- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
191-192

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kuhn 1. Franz Felix Adalbert K. - Kuhn 2. Ernst Wilhelm Adalbert K. - Kuhnau, Johann - Kuh-Nauschada - Kuhn von Kuhnenfeld, Franz - Kuhreigén - Kuhreihen - Kuhstall - Kui - Kuilenburg - Kuilu. 1. Flod, 2. Biflod - Kuindzji, Archip Ivanovitj - Kuivaniemi - Kujavien - Kujon - Kujundjik-Ninive - Kuka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

191

Kuhnau-Kuka

deutschen, griechischen und lateinischen", senare,
fr. o. m. 1858, jämte Schleicher, "Beiträge zur
vergleichenden sprachforschung auf dem gebiete der
arischen, keltischen und slavischen sprachen". 1875
sammanslogos båda till "Zeitschrift fiir vergleichende
sprachforschung auf dem gebiete der indogermani-schen
sprachen". Dessa tidskrifter (vanligen citerade
under benämningarna "Kuhns zeitschrift" och "Kuhns
beiträge") under K:s säkra och opartiska ledning har
språkvetenskapen i ej ringa mån att tacka både för
sin raska utveckling och för sitt anseende inom den
lärda världen (senare har Kuhnska tidskriften förenats
med Bezzenbergers). - 2. Ernst Wilhelm Adalbert K.,
den föregåendes son, f. 1846, sedan 1877 professor i
sanskrit och jämförande språkforskning vid Münchens
universitet, har skrifvit bl. a. Beiträge zur påli-gr
ammatik (1874) och (tills, med W. Geiger) Grundriss
der iranischen philologie (1895 ff.) samt har utgifvit
(tills, med Schultze) "Zeitschrift fur vergleichende
sprachforschung" (sedan 1879) och "Lite-raturblatt
fur orientalische philologie" (1883-88; tills, med
Klott). K. blef 1909 geheimeråd. l o 2. Lll.

Kuhnau [kon-], J o h a n n, tysk musiker, lärd,
f. 1667 i Geising (Sachsen), d. 1722 i Leipzig, blef
1684 organist vid Thomaskyrkan i Leipzig, studerade
samtidigt jurisprudens och blef advokat. 1701 blef
han musikdirektor vid Leipzigs universitet och Bachs
närmaste föregångare som Thomaskantor. Han var högt
ansedd som musikskriftställare och kompositör,
uppmärksammad äfven som lärd jurist, matematiker
och filolog (han gjorde flera öfversätt-ningar från
grekiskan, hebreiskan m. m.). K. var i Tyskland
den förste, som skref flersatsiga pianosonater,
och öfver hufvud, jämte D. Scarlatti, en af de
förste, som bearbetade denna form. Hans bibehållna
kompositioner äro Neue klavierubung (1689-95), Frische
klavierfruchte (1699) och M n-sikalische vorstellungen
einiger bibUschen historien etc. (1700), det sista
ett slags tonmålning. K:s klaverkompositioner ha
ånyo utgifvits 1901 som bd 4 af "Denkmäler deutscher
tonkunst". Hans utgifna musikaliska skrifter äro
Jura circa miisicos ecclesia-sticos (1688) och Der
musikalische quacksalber, en satir på italiensk musik
(1700; ny uppl. 1900). A. L.»

Kuh-Nauschada. Se Ku h-i T af t a n.

Kuhn von Kuhnenfeld [kön fann könenfält], Franz,
friherre, österrikisk fälttygmästare, f. 1817,
d. 1896, deltog som generalstabsofficer i striderna
1848 och 1849 uti Italien och Ungern, upphöjdes 1852
i friherrligt stånd, blef 1856 lärare i strategi
vid krigsskolan i Wien, bevistade fälttåget 1859
och tillbakaslog 1866 som befälhafvare i Ty-rolen
Garibaldis invasionsförsök. Som rikskrigsmi-cister
(1868-74) inlade K. stora förtjänster om arméns
reorganisation, särskildt om landtvärnet. Därefter
blef han generalkommendant i Steiermark, Kärnten
och Krain, men försattes 1888 till arméns pinsamma
öfverraskning plötsligt i disponibilitet till följd
af några oförbehållsamma omdömen om ärkehertig
Albrekt. K. utgaf äfven flera lärda arbeten i
astronomi, geografi och militärvetenskap, bl. a. Der
gebirgskrieg (18_70; 2:a uppl. 1878).

Kuhreigén [kö’rajgen] 1. Kuhreihen (fr. ranz des
vaches), en art schweiziska folkmelodier i dur,
eg. alpherdarnas vanliga vallvisor, som sjöngos eller
blåstes på alphorn vid hjordarnas utdrifvande på

betet. Den ursprungliga melodien (från Appenzell),
som mest rör sig i treklangsintervaller,
egnade för ekoeffekter, ha varierats olika i
skilda kantoner. En konstnärlig bearbetning däraf
förekommer i Rossinis uvertyr till "Wilhelm Tell’’
A. L.*

Kuhreihen [kö’rajhen]. Se Kuhreigén.

Kuhstall [kö-], en mer än 6 m. hög klipphall i
sachsiska Schweiz (konungariket Sachsen) s. ö. om
Lichtenhain, lär i krigstider ha af bönderna
användts som gömställe för deras boskap; däraf namnet
("kostall").

Kui, folkstam. Se Kambodja, sp. 706.

Kuilenburg [koj-] 1. Culemborg, stad
i nederländska prov. Gelderland, vid
Lek. 8,280 inv. (1902). Tillverkning
af cigarrer, glas, band och stolar.
J- F. N.

Kuilu. 1. (Jr. Kouilou) Flod i franska Kongo,
upprinner under namnet N i a r i 1. N i a d i på
Ba-tekeplatån n. n. v. om Stanley pool, genombryter
med forsar kantbergen och faller ut i Atlantiska
hafvet 200 km. n. om Kongos mynning. Längd 600
km. K. är segelbar för ångare till Ngotu (60 km.) samt
ofvanför katarakten vid Matabana till Sté-phanieville
(200 km.) för båtar. - 2. Biflod till Kwango (se
d. o.). l o. 2. J. F. N.

Kuindzjj [-dsji], Archip Ivanovitj, rysk målare,
f. 1842, d. 1910, elev af Ajvazoyskij. Bland hans
bästa landskapstaflor räknas de i Tretiakovs galleri
i Moskva befintliga Månskensnatt i Ukrajna och Morgon
vid Dnjepr. A-d J.

Kuivaniemi [köi-], kapell under Ijo konsistoriella
pastorat i Uleåborgs län, Finland, bestämdt att
af skiljas till egen kyrkoförsamling. Areal 1,039
kvkm. Befolkningen, finsktalande, 2,127 pers. (1908K
A. G. F.

Ku^avien, landsträcka på ömse sidor om Weichsel,
motsvarande ungefär preussiska prov. Posen och ryska
guv. Plock, bildade, innan det kom till Polen,
ett själfständigt furstendöme med hufvudstaden
Brzesc. Det kallades äfven W l a d i s l a w a.
J. F. N.

Kujön (fr. colorij it. coglione), feg stackare,
pul-tron. - Kujonera, behandla med föraktfullt
öfvermod, förtrycka.

Kujundjik-Niniye. Se A s syr i en, sp. 253.

Kuka (K u k a u a), den hälft förfallna hufvudstaden i
det forna negerriket Bornu i Central-Afrika, ligger på
en större sandslätt, 7 km. v. om sjön Tsad, som ofta
öfversvämmar den. K. består af två, nära l km. från
hvarandra aflägsna stadsdelar (hvaraf äfven namnets
pluralform Knkaua): den västra (Billa Futebe) och den
östra (Billa Ge-dibe), den senare säte för schejken,
hofvet och den förnäma världen, medan massan af det
lägre folket bodde i Billa Futebe. Gatorna voro mest
inramade af fula, gråa husväggar. Invånarna utgjorde
med förstäderna omkr. 100,000 (enl. Nachtigal), och
staden hade liflig handel och stora marknader, besökta
af tusentals främlingar, och var en af de förnämsta
handelsplatserna i Central-Afrika. K. förstördes
1898 af Rabbeh, en f. d. slaf, som eröfrat Bornu,
och jämnades med marken. I dess ställe uppstod Dikoa,
30 km. s. om Tsad. 1902 förmådde engelske öfversten
Morland den af engelsmännen till sultan insatte sonen
af den genom Rabbeh störtade härskaren öfver Bornu
att åter fly till K.; men staden är enligt Foureau
fortfarande mycket förfallen. K. anlades 1814 af
^chejken

Ord, som saknas under K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:12 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbo/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free