Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kräldjur - Krämkopp - Krämla - Kränga - Krängning - Krängningsdeviation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
Krämkopp-Krängningsdeviation
160
betäckning ej är egnad att kvarhålla kroppsvärmen,
gör, att kräldjurens värmegrad väsentligen är beroende
af det orngifvande mediet; kräldjuret kännes kallt
("kallblodiga djur"). Ändtarmen och urogenitalorganen
mynna ut i en kloak. En verklig parning eger rum,
och parningsorgan finnas hos det öfvervägande
flertalet. De flesta lägga ägg af ansenlig storlek;
under äggets gång genom äggledaren omges det af
ägghvita och ett kalkhaltigt skal, som hos ödlor och
ormar är läderartadt, hos sköldpaddor och krokodiler
fast och sprödt som ett fågeläggs. Som näringsgulan
är mycket stor, är äggklyfningen partiell liksom
hos fåglarna. Allantois och amnion (se dessa ord)
äro utbildade. Med få undantag egnas hvarken äggen,
sedan de nedgräfts i fuktig jord, sand o. d., eller
ungarna någon som helst vård från föräldrarnas sida.
Nästan alla kräldjur, ined undantag ai några
sköldpaddor och ödlor, äro köttätande. De
smärre formerna lefva till hufvudsaklig del
af insekter, de större däremot af ryggradsdjur,
äfven varmblodiga. Många arter, t. ex. vattenormar,
hafssköldpaddor och krokodildjur, vistas uteslutande
eller företrädesvis i vattnet, men de allra flesta
kräldjur uppehålla sig på land, än på fuktiga
ställen i närheten af vatten, än på torra platser. -
Hvad kräldjurens geografiska utbredning vidkommer,
tilltaga de i talrikhet mot ekvatorn. Några ormar
och ödlor utbreda sig långt upp i norden, hvaremot
krokodilerna äro inskränkta till varma länder;
sköldpaddorna förekomma hufvudsakligen i dessa. Kalla
och tempererade trakters kräldjur ligga om vintern
i vintersömn eller dvala; så göra kräldjur äfven
i tropiska länder under sommarhettan och vakna
upp vid regntidens inträdande. - Kräldjurens
själslif befinner sig på en låg ståndpunkt. De
växa långsamt, men ha dess större lifslängd. De
flesta äro utomordentligt seglifvade, kunna härda
ut länge utan föda och med inskränkt respiration
samt i viss grad ersätta stympade eller förlorade
kroppsdelar. För människan är blott ett mindre antal
direkt nyttigt, t. ex. sköldpaddorna genom sitt kött,
sin sköldpadd och sina ägg, leguanerna genom köttet
och krokodilerna genom huden. Däremot bli många
arter indirekt nyttiga för människan genom smärre
skadedjurs förföljande. Skada förorsakas däremot
af en mängd arter. Krokodildjur och jätteormar
bort-röfva, de förra människor och tamkreatur, de
senare åtminstone husdjur, hvarjämte båda förtära
matnyttigt villebråd. De giftiga ormarna döda medelst
sina farliga bett människor samt nyttiga tama och
vilda djur. Genom sin kalla kropp, sina krälande och
smygande rörelser, sitt ofta undandolda lefnads-sätt
och sitt fördärfbringande gift ha de flesta kräldjur
från äldsta tider ådragit sig människors a f sky och
hat samt blifvit föremål för ifriga förföljelser.
De i våra dagar lefvande kräldjuren äro endast
tarfliga rester af en i forna geologiska perioder
rik och mäktig djurstam. För första gången
framträder den omisskännliga kräldjurstypen under
permtiden. Men deras stormaktstid inföll under
jura- och krit-perioderna; då nådde de höjdpunkten
af sin utbildning både i artrikcdom och framför
allt i mångsidig och omväxlande formutbildning; då
voro de de högsta varelserna här på jorden och dess
behärskare. Ty af däggdjuren hade på den tiden blott
några små, svaga och lågt organiserade fonner hunnit
utbildas, och först under juraperioden uppkommo
fåglarna. Liksom vissa däggdjur ju äro nutidens
jättar, så uppnådde under juratiden flera
kräldjur dimensioner, som ställa nutidens elefanter
fullständigt i skuggan; man har funnit lämningar af
kräldjur, som voro omkr. 36 m. långa. De befolkade
landet, hafvet, luften; bland dem funnos såväl
växtätare som rofdjur; med ett ord, de förmådde
utnyttja alla för ett ryggradsdjur disponibla
existensmöjligheter.
Man har fördelat kräldjuren i följande grupper:
1)* Prosauria. 2) Theromorpha. 3)* Chelonia. 4)
Dinosauria. 5)* Crocodilia. 6) Plesiosauria. 7)
Lchthyosanna. S) Pterosauria. 9) Pythonomor-plia. 10)*
Sauria (med ordningarna Lacerlilia och Ophidia).
Endast de med * betecknade grupperna innehålla
representanter i nutiden. Om fjällkräldjur se
Fjällreptilier. Litt.: H. Gaden, "Am-phibia and
reptiles" (i "The Cambridge natural history", 1901).
L-c.
Krämkopp, en numera gängse benämning på ett slags små
prydliga koppar af porslin (mera sällan af fajans)
med äggrund form, lock och grepe, hvilka på 1700-talet
och äfven senare tillverkades vid snart sagdt alla
porslinsfabriker i Europa (i Sverige kallades de
förr ofta "punschkoppar"). De stå högt i pris bland
samlare; icke minst gäller detta om de svenska
krämkopparna från Mariebergs-fabriken (se fig.).
Krämla, bot., gemensamt namn på arterna
af svampsläktct Russnia Fr., som hör till
fam. Aga-ricinece bland hattsvamparna. Jämte riskorna
bilda krämlorna en naturlig grupp inom familjen, som
utmärkes däraf, att hela fruktkroppen är spröd, så att
den ej kan upprispas i trådar. Från riskorna skiljas
krämlorna genom saknaden af mjölksaft. Krämlorna
växa i skogar och lundar. Många af dem ha en skarp,
brännande smak (särskildt framträdande i skifvorna);
dessa äro giftiga, andra däremot ha mild smak och
äro utmärkta matsvampar. De bästa bland de ätliga
arterna äro mandel-krämlan^ äggkrämlan, grönkrämlan,
kantkrämlanm. fl. G. L-ra.
Kränga, sjöv., säges ett fartyg göra, då
det "har "".a" eller m. a. o. ej "ligger
på rät köl", utan lutar åt ena sidan.
H. W-1.
Krängning, sjöv., slagsida 1. lutning
hos ett fartyg. Krängningen anges i
grader, t. ex. 6° krängning åt styrbord.
H. W-1.
Krängningsdeviation, skillnaden mellan
deviatio-nen vid krängning (di) och deviationen
på rät köl (ö) för samma kompass och samma
kompasskurs. Krängningsdeviationen för 1° krängning
åt babord å kompasskursen nord utgör kompassens
kräng-ningskoefficient (#). Med kännedom om denna
finnes krängningsdeviationen för hvilken kompasskurs
(CO och hvilken krängning som helst ur formeln di -
d = - yi cos£’, i hvilken i betecknar krängningsgraden
(positiv vid krängning åt styrbord och
Krämkopp från Marie-
bergs porslinsfabrik,
1767.
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
