Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kräklingbo - Kräklinge - Kräkmedel - Kräkning - Kräkrot - Kräkrotsdroppar - Kräkrotsextrakt - Kräkrots-vin - Kräksalt - Kräksaltvin - Kräkvin - Kräkvin - Kräkvinsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
Kräklinge-Kräkvinsten
156
det. 4,672 har. 397 inv. (1909j. K. bildar med
Åla och Angå ett konsist, pastorat i Visby stift,
Medelkontraktet.
Kräklinge, socken i Örebro lan, Hardemo härad. 3,914
har. 1,136 inv. (1909). K. utgör ett konsist, pastorat
i Strängnäs stift, Edsbergs kontrakt.
Kräkmedel, farm. Se E m e t i c a.
Kräkning, med., maginnchållets uppdrifvande genom
matstrupen. Magens s. k. fundusdel slappas, medan
pylorusdelen sammandrages, hvarvid magen antager
päronform, tillslutningen af öfre magmunnen
(cardia) upphör och kraftiga kontraktioner af
buk-muskulaturen inställa sig. Kräkningen är i
regel en rcflexakt, som kan utlösas från olika
delar i kroppen, såsom svalgets slemhinna och
bukorganen. Åtskilliga gifter, t. ex. apomorfinet,
synas inverka på det s. k. kräkningscentrum,
hvars läge inom centrala nervsystemet emellertid
ej är närmare kändt. Kräkningar kunna inställa sig
vid olika sjukdomstillstånd, såsom inflammation af
bukhinnan, affektioner af hjärnan och dess hinnor,
njurlidande m. m. I många fall kan kräkningen
betraktas som en "naturens skyddsåtgärd",
hvarigenom matsmältningsapparaten befrias från
skadliga ämnen. Utlösningsmekanismen för de
bekanta kräkningarna vid sjösjukan och under
hafvandeskapet är ej närmare känd. I många
fall lämna de uppkräkta massornas utseende och
innehåll värdefulla upplysningar om naturen af de
sjukdomsprocesser, som förorsaka kräkningen. Särskildt
karakteristiska äro de kaffe-sumpliknande
kräkningarna vid magblödning och de fekala
(exkrementluktande) kräkningarna vid tarmhinder.
J. E. J-n.
Kräkrot, Radix Ipecacuanhce, farm., med., er-hålles
af rubiacén Uragoga Ipecacuanha Baill. (Cephaélis
Ipecacuanha), en i sydvästra Brasiliens fuktiga
urskogar, helst nära vatten växande liten (40 -50
cm. hög) halfbuske, med i myllan krypande, horisontal,
smal rotstock, från hvilken uppstiga
Uragoga Ipecacuanha.
korta stjälkar (se fig.). Från rotstockens undre sida
nedskjuta många birötter, 5-10 cm. långa, hvilka till
en början äro smala, nästan trådlika, men sedermera
förtjockas, i synnerhet å mellersta delen, genom
där anhopad reservnäring i en grå, hornartad bark,
som har ett smäknöligt, ringladt utseende och på ytan
vanligen är gråaktig eller gråbrun. Ju mera barken
är utvecklad, och ju mindre det finnes af gul hvita
veddelar, dess bättre är drogen. Den offi-cinella
kräkroten kommer hufvudsakligen från staten Måtto
Grosso i Brasilien. Gartagenakräkrot, hvars moderväxt
är Uragnga acuminata Karst. i Colombia, består af
tjockare, mindre starkt ringlade rötter, hvars bark är
ljusare grå inuti. Kräkrotens viktigaste beståndsdel
äro alkaloiderna euietin (se d. o.), cefaelin och
psychotrin. Äfven andra rubia-céer innehålla i sina
rötter emetin, t. ex. Psycholria emetica, som växer i
Colombia och ger handelns Rad. I. nigra 1. striala,
bestående af något tjockare, svarta, strimmiga
rötter, inuti i barkdelen ofta violetta eller gråblå,
Richardsonia-artcT: i Nord- och Syd-Amerika, hvilkas
friska rötter äro stärkelserika och hvita (/. alba
farinosa), men, torkade, få en järngrå färg och ha
djupa sprickor samt omväxlande böjningar, hvarför
de äfven kallas R. Ipec. undulata och slutligen
Borreria capilata och B. Poaya i Brasilien. Af en
till fam. Violaccce hörande liten buske, Hybanthus
Ipecacuanha Taub., fås en tredje emetinhaltig
kräkrot, som är hvit och ved-artad, hvarför densamma
i droghandeln benämnes R. Ipec. albce lignosce
(se Hybanthus). Dessa slag af kräkrot kallas med ett
gemensamt namn "falsk Ipecacuanha". Den äkta kräkroten
odlas såväl i hemlandet som i brittiska Indien, och
fortplantningen sker mycket lätt dels genom små bitar
af den ringlade rotdelen, dels genom bladskaften, som
i lämplig jord alstra nya plantor. Kräkroten började
mot slutet af 1600-talet användas i Europa mot rödsot
och värderades mycket högt. Dess bruk utbreddes af
Helvctius, som höll medlet hemligt och sålde det för
1,000 louisdorer till franska regeringen. Kräkroten
verkar genom alkaloiderna äckel eller kräkning efter
dosens storlek. Infusion på kräkrot ingår ofta i
"bröstsafter", och af densamma beredes kräkrots-vin
. (se K r ä k v i n 1). Från alkaloiderna befriad
drog användes mot dysenteri. O. T. S. (G. L-m.)
Kräkrotsdroppar, farm. med. Se K r ä k v i n 1.
Kräkrotsextrakt, farm. med. Se K r ä k v i n 1.
Kräkrots-vin, farm. med. Se Kräkvin 1.
Kräksalt, farm. Se Kräkvinsten.
Kräksaltvin. Se K r ä k v i n 2.
Kräkvin. 1. (Kräkrotsvin) Vinum Ipeca-cuanhw,
farm., med., fanns förr upptaget i Sv. farmakopén,
men ersattes numera af kräkrots-droppar (Tinctura
Ipecacuanhce) och af flytande kräkrotsextrakt
(Extraclum fluirfum Ipecacuanhce). Kräkvinet bereddes
af l d. kräkrot och 10 dlr starkt vin samt användes
både som kräkmedel och, i mindre doser, vid bröst- och
strupka-tarrer. Se E ni e t i c a och Expektorerande
medel.
2. (Kräksaltvin, Antimonvin) Vinum
stibiatum. farm., med., är en lösning af l
d. kräksalt (kräkvinsten) i 249 dlr marsalavin. För
att framkalla kräkning ges en matsked, åt barn en
tesked hvar 10:e-15:e minut, tills verkan följer.
1. C. G. S. 2. O. T. S. (C. G. S.)
Kräkvinsten, T artarus stibiatits 1. emelicus,
Tar-träs stibico-kalicus Sv. farm., Kräksält, K
a-lium-antimonyltartrat, kem., farm., med., är ett
dubbelsalt bildadt genom förening af
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
