Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kröger, Timm - Kröger, Ernst Richard - Krökedans. Se Hallkel Ogmundssön - Krökning - Krökningscentrum - Krökningscirkel - Krökningsmått - Krökningsplan - Krökningsradie - Krökningsvinkel - Krön, sjö. - Krön - Krönande list - Krönare - Kröner, Adolf von - Kröner, Johann Christian - Krönig, August Karl - Krönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
163
Kroger-Krönika
164
Kroger, Tim m, tysk författare, f. 1844 i Haale
(Holstein), var till yrket domare, numera bosatt i
Kiel med titeln justitieråd, började rätt sent och
på Liliencrons uppmaning sitt författarskap. Storms
och Björnsons novellistik har påverkat K., som i
anspråkslösa, vederhäftiga berättelser skildrat det
holsteinska landskapet och dess befolkning (Eine
stille welt, 1891, 3:e uppl. 1906, Der schulmeister
von Handewitt, 1893, 3:e uppl. 1905, Die wohnung
des gliicks 1897, 3:e uppl. 1904, Hein Wick 1899,
2:a uppl. 1905, m. fl.; ett urval kom ut 1906). B-n B.
Kroger, Ernst Richard, nordamerikansk tonsättare,
f. 1862 i S:t Louis, har gjort sig bemärkt med sina
uvertyrer Hiawatha, Tlianatopsis, Sarda-napal och
Endymion samt kammarmusik- och pianokompositioner.
Krökedans. Se H all k el Ogmundssön.
Krökning, Krökningsmått, mat., kallas den storhet,
som anger en linjes eller ytas större eller mindre
böjning i en gifven punkt. För en kurva är krökningen
lika med inverterade värdet af krökningsradien. För
en buktig yta åter har den som
uttryck 1/ρρ’, då ρ och ρ’ beteckna den största och
den minsta krökningsradien till ytans normalsektioner
i den gifna punkten. – Krökningscentrum
kallas krökningscirkelns medelpunkt. Orten för
krökningscentrum kallas evoluta (se d. o.). –
Krökningscirkel till en kroklinje kallas gränsläget
för en cirkel, som går genom tre af dess punkter,
då de tre punkterna bringas att sammanfalla. –
Krökningsplan till en dubbelkrökt kurva
kallas det plan, som bestämmes af tangenten och
principalnormalen. – Krökningsradie kallas radien
i krökningscirkeln. Då kroklinjens ekvation
är gifven, bestämmes krökningsradien medelst
differentialräkning. – Krökningsvinkel kallas
den spetsiga vinkel, som tangenterna i ändpunkterna
af en oändligt liten båge bilda med hvarandra.
(I. F.)
Krökningscentrum, mat. Se Krökning.
Krökningscirkel, mat. Se Krökning.
Krökningsmått, mat. Se Krökning.
Krökningsplan, mat. Se Krökning.
Krökningsradie, mat. Se Krökning.
Krökningsvinkel, mat. Se Krökning.
Krön, en af Stångån genomfluten, långsträckt sjö i
Sevede härad, Kalmar län, n. om Vimmerby, 104 m. ö. h.
Krön, den öfversta delen af något, särskildt af en
höjdsträckning eller kulle; det öfre planet af en
vall eller ett bröstvärn; den öfre begränsningen af
en bank.
Krönande list, bygnk. Se Cimaise och Karnis.
Krönare. Se Kröning 2.
Kröner, Adolf von, tysk bokförläggare, f. 1836 i
Stuttgart, d. 1911, öfvertog 1859 ett boktryckeri
i Stuttgart och började s. å. bokförlagsaffär
därstädes. Genom att med sitt förlag inför-lifva
den ena stora förlagsfirman efter den andra (Cotta,
Spemann m. fl.) utvidgade K. detta till en af
Tysklands mest betydande affärer i sin bransch. Det
ombildades 1890 till aktiebolag under titeln Deutsche
verlagsgesellschaft Union. 1882-87 och 1889-91 var
K. ordf. i Börsen verein der deut-schen buchhändler
och ledde dess strid mot det obefogade rabattgifvandet
inom bokhandeln.
Kröner, Johann Christian, tysk målare,,
f. 1838, bosatt i Düsseldorf, professor, har
utfört förträffliga skogs-, jakt- och djurbilder
(Höstlandskap med vildt, nationalgalleriet i Berlin)
samt raderingar och många teckningar för träsnitt. G-s
N.
Krönig, August Karl, tysk fysiker, f. 1822 i
Westfalen, d. 1879, var lärare vid Köllnska gymnasiet
i Berlin och sedan vid k. realskolan därsammastädes,
till sin död. Han är bekant för en kinetisk gasteori,
offentliggjord i Poggendorffs Annaler 1856, hvilken
sedermera fullkomnades af R. Clausius (se d. o.. Fysik
och Gas 1). S. A-s.
Krönika (lat. chronica, grek. chronika, af chronos,
tid), "tideböcker", det äldre namnet på hvad man
i högre mening plägar kalla historia. Man brukar
dock göra den skillnad dem emellan, att krönikan
nöjer sig med att återge de yttre händelserna,
då historien däremot äfven söker efter det inre
sammanhanget emellan dessa och forskar efter de lagar,
som verka på djupet. Någon bestämd gräns kan dock
antagligen ej dragas mellan dem, lika litet som mellan
krönikan och dess torra föregångare, annalerna (se
d. o. och Historia, sp. 776). – Krönikeskrifningens
blomstringstid var medeltiden, och man kan från denna
tid skilja mellan en mängd olika slag af krönikor,
såsom världskrönikor, landskrönikor, landskaps-,
stads-, biskops- och klosterkrönikor o. s. v. Bland
medeltidens krönikeförfattare märkas Gregorius af
Tours, Widukind, Dudo, Lambert af Hersfeld, Cosmas
af Prag, Martin af Troppau, Mattheus Parisiensis,
Jean Froissart och Giovanni Villani, för att blott
nämna några af de mest betydande. – Bland svenska
medeltidskrönikor märkas utom rimkrönikorna (se
d. o.) en af en gråbroder i Visby författad krönika,
afhandlande tiden 815–1412, delvis dock affattad
i ren annalstil, samt vidare den s. k. "prosaiska
svenska krönikan" från 1450-talet och Ericus Olais
"Chronica", som går till 1464. De finnas intagna
i "Scriptores rerum suecicarum medii ævi". –
Af de danska krönikorna må i första rummet nämnas
Saxo grammaticus’ "Historia danica", vidare Svend
Aagesöns krönika och "Chronica danorum et præcipue
Sialandiæ 1028–1307" och "Chronicon Skibyense
1046–1534". Dessa m. fl. finnas intagna i "Scriptores
rerum danicarum medii ævi"; excerpt af dem, som röra
Sverige, finnas äfven i "Scriptores rerum suecicarum
medii ævi" (vol. III). – Bland de fåtaliga norska
krönikorna märkas "Theodrici monachi historia de
antiquitate regum norwagensium" och "Historia
Norvegiæ". – Af öfriga utländska krönikor, som i
någon mån beröra Sverige, äro de viktigaste: Detmar,
"Chronicon lubecense" (fortsatt af Hermann Korner
m. fl.), Reimar Kock, "Chronicon lubecense" och Albert
Krantz, "Chronica". Utdrag af såväl dessa som andra,
hvilka innehålla något rörande Sverige, finnas intagna
i "Scriptores rerum suecicarum medii ævi" (vol. III).
Ett särskildt slags krönikor utgöra biskopskrönikor,
innehållande i allmänhet kortfattade notiser om något
stifts biskopar, och släktkrönikor, innehållande
släkthistorier. Biskopskrönikor finnas för stiften
Uppsala, Linköping, Skara, Växjö, Åbo och Lund; de äro
intagna i ofvan citerade "Scriptores rer. suec." – Af
släktkrönikorna må nämnas Margareta Clausdotters "De
genere et nepotibus S. Birgittæ" (intagen i nyssnämnda
"Scriptores") och Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
