- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
215-216

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kulnev, Jakov Petrovitj - Kulogli - Kulpa - Kulram - Kulsond - Kulspel - Kulspruta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

215

Kulogli-Kulspruta

den agerande vid Kuortane (31 aug.), Euona (l
sept.) och Salmi (2 sept.) samt förde med sina
trupper ecsam förmiddagsstriden under fältslaget vid
Oravais (14 sept.). I dec. s. å. befordrades K. till
generalmajor. På vintern 1809 anförde han förtruppen
af den ryska här, som öfver Åland skulle på det
frusna hafvet tåga mot Stockholm. Han framkom 15
mars till Åland, tog 17 till fånga den retirerande
svenska härens eftertrupp samt kom 19 öfver till
Grissle-hamn, hvarifrån han dock följande dag fick
befallning att återvända. 1810 utmärkte K. sig vid
flera tillfällen i det turkiska kriget. 1812 stred
han tappert under Wittgenstein mot fransmännen, men
sårades l aug. af en kanonkula i foten och aflcd
i Luzin (i ryska guv. Vitebsk). Enligt uppgift i
"Mémoires de Marbot" .skall K. ha stupat vid ett
öfverfall, som ett franskt kavalleriregemente under
Marbots befäl natten till l aug. 1812 gjorde på
det af K. kommenderade Wittgensteinska avantgardet
(6,000 man, med 14 kanoner) vid Drissa, en biflod
till Duna. Nästan yrvaken och under flykt dödades K.,
som ryssarna kalla "hjälten 1812", inför Marbots
ögon af en fransk underofficer Legendre medelst
ett sabelhugg i strupen. Se E. S. Tiger-stedt,
"Den tappre K." (i "Finsk militärtidskr.", 1898).
(M. G. S.)

Kulogli [ku’lålji; it. plur. af turk. kul-oglu,
"slafson"], i de nordafrikanska länderna, särskildt
i Algeriet, benämning på afkomlingar af invandrade
turkar, mest milissoldater, med infödda kvinnor. Den
turkiska milisen utgjordes af före detta slafvar;
däraf benämningen.

Kulpa, biflod fr. h. till Sava, upprinner i
norra delen af kroatiska komitatet Modrus-Fiume,
bildar under sitt öfre lopp gräns mellan Krain och
Kroatien, blir segelbar vid Karlstadt och faller ut
i Sava nedanför Sziszck. Längd 379 km., af hvilka 136
km. äro segelbara. I vinkeln mellan K. och dess biflod
Dobra vunno ungrarna 1593 en seger öfver turkarna.
v (J. F. N.)

Kulram, pedag. Se Eäkneram.

Kulsond, med. Se Sond.

Kulspel. 1. Bowls, ett omtyckt engelskt
spel med träkulor (klot) på välskött gräsplan
(eng. boirling-green, se d. o.). Detta spel kan
spåras tillbaka ända till 1200-talet i England
och idkades ifrigt under 1500-1700-talen, i trots
af de tid efter annan utfärdade straffpåbuden mot
offentliga bowlsbanor såsom tillhåll för utsväfningar
och ruinerande hasardspel. Sedan spelet därefter
länge varit ur bruk, har det fr. o. m. 1880-talet i
någorlunda sportmässigt organiserade former vunnit
synnerlig utbredning i alla engelsktalande länder på
jorden. - Gräsplanen skall vara kortklippt och jämn
samt helst mäta 55 m. i längd och 36,5 m. i bredd. De
spelande bilda 2 lag med lika många i hvartdera och
olika märkta klot. Kasten ske från en fotplatta (af
läder, kokosfibrer o. d.), hvarifrån "ledaren" först
kastar ut jack, en hvit kula af 6,5-10 cm. diameter;
han måste förpassa den minst 18,3 in. därifrån
och icke längre än till minst 0,9 m. afstånd från
planens motsatta sida. Misslyckas han i två kast,
får motlaget rätten att kasta "jack". Hvarje spelare
har 2 klot af hårdt och tungt trä, som äro betydligt
större och tyngre än jack, de största med ända till
41 cm. diameter. På det att kloten må kunna, då farten
saktas, afvika bågformigt från sin

Ord, som saknas under

raka bana, svarfvas de på ena sidan något tillplattade
(förr göt man i stället in bly på andra sidan). Den
spelandes uppgift är nu att kasta sitt klot med lagom
styrka och beräknad afvikning för att få det att vid
stannandet ligga närmare jack än motspelarens klot
gör samt dessutom icke ligga i vägen för det egna
lagets följande kast. De två lagens medlemmar kasta
turvis ett klot, tills en omgång är fullbordad, och
vinstpoäng beräknas då för lags närmast jack liggande
klot, hvarefter ny omgång börjas åt motsatt håll. 7
poäng göra vunnet parti. Jack kan genom "krockering"
förflyttas ur sitt läge,, hvilket i betydlig grad
ökar svårigheterna i spelet och tvingar till beräkning
och samarbete mellan medspelarna. Vanligen spelas de
första kloten förbi jack, så att en efterföljande
medspelare får tillfälle att krockera fram kulan
i gynnsamt läge, Ligga kloten för tätt framför
jack, kan det vara lämpligt kast att spränga isär
klungan. Litt.: Mit-chell, "Manuel of bowl-playing"
(1865; ny uppl. 1880), Dingley, "Touchers and rubs"
(1893), regler utg. af Scottish bowling association
(1893) och Im-perial bowling association (1901) samt
"The ency-clopaedia of sport". - I Nord-Amerika är
bowls-äfven benämning på kägelspelet.

2. Boccia [bå’ttja; it., "kula"], ett angenämt
sällskapsspel med föga stora träkulor på sandplan,
till sina grunddrag tämligen överensstämmande med
bowls (se ofvan), utom att kloten icke ega någon
afvikningsmån. Det är ingalunda så ansträngande-söm
bowls och har ej så detaljerade regler som detta.

3. Ett spel med helt små kulor af bränd lera
("stenkulor") eller af glas på sandplan,
hvilket barn med förkärlek idka om våren och som
hufvudsakligen består i, att den spelande med sin
kula "krockerar" motspelarnas ner i en grop eller ut
ur en uppritad triangel eller cirkel, då han vinner
sådana kulor. - Jfr Krocket. 1. E. B-ll.

Kulspruta, Maskingevär 1. M i trål j ös
(ty. kugelspritze 1. maschinengewelir;
fr. milrail-leuse), krigsv., kallas ett eldvapen med
ovanligt högt uppdrifven eldhastighet. Idén till
dylika vapen är ingalunda ny. Eedan på 1300-talet
före-

Fig. 1. Orgelbössa med 4 pipor.

kommo s. k. orgelbössor (fig. l och 2),. som
hade flera, några ända till 144 pipor, hvi-lande
på gemensamt underlag och afsedda att samtidigt
affyras. De användes förnämligast i fästningskriget,
men fingo på grund af långsam laddningingen större
betydelse. I danska krigen 1848 och» 1864 användes ett
eldvapen, benämndt e s p i g n o J 1. skråbössa. Det
hade vanligen flera pipor,, och hvarje pipa laddades
med flera skott ända ut till mynningen; medelst
krutkanaler, som genom-gingo kulorna, affyrades de
olika skotten successivt framifrån. Ej heller detta
vapen erhöll någon praktisk betydelse. - Först under
amerikanska inbördes-

K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:13 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbo/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free