Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kulturhistoriska museet i Lund - Kulturidealism - Kulturkamp - Kulturkina - Kulturlager
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
233
Kulturidealism-Kulturlager
231
Öfver ett litet stadstorg går vägen till köpmans-
och handtverkshusen (från Ystad och Lund) med
en systematisk framställning af det andliga och
materiella arbetets historia. Denna fortsattes
i fordons- och jordbrukshallarna. Efter att ha
passerat en öppen plats, prydd med Bouchardons byst
af Karl XII, kommer man till Borgarhuset (fig. 2),
hitfiyttadt från Malmö. I tolf interiörer lämnas där
en framställning af de högre klassernas lif under 400
år. Framställningen slutar med en åt personliga och
historiska minnen helgad saJ. Nästa byggnad är det
s. k. Herrehuset (fig. 3), som i sin undervåning
innesluter museets betydande vapensamling. I
l:a våningen rymmas den icke mindre framstående
keramiska samlingen samt öfriga konstindustriella
afdelningar med undantag af textilsamlingen, som
jämte folkdräkt-serierna upptager 2:a våningen. I
3:e våningen äro fyra allmogeinteriörer inrymda (se
fig 4). Härifrån går vägen till den 200 år gamla
bondgården från Jämshög i Blekinge, därifrån till
den med serier af allmogemöbler fyllda boden från
Mocketorp i Småland, därifrån till paviljongen för
jakt och fiske, så till Bosebo kyrka (fig. .5) från
Småland, 1894 af museet räddad undan förstörelse. Den
rymmer hufvuddclen af museets kyrkliga samlingar. Det
sista huset är tavernen "Then gyldenc drufvan" från
Uranäs i Småland, där Nils backe, enligt en gammal
tradition, skall ha hållit hof.
Kulturidealism, filos. Kulturen innehåller, sedd ur
värdesynpunkt, ett omfattande system af kulturvärden,
såväl materiella som andliga. Inbegreppet af
dessa, medvetandet om och känslan af deras
mänsk-lighetsbctydelse samt viljan till en allt
rationellare kultur ha sammanfattats i begreppet
kulturidealism, som är egnadt att bli ett af den
filosofiska värdelärans hufvudbegrepp. Man kan skilja
mellan en mera konkret och en abstraktare form, af
hvilka den abstrakta kulturidealismen i egenskap af en
till sin syftning generell syntes hänför sig till de
grundväsentliga kulturvärdena och ytterst till själfva
de regulativa kulturidéerna, ehuru alla gränser här
bli flytande. Men man kan ock tala om två andra former
af kulturidealism, historisk och praktisk. Visserligen
har all kultur en historisk (genetisk) sida,
inen särskildt är den kulturidealism, som söker
bibehålla känningen med de under den historiska
utvecklingens gång framskapade kulturvärdena,
äfven sådana, som icke äro af direkt aktuell
betydelse, bestämbar som historisk. Den historiska
kulturidealismen bildar ett moment i kulturidealismen
i dess helhet. Den senare eger, som antydt, äfven
en specifikt praktisk utprägling, hvarigenom
den får karaktären af en högsta handlingsmaxim
och verksamhetsnorm. Då kulturen innehåller ett
värdesystem, blir uppgiften att framskapa en alltmer
exten-siv och rationell kultur. Just detta bildar
den praktiska kulturidealismens hufvudmoment, en
uppgift, som på samma gång förlänar den ett drag
af framtidsidealism. Då det emellertid existerar
äfven andra värden än egentliga kulturvärden
(t. ex. person värden), så ingår kulturidealismcn
själf som ett, visserligen högviktigt, moment i
det totala vär-desysternet med dess allomfattande
värdeidealism, af hvilken alltså kulturidealismen
bildar ett specialfall. - Se A. Vannérus, "Till det
andliga lifvcts filosofi" (1910), och G. F. Steffen,
"Sociala studier" (1905).
Kulturkamp, den världsliga styrelsens strid mot
hierarkien i en modern stat; särskildt gängse
beteckning för det kraftiga reformarbete inom
kyrkolagstiftning och undervisning, hvilket Preussens
ledande statsmän 1871 begynte sätta i verket för att
häfda statens öfverhöghet och den moderna bildningens
intressen gentemot katolska kyrkans anspråk. Uttrycket
kulturkamp (ty. kulturkampf) nyttjades första gången
af E. Virchow i ett valmanifest (1873) för att därmed
utsäga, att rörelsen gällde "en högre, hela kulturen
omfattande strid". Å andra sidan ha de ultramontane
försmädligt tydt uttrycket sålunda, att det skulle
innebära den andliga kulturens (d. ä. katolska
kyrkans) undertryckande genom en hänsynslös, till
våld gripande stat. Jfr Bismarck-Schönhausen 1,
sp. 508, och Preussen (Historia). Se J. och K. Bachem,
"Die kirchenpolitischen kämpfe in Preussen gegen
die katholische kirche, insbesondere "der grosse
kulturkampf" der jahre 1871–1887" (1910).
Kulturkina. Se K i n a b a r k, sp. 75.
Kulturlager, arkeol, ett skikt af jord, grus, lera,
torf e. d.? i hvilket finnas inlagrade rester af
mänsklig kultur, såsom byggnadsrester, bortkastade
och tappade redskap, smycken, vapen, lerkärl samt
allehanda rester från måltider och eldstäder, såsom
djurben, kol m. m. Afskrädena, som i moderna städer
bortföras och tillintetgöras, bildade i forntidens
och äfven i nyare tiders städer afsevärda lager,
som ständigt växte genom nytt afskräde, genom
nedbrunna eller rasade hus, hvilkas rester planerades
o. s. v. På så sätt uppstodo Orientens väldiga
ruin-kullar (arab. tells). Alltsedan 1840-talet
har man företagit betydande utgräfningar af dylika
"tells", hvarigenom icke blott forntida palats, utan
äfven betydande städer bragts i dagen. Äfven i de
europeiska städerna kunna ofta mäktiga kulturlager
anträffas. I London har man gjort medeltida fynd
på 8 m. djup under nuv. gatunivå och fynd från
Caesars tid 4 m. därunder. Från det medeltida
Lund har man gjort fynd ända till 6 m. under den
nuv. markens yta. Den hedniska staden Birka, på
Biörkö i Mälaren, som fortlefde under ung. 200 år
(800- 1000 e. Kr.), kännetecknas af ett kulturlager
af 1,5-1,8 m. mäktighet. Förutom dessa lämningar af
städer finnas öfverallt i Europa smärre kulturlager,
ofta kallade boplatser, härrörande från sten-, brons-
och järnåldrarna; äfven utanför Europa finnas dylika
kulturlager, ehuru mindre väl kamin. Mrst ryktbara
bland kulturlagren i Europa torde de vara, som
anträffats i grottor i södra Frankrike m. fl. andra
ställen och härröra från den äldre stenåldern under
istiden; äfven från den yngre stenåldern finnas
grottor med kulturlager, bl. a. å Karlsöarna
utanför Gottland. Från Skandinaviens stenålder
känner man dessutom talrika skal-, grus-, jord-
eller sandlager vid hafsstränder. vid insjöar eller
floder, innehållande lämningar från stenålderns jagar-
och fiskarbefolkning. I dylika kulturlager, hvilkas
djup under markens yta växlar från l dm. till ett
par meter, träffas ofta primitiva eldstäder af löst
lagda stenar; hyddorna ha befunnit sig antingen på
själfva kulturlagret eller bakom detsamma. Tidigast
upptäckta af dessa kulturlager (1840-talet) äro de
s. k. kjökkenmöådingarna (se d. o.), som äro mycket
talrika i Danmark, under det att prirfnsf PH är känd
i Sverige. Till stenåldern höra likaledes
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
