Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kullberg, af, svensk adlig ätt, 1. Anders Karlsson af K. - Kullberg, 2. Karl Anders af K. - Kullberg, 1. Karl Anders K. - Kullberg, 2. Nils Axel K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
207
Kullberg
208
För k. teatern öfversatte han tragedierna
"Oscar, Ossians son" af A. V. Arnault (1801) och
"Scmi-ramis" af Voltaire (1802). K. blef 1819 led. af
Mus. akad. Jfr "Svenska akademiens handlingar",
26:e delen, 1853 (C. A. Hagbergs inträdestal).
2. Karl Anders af K., den föregåendes son, vitter
författare, f. 23 aug. 1813 i Stockholm, d. där
29 juni 1857, blef student i Uppsala 1829 och
utnämndes 1835 till kammarjunkare. 1838 aflade han
examen för inträde i rättegångsverken och innehade
därefter några domarförordnanden. Han öf-vergaf
emellertid snart ämbetsmannabanan för att egna
sig åt litterär verksamhet (redan vid 20 års ålder
hade han debuterat som romanförfattare), företog
flera utländska resor, vistades 1846-56 mestadels
i Kalmar och tjänstgjorde dessemellan som notarie
vid riksdagarna. Efter faderns död (1851) ärfde han
dennes adelskap. K. var en mycket god iakttagare och
förfogade öfver en kvick, behagfullt lekande, franskt
elegant prosastil, sorn gjorde sig bäst gällande i
novellen och kåseriet. Känsla och en verkligt poetisk,
ehuru ej synnerligen djup uppfattning röja sig icke
sällan i hans skildringar. Han offentliggjorde,
mest under signaturen K. K-g, bl. a. Carl Gustaf
Wrangel. Romantisk skildring af trettioåriga kriget
(1833), Maximilian eller en sammansvärjning under
Erik X1V:s regering (1834), En ung mans memoirer
(3 bd, 1835- 36), En dansös’ bekännelser (1836),
scdemålningen Gustaf III och hans hof (2 bd, 1838-39;
öfversatt på tyska 1841), den med säkra drag tecknade
folk-lifsbilden Domaren (1842), ttref, anteckningar
och skizzer från utlandet 12 bd, 1844), Syskonbarnen
eller hnf gunst och folkgunst (1846), En sommar i
Småland (1847), Minnen från en vistelse i Stockholm
åren 1844-45 »a/ Francois Rouel. öfversättning
af A. 0. (1847), en mystifikation, som var så
väl genomförd, att den först efter flera år
uppdagades, Stycken på vers (1847) och Samlade
smärre berättelser och skizzer (3 bd, 1847-48). Det
förtjänar nämnas, att han gaf uppslaget till de
"taflor ur Stockholmslifvct", i hvilkas tecknande
A. Blanche senare nådde ett sådant mästerskap. K:s
ganska förtjänstfulla skådespel Svenskarne i Neapel
(1836) måste efter några föreställningar nedläggas
till följd af en mycket bitter kritik i liberala
tidningar, mot hvilka den icke så litet högersinnade
författaren med förnäm öfverlägsen het låtit sin satir
spela. Han redigerade 1836-38 tidningen "Froia" samt
lämnade bidrag till flera tidningar och kalendrar. Jfr
A. Ahnfelt, "Ur Karl af K:s portfölj. Efterlem-nade
papper, berättelser och humoresker’! urval" (1879).
Kullberg. 1. K arl A n d ers K., skald, vitter
öfversättare, f. 26 okt. 1815 å komministorbostället
Erikstorp i Svontorps förs. af Skara borgs län, d. 22
«>kt. 1897 i Sköfde, blef student Uppsala 1835 och
vistades, med afbrott för konditioner, vid universite-
tet till 1844. K., som studerade filosofi i Hegels
riktning och klassiska språk, visade betydande anlag,
men aflade ingen examen; då fadern dött, hemflyt-tade
han till födelsebygden och var bosatt där till sin
död, utan att ha innehaft någon offentlig eller
enskild tjänst, endast fritt sysslande med vittra
uppgifter. I Svenska akad. tog han 1865 inträde
med ett minnestal öfver B. E. Malmström. 1877 blef
K. filos, hedersdoktor vid Uppsala univ:s jubelfest. -
K. hade redan under studietiden gjort sig känd för sin
skaldegåfva och vunnit två pris i Svenska akad. för
Kvinnans skapelse samt Sonetter till Julia (en Julia,
som, påstod han, "aldrig funnits till"); han utgaf
dessa jämte en del andra skaldestycken (däribland
"Det fria ordet") i en samling Dikter 1850, som rönte
ett rätt gynnsamt emottagande. De kännetecknades af
yppig fantasi och stor bildprakt i den eftertegnérska
epigonstileL. K:s själf kritik var emellertid stark,
och han upphörde nästan alldeles med originaldikt,
utom då det gällde någon tillfällighetsdikt,
t. ex. Prins Gustafs dräpa (1853). Tiden var också
föga gynnsam för poesien, och K. resignerade samt
vände sig så godt som uteslutande till poetisk
öfversättarverksamhet. Först tolkade han von Zedlitz’
kanzoner "Totenkränze" (långt senare-offentliggjorda)
och började därefter intressera sig för den italienska
litteraturen. Förstlingen af hans vittra mödor på
detta område var hans 1857 af Svenska akad. med
stora priset belönade tolkning af två sånger ur
Tassos "Gerusalemme libe-rata"; på akademiens
uppmuntran fullbordade han ofversättningen af hela
Befriade Jerusalem, som utkom 18(30. Han belönades
med k. priset af Svenska akad.; därefter tog han på
Beskows uppmaning itu ined Ariostos Rasande Roland (4
dlr, 1865-70), två gånger bePnad med Letterstedtska
priset, och med Petrarcas kanzoner, ballader och
sestiner (1880). Han hade äfven tolkat samme skalds
sonetter, men då dessa öfversatte af J. T. Hagberg,
underlät han att utge dem och nöjde sig med att i
Svenska akad:s handlingar (d. IX, för 1894) meddela
ett urval. K. besatt tvifvelsutan en lågande ifver
för detta värf, och hans tolkningsverk utgöra, har
det sagts, "jätte-prof af trofast, hängifvet arbete
i det skönas tjänst", men själfva uppgifterna att
fullständigt öfverflytta dessa dikter voro förenade
med oöfvervinneliga svårigheter, då svenskan icke
mäktade återge italienskans lättflytande, rimrika
vers; och ottave rimen, såsom den här behandlats,
verkade enformigt och tröttande. Mest stämmande
med hans egen läggning var nog Tassos epos, och
dess tolkning torde stå högst. Jfr K. A. Melins
inträdestal i Svenska akad. och af Wirséns svar
(Sv. akadrs handl. fr. 1886, d1. XIII).
2. Nils Axel K., den föregåendes kusin,
ur-kundsutdfvare, f. 1824 i Fa’k«pinar, d. 1P84 i
Stockholm, student i Uppsala 1842, filos, doktor 1851,
1865 andre och 1874 förste amanuens i Kiksarkivei
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
