Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska / 151-152 (1911) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kräftdjuren - Kräftfiske

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

finnas mellan kroppens olika organ; hos vissa mycket
små kräftdjur kan äfven hjärtat saknas. Hos högre
kräftdjur äro dock verkliga blodkärl för handen; ett
fullständigt slutet kärlsystem finnes dock ej, utan
blodet träder alltid ut ur kärlen in i håligheterna
mellan kroppens organ. I allmänhet är hufvudet icke,
såsom förhållandet är hos insekterna, skildt från
bålen. Vanligen finnas 2 par antenner samt 3 par
bihang, som tjänstgöra som mundelar (käkar); de
bihang, som stå i ställflyttningens tjänst, förekomma
till olika antal (dock aldrig flera än ett par på
hvarje segment) och af olika beskaffenhet (simfötter,
gångfötter, gripfötter m. m.). Bland kroppens öfriga
bihang må nämnas skölden, ett hudveck, som utgår
från hufvudet och täcker en större eller mindre del
af kroppen. Stundom är denna sköld sammanväxt med
kroppen längs djurets ryggsida; stundom utgöres
den af två rörliga halfvor, som likna musslornas
skal. Kalksalter ge åt kitinet (den organiska
substans, hvaraf kroppsbetäckningen består) en viss
grad af hårdhet. Luktorgan kan finnas å det första
antennparet. Hos några kräftdjur förekommer utom
pariga sidoögon äfven ett oparigt, pannöga; hos andra
finnes blott ettdera slaget. S. k. jämviktsorgan,
hvilka stundom ock tydas som hörselorgan, förekomma
blott hos de högre kräftdjuren och bestå af en
öppen håla, mera sällan af en sluten säck, vid
första antennens bas; å dess väggar sitta rörliga
hår, hvilka bära gruskorn e. d. Tarmkanalen är
vanligen ett rakt rör, som sträcker sig från munnen
till bakkroppens ända. På några undantag när äro
kräftdjuren skildkönade; hannen är stundom mindre än
honan och så liten, att han ser ut som ett vid honan
fäst parasitdjur. Utvecklingen försiggår vanligtvis
genom en mycket genomgripande omdaning ("metamorfos"),
i det ungen kommer ur ägget som en från det
fullväxta djuret mycket afvikande organism. Hos
många kräftdjur stå de nykläckta ungarna på det
s. k. Nauplius-stadiet; detta utmärkes bl. a. däraf,
att det eger tre par simfötter, som hos det utbildade
djuret omdanas till de två antennparen och det första
käkparet; af synorgan har Nauplius endast ett pannöga.

Flertalet kräftdjur lefver i hafvet, andra i sött
vatten och ett fåtal å fuktiga ställen på land. De
flestas föda utgöres af djurämnen; de förtära antingen
lefvande djur, som de fasttaga med gripfötterna, eller
också ruttnande kadaver, hvarigenom de bidraga till
vattendragens renhållande. Några äro som vullväxta
fastsittande på hvarjehanda föremål i hafvet; så är
förhållandet med den vid vår västkust förekommande
hafstulpanen (Balamis). Ett ej ringa antal kräftdjur
för ett mer eller mindre parasitiskt lefnadssätt
(parasitkräftor), hvilket ofta medför en betydlig
tillbakagång af hela organisationen; medan sålunda
några parasiter (som t. ex. Caligus-arterna)
likna gruppens fritt lefvande former, skulle sådana
kräftdjur som t. ex. Rhizocephala ej kunna igenkännas
som sådana, om ej utvecklingen uppenbarade deras
släktskapsförhållanden.

En grupp bland kräftdjuren, trilobiterna, hör till
de allra äldsta hittills kända djuren; de voro
nämligen med flera släkten företrädda redan under
den kambriska tiden.

Klassen kräftdjur har sedan gammalt delats i två
underklasser: Entomostraca och Malacostraca; dock
innesluter den förstnämnda afdelningen ett
antal grupper, som ej äro närmare besläktade med
hvarandra.

Kräftdjursklassen kan indelas i
följande ordningar:

1.	ordn.	Branchiopoda.
		1.	underordn.	Phyllopoda.
		2.	»	Cladocera.
2.	»	Copepoda (Klyffotingar).
		1.	underordn.	Eucopepoda.
		2.	»	Branchiura.
3.	»	Cirripedia.
		1.	underordn.	Lepadidæ.
		2.	»	Balanidæ.
		3.	»	Rhizocephala.
4.	»	Ostracoda.
5.	»	Trilobita.
6.	»	Euphausiacea.
7.	»	Mysidacea.
8.	»	Cumacea.
9.	»	Isopoda.
10.	»	Amphipoda.
11.	»	Decapoda.
		1.	underordn.	Natantia.
		2.	»	Reptantia.
12.	»	Stomatopoda.

Litt.: M. Milne Edwards, "Histoire naturelle des
Crustacés" (1834–40), C. Claus, "Untersuchungen
zur erforschung der genealogischen grundlage
des crustaceensystems" (1876), samt G. Smith och
W. F. R. Weldon, "Crustacea" (i "The Cambridge natural
history", vol. 7, 1909).
L-e.

Kräftfiske utföres med redskap af flera slag:
kräftburar (se Fiskredskap), som huf-vudsakligast
begagnas i sjöar och tjärnar och med hvilka göras de
största fångsterna, kräfthåf-var (se Fiskredskap) och
med bete försedda spön, hvilka senare man utsätter
i bottnen af åar eller andra vatten, hvarefter man
vid belysning med bloss medelst håf, tång eller
händerna tar de kräftor, som äta af betet. Detta
bör såväl på de flata håf varna och på spöna som i
burarna helst bestå af fisk eller fiskbitar, ehuru
kött af däggdjur också är använd^ bart. På grund
af kräftans nattliga vanor fiskas den under den
mörka delen af dygnet. Om våren eller försommaren,
maj-juli, då kräftorna efter vintern äro magra, då
honorna bära rommen under stjärten och då massans
af de vuxna kräftorna skalfällning försiggår, är
kräftfiske inom vårt land förbjudet. I de flesta
län, där kräftfångsten eger egentlig betydelse,
är denna allmänna frednings-tid utsträckt att gälla
t. ex. till 11 aug. Bäst och fetast äro kräftorna i
aug. och sept. Fångst af kräftor under 9 cm. längd
är i de flesta af nämnda län förbjuden, äfvensom i
Hjälmaren af honor med rom under stjärten (se K r
ä f t p e s t). Enligt Kom-merskollegii berättelse
för 1905 utfördes då från Sverige 138,845 tjog
kräftor. År 1907 hade denna utförsel nedgått till
104,253 tjog och 1908 - huf-vudsakliffast på grund
af kräftr»osten i Hjälmaren - till 44,361 tjog,
värda 35,489 kr. Af vår kraft-utförsel har under
senaste årtiondet blott en obetydlig del ej gått till
Tyskland. Detta land införde t. ex. 1904 kräftor till
ett värde af nära l,s mill. kr., hvaraf enligt tysk
uppgift för 249,500 kr. från Sverige. Från Tyskland
till Frankrike utfördes s. å. för något öfver 700,000
kr. Kräftfisket i Hjälmaren, som 1909 på grund af
kräftpesten var totalt

Ord. som saknas under K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>