Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kultbröd - Kulterkölen - Kultism - Kultivator - Kultivera - Kultje - Kult och konst - Kultsjöforsen - Kultsjön - Kulttempel - Kultur - Kulturell - Kulturella ungdomsrörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
225
Kulterkölen-Kulturella ungdomsrörelsen
226
HJ ånga folk äfven h vardagliga bröd medför, sin
förklaring. Litt.: se i art. N. E. Hammarstedt och
M. H Ö f l e r angifna arbeten samt E. Reuter-skiöld,
"Sakramentala måltider" (1908). N. E. H.
Kulterkölen, kronopark i Asele socken och revir,
"Västerbottens län, afsatt af öfverloppsinark genom
K. M:ts befallningshafvandes afvittringsutslag 23
dec. 1884. Benämningen fastställdes af Kammarkollegium
13 okt. 1891. Areal 3,797 har. M-g.
Kultivsm (sp. eslilo cullo), en stundom brukad
benämning på gongorismen. Se Gongora y Ar-got e och
M ari n i sm.
Kultivator (se Kultivera), landtbr., ett slags
landtbruksredskap för djupluckring af jorden (jfr
Harf). Med kultivator betecknas vanligen åkerharfvar,
som kunna genomarbeta matjorden till hela dess
djup. Mest förekommande äro numera fjäderkultivatorer
eller grofva fjäderharfvar på hjul. H. J. Dft.
Kultivera (fr. cultiver, af lat. co’lere, odla),
bearbeta, bruka, uppodla; idka, vinnlägga sig om;
upparbeta, förädla, göra bildad.
Kultje (ty. kühlte), sjöv., det sjömansmässiga
uttrycket för jämn vind, med afseende på dennas
styrka. Erfarenheten har bestämt, hvilka segel
för olika stark vind kunna föras, och i anledning
häraf benämnes vindens styrka ombord på ett fartyg:
laber (svag) bramsegelskultje (2–4), frisk (stark)
bramsegelskultje (5, 6); frisk, styf, refvad,
dubbelrefvad (7, 8) och bottenrefvad
märssegelskultje (9), hvilket sistnämnda uttryck
anger närmaste steget till storm. Siffrorna inom
parenteserna ange motsvarande vindstyrka enligt
Beauforts vindskala (se d. o.). L. H.*
*Kult och konst, tidskrift, egnad åt kyrklig kultur,
utgafs 1905–08 i Stockholm af kyrkoherden E. Norén med
biträde af docenten J. Roosval och pastor H. Palm.
Kultsjöforsen. Se Kultsjön.
Kultsjön, långsträckt, af öfre Ångermanälfven
genomfluten sjö i Västerbottens län, Vilhelmina
socken. 53 kvkm. 540 m. ö. h. Nedanför utloppet
bildar älfven ett 4,2 m. högt, lodrätt stup,
Kultsjöforsen, som genom en större holme, Forsholmen,
är deladt i två grenar.
Kulttempel. Se Agonaltempel.
Kultur (lat. cultura, af co’lere, egna omvårdnad;
odla), odling, uppodling, bearbetning, uppbrukning;
sammanfattningen af de arbeten, med hvilka åsyftas att
afvinna jorden kulturväxter (se d. o.) för människans
och husdjurens behof; ans, skötsel (t. ex. af skog),
afvel (af husdjur, bin, silkesmaskar o. s. v.);
i allmänhet arbete på utvecklingen och förädlandet
af ett föremål, som har inneboende anlag därtill;
resultatet af ett sådant arbete; utbildning, bildning,
förfining, förädling, utveckling af de mänskliga
anlagen; mänsklighetens eller ett enskildt folks
fortskridande från det låga naturtillståndet till
civilisation; det samfällda bildningsförloppet,
helheten af de förändringar, hvilka genom människans
intelligens och arbete alltjämt åvägabringas i
det mänskliga lifvets villkor, inrättning och
ledande bevekelsegrunder. – Kulturen står i
det närmaste samband med förbättrade villkor
för det materiella lifvet (fasta boningsplatser,
eldens bruk, uppkomsten af samhälle, jordbruk,
egendom, slöjd, arbetets delning, handel, skrifkonst,
samfärdsmedel, penningväsen, försvarsväsen, hälsovård,
lyx, offentliga nöjen, allehanda uppfinningar, som
skaffa människan
trygghet och bekvämlighet). Till sin egentliga
kärna är emellertid kulturen en sedlig-intellektuell
utveckling och yttrar sig som sådan i mildare seder,
renare gudsbegrepp, förnuftigare lagar, utpräglade
samfunds- och statsformer, erkänd folkrätt, fredlig
samverkan mellan nationerna, odlandet af vetenskaper,
litteratur och konster, ordnadt uppfostringsväsen,
filantropi, ökad hänsyn till den individuella
personlighetens rätt att nå sin fulla utveckling,
finkänslighet och välvilja i människornas inbördes
förhållanden, oemottaglighet för vidskepelse och
mass-suggestion, skonsam behandling af husdjuren
och andra skapade varelser o. s. v. Redan i tidiga
skeden af de historiskt betydande folkens lif ha
sanningsidealet, rättsidealet, skönhetsidealet
och det religiösa idealet börjat arbeta sig fram,
och begreppet om mänsklighetens ideella samhörighet
har i nyare tider alltmera klarnat. I dessa andliga
makter äro kulturströmmens källor att söka. Skeft
är däremot att till rang af kulturens egentliga
orsakskälla vilja upphöja "kampen för tillvaron",
hvilken naturligen är egnad att företrädesvis främja
själfviskhetens och våldets kulturfientliga drifter
samt inom människovärlden fyller endast den uppgiften
att verka som ett (måhända för alltid oumbärligt)
eggelsemedel för framåtskridandet. Endast så till vida
som den brutala kampen för tillvaron och striden om
makten tvungits att lämna rum för de till idealen
hänvända, positiva utvecklingskrafterna, har en
verklig civilisation kunnat göra sig gällande. I
själfva verket sträfvar kulturen att förvandla
striden för tillvaron till ett samarbete för
tillvaron. De hänsynslösa former, som striden för
tillvaron fortfarande ikläder sig, vålla emellertid
kulturmänniskan många lidanden, till arten mera
invecklade än de, som drabba naturmänniskan, och
bittrare kända i samma mån som den förra ser ett
högre mål för sig. Och icke nog därmed. Kulturen
själf, hvilken beslutsamt vändt ryggen åt det råa
naturtillståndet för att kämpa sig fram till ett
harmoniskt tillstånd af förädlad natur, löper därvid
fara att förirra sig på onaturens och förkonstlingens
afvägar. Många af de nya s. k. högre och ädlare behof,
som sålunda alltjämt frammanas, köpas alltför dyrt,
i det att de ställa sig i vägen för de enklare,
sunda behofvens tillgodoseende. Samhällsmänniskans
lycka motverkas icke minst af en alltför långt
drifvcn arbetets fördelning. Kulturen kräfver
nämligen för sina arbetsfält specialister, och
individernas ansträngda utbildning därtill gör
dem lätteligen ensidigt utvecklade, andligen och
kroppsligen förkrympta. Korrektivet mot kulturens
felsteg ligger i vördnad för naturen och insikt i
dess lagar. De senare böra vara måttgifvande för de
former, i hvilka kulturidealen söka förverkliga sig.
E. F-t.
Kulturell (af kultur, se d. o.), som hör till
eller afser att främja den mänskliga kulturen;
bildnings-.
Kulturella ungdomsrörelsen, en i religiösa och
politiska frågor fullständigt neutral, på initiativ
af Folkbildningsförbundet 1905 igångsatt rörelse, har
till uppgift att söka bereda ungdom i hufvudstaden
tillfälle till väckande och förädlande förströelser
till billigt pris; att söka hos ungdomen väcka
och underhålla intresse äfven för allvarligare
spörsmål, såsom sociala och kommunala frågor,
samt för litteratur, konst, gymnastik och att söka
sammanföra ungdom ur olika yrken och samhällsklasser
för att åstad-
Tryckt den 5/411 Ord, som saknas under K, torde
sökas under C.
15 b. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
