget 1870-71 fördes K. jämte
flera andra nordslesvigare i 4 månader bort från
hemmet till en fästning i Ost-preusscn. Vid
sidan af sin politiska verksamhet var K. en
ifrig och skicklig landtbrukare. Minnes-stöder
öfver honom restes 1882 i Skibelund nära Askov
och 1884 i Ribe. - Jfr Hiort Lorenzen, "Kriigcr
i Berlin" (i "Sönderjydske aarböger", 1907-08).
K- El’g.

Kriiger, Stephanus Johannes Paulus, president i
Sydafrikanska republiken (Transvaal), f. 10 okt. 1825
i Rustenburg (distr. Colesberg) i Kap-kolonien,
d. 14 juli 1904 i Clarcns vid Montreux (Schweiz),
tillhörde en urspr, tysk familj, som 1713 bosatt sig
i Kap-kolonien. Af missnöje med engelska styrelsen
utvandrade 1837 hans föräldrar jämte några tusen
andra boer till landet n. om Oranie-iloden, och
den då tolf-årige gossen fattade mot engelsmännen
en känsla af hat, som vande lifvet igenom. Efter
en ny flyttning, till Natal, bosatte sig familjen i
Transvaal. Under de många striderna med kaffrorna i
Natal utmärkte sig K. så, att han vid 20 års ålder
valdes till fältkornett och vid nådda 27 år till
"kommendant" (befälhafvare för en i fält varande
styrka), och som sådan deltog han i expeditioner
mot infödingarna 1852 och 1853. Vid inbördeskrigets
slut 18()4 blef K. öfverbefälhafvare för den nya
Sydafrikanska republikens krigsmakt och ledde (let
långvariga och ruinerande kriget mot den mäktiga
Bara-mapulana-kafferstammcu (1864-68), hvilket
fick en för boerna mindre lycklig utgång. Då
England, på grund af frivillig överenskommelse,
1877 annekterade den bankiuttmässijra republiken,
uppträdde K., som det sades af afundsjuka mot den
dåv. presidenten Burgcr, hvars befattning han förut
lär ha eftcr-sträfvat, på ett ganska tvetydigt sätt,
i det han h. o. h. undandrog presidenten sitt stöd
och verkade för annexioncn. Han gick t. o. m. - i
likhet med flera andra boer i framskjuten ställning
- för ön tid i engelsk tjänst, men arbetade icke
desto mindre såväl öppet som i hemlighet mot Englands
intressen och var i själfva verket själen i motståndet
mot nämnda lands politik i Syd-Afrika. Två gånger
for han på boerparticts uppdrag med en deputation
till England för att protestera mot annexionen,
men utan resultat. Vid krigets utbrott i dec. 1880
utsågs han jämte Prctorius och Joubert att öfvertaga
landets styrelse. Sedan Transvaal återvunnit sin
själfständighet, om än under Englands "suzoränitet",
valdes K., 1883, till president, ett uppdrag, som
1888, 1803 och 1898 förnyades. Under de år K. stod i
spetsen för republiken togo näringar och handel åter
fart, järnvägar anlades, och det allmänna välståndet
höjdes. Härtill bidrog förnämligast upptäckten af
guldgrufvorna, som tillförde statskassan betydliga

inkomster. Med mycken kraft och "äkta bocrenvis-het"
häfdade han Transvaals "gamla traditioner",
enligt hvilka landet tillhörde boerna, hvilka
bestämmanderätten öfver dess angelägenheter borde
tillkomma, och tillbakavisade följaktligen de anspråk,
som de inflyttade utlänningarna (nillanderx)
framställde om erhållande af likställighet i
politiskt afseende. Då dessa senare vidhöllo sina
kraf, under åberopande af det arbete och de kostnader
de nedlagt på grufvornas bearbetning, men K. icke
ville tillmötesgå deras anspråk (mera än till en viss
grad), utbröt 1895 ett uppror i Johannesburg. Detta
kväf-des visserligen i sin linda, och Jamesons (se
denne) infall s. å. af visades. Men då England öppet
åtog sig "utlänningarnas" sak, träffade K. alla
förberedelser för det då oundvikliga kriget (se
Boerkriget). Efter åtskilliga betydande framgångar
(dec. 1899) för boerna vände sig krigslyckan till
engelsmännens förmån, och då Transvaals hufvudstad,
Pretoria, tagits i besittning af dessa, öfvcr-lämnado
K. presidcntskapet till Schalk Burger och begaf sig 19
okt. 1900 till Europa för att utverka stormakternas
mellankomst. Detta lyckades dock icke. Visserligen
blef K. entusiastiskt hyllad i Frankrike, men hans
begäran om diplomatisk intervention vann intet
gehör hos regeringen. En tilltänkt resa till Berlin
inställdes, då kejsar Vilhelm lät meddela, att han ej
skulle bli emottagen. K. begaf sig då till Holland,
där han mottogs med mycken sympati och där han bosatte
sig. De sista åren af sitt lif tillbragte han tidtals
i Mcntone. Han ligger bcgrafven i Pretoria. I\:s
lefnadsminnen ut-gåfvos 1902. Biogr, af Statham (1898)
och van Oordt (s. å.).

K:s utmärkande egenskaper voro sträng religiositet,
som nästan gränsade till fanatism, okuflig viljekraft,
som icke tog mycken hänsyn vid val af medel, stort
mod och brinnande fostcriandskäilek. Därtill kom
mö skarpsinne och stor förmåga att genom tal och
föredrag - de senare ofta af religiöst innehåll -
verka öfvertygande på sina åhörare. I sitt yttre
uppträdande var han enkel och rättfiam, men iakttog på
samma gång en viss värdighet. Han var ytterst populär
bland sina landsmän och benämndes af dem vanligen
"Oöm Paul" (gamle Paul), liksom hans tredje fru,
Susanna Du Plessis (d. 20 juli 1901), i dagligt tal
kallades "Aunt Sanny". Engelska historieskrivare
skildra K. mindre sympatiskt. Po vilja gärna
i honom se en egensinnig despot, fullkomligt
hänsynslös, när det gällde att värna om boerfolkcts
rättigheter gentemot invandrarna - hvilkas rätt han
aldrig ville medge -, på samma gång som de måste
erkänna hans gudsfruktan och fosterlandskärlek.
H. J–/It.

Kruger, Paul, tysk jurist, f. 1840, professor i
Marburg 1871, i Innsbruck 1872, i Königsberg 1874
och i Bonn 1888, har väsentligen vunnit rykte s<»m
utgifvare, jämte T. Mommscn, af "Corpus iuris civilis"
i dess modernt kritiska upplnsw (2 1x1 1868 -77;
bd l, 7:c uppl., 1893), hvarvid K. särskildt
behandlat codcx och institutionerna. Liknsa
har han jämte Mommsen och Studomund uteott
’’Collec-tio libroTum juris antojustiniani". Bland
hans vetenskapliga arbeten märkas f. ö. Krilhrhe
rrrsuc.he (1870) och Gcscliiclilp (Jer qucllcn
und litteratur Hft rom hr hen rechls H8S8).
(Rid.)

Kriiger, Hermann Gustav, tysk kyrkohisto

Ord, som saknas under K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:37 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbo/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free