- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
237-238

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kum - Kuma - Kumamoto - Kumaner - Kumanien - Kumaoni - Kumara - Kumarasambhava - Kumarin - Kumaronharts - Kumarsyra - Kumas, Konstantinos Michail - Kumasi - Kumaun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

237

Kuma-Kumaun

238

är näst Mesched schiiternas heligaste stad, emedan där
imamen Ali Ridas syster Fatima och ett stort antal
muhammedanska helgon ligga begrafna. K. besökes
årligen af tusentals schiitiska pilgrimer och är
liksom Kerbela en af fromma schiiter eftersökt
begrafningsplats. Fordom skall K. ha haft ända till
100,000 inv., och dess forna storhet intygas af
de omgifvande ruinerna, men nu har K. utseende af
en ofantlig nekropol och endast 20-30 tusen inv. _
(J- F. N.)

Kuma, flod i Ciskaukasien, upprinner på norra
sidan af Kaukasuskedjan, på gränsen mellan Kuban
och Terekområdet, flyter i nordöstlig riktning genom
Terekområdet och guv. Stavropol, förlorar sitt vatten
i en rad små stäppsjöar och bevattningsrännor samt
når endast under högvattentid fram till Kaspiska
hafvet i den lilla Kumaviken. Den är 650 km. lång,
men icke segelbar. J. F. N.

Kumamoto, hufvudstad i ett ken (län) med samma namn på
japanska ön Kiushiu, på högra stranden af Sirakava,
8 km. ofvanför dess utlopp i Simabara-viken. 61,233
inv. (1908). Dat har en stor, stark borg med väldiga
cyklopiska murar och är hufvudort i ett af Japans
militärdistrikt. (J. F. N.)

Kumäner (ung. kun, plur. kunok), en turkisk folkstam,
jämte en del andra tuikstammar af arabiska geografer
kallad oghuz, ghuz, af bysantinorna uzoi, komonoi,
af slaverna polovtser. Från landet bortom Yolga och
Jaik (Ural) bröto de, undanträngande petjenegorna,
in i Europa i slutet af 800-talet. Redan 889 stodo,
enligt den äldsta ungerska krönikan, de sju kumanske
anförarna, förbundna med ungrarna, framför Kiev. 1070
inföllo de (möjligen dock i stället pctjencgerna) för
första gången i Ungern, men slogos tillbaka af konung
Salomo i det ryktbara slaget vid Cserhalom. Efter
århundraden af strider och härjningståg bodde de
till slutet på 1200-talet dels i södra Ryssland och
på Krim, där venezianska och andra köpmän trädde i
förbindelse med dem, dels i vissa delar af Ungern,
där de an-togo kristendomen och snart fullständigt
uppgingo i ungrarna. Deras minne fortlefver ännu i
namnen Nagy-Kunsåg (Stora Kumanien) och Kis-Kunsåg
(Lilla K.) på ömse sidor om mellersta Theiss och i
en mängd andra ortnamn, innehållande ett Kun. Prof
af deras forna språk äro bevarade i en mängd ord och
fraser samt en Mariahymn etc. i en Petrarca-handskrift
från 1303, "Codcx cumanicus" (uti?. 1893 af grefve
Géza Kuun). K. B. w.

Kumanien, Stora (ung. Nagy-Kunsag) och Lilla
(ung. Kis-Kunsdg), två områden i Ungern, det
förra mellan Theiss och Berettyö med hufvud-staden
Karczag, det senare omfattande några landsträckor
mellan Theiss och Donau med hufvudstaden
Kiskun-Félegyhåza. 1876 införlifvadcs Lilla
K. i komitatct Pcst-Pilis-Solt-Kiskun och Stora
K. i komi-tatet Jåsz-Nagykun-Szolnok. Jfr Kuma n
er. J. F. N.

Kumaoni, språkv., ett språk, som talas i Kumaun (se
d. o.). Det är närmast besläktadt med (larhwäli (se
d. o. och där åberopad litteratur). Jfr också Oakley,
"Holy Himalaya. Religion, traditions and scenery of
a Himalayan province, Kumaon and .Garhwal" (1905).
K. F. J.

KuTära, ind. myt. Se Karttikeya.

Kumärasambhava, episk dikt. Se Indiens språk och
litteratur, sp. 538.

Kumarin (C u marin), kem. farm., ett inom

växtvärlden tämligen utbredt, flyktigt, kemiskt
in-different, starkt välluktande ämne, som-först
upptäcktes i tonkabönan, Dipleryx odorala
Willd. (Coumarouna odorala Aubl.) från tropiska
Syd-Amerika. Det är detta ämne, som ger lukt åt
sötväppling (Melilotus officinalis L.), mysk-madran
(Asperula odorala L.), myskgräsct (llie-rochloa
borealis R. et Sch.), vårbrodden (An-Ihoxanthiim
odoratnm L.) och många andra växter, sannolikt äfven
åt nyslaget hö. Kumarinet (C9 Hfi 02) kristalliserar i
små, färglösa, sidenglänsande blad eller fyrsidiga
pelare. Det är hårdt, tyngre än vatten, smakar
bittert, varmt och stickande samt har stark,
egendomlig, aromatisk lukt. Det är svårlöst i kallt
och lättlöst i varmt vatten samt mycket lätt-löst i
eter äfvensom i flyktiga och feta oljor. På kemisk väg
kan kumarinet omsättas till k u m a r-sy ra(C9H803)och
till m e l i l o t s y r a (C9H1003). Det kan äfven
på konstgjord väg framställas af sa-licylsyra,
ättiksyre-anhydrid och vatten f ritt natrium-acetat
genom stark uppvärmning (140°), afkylning och tillsats
af vatten, då bl. a. kumarin afskiljes och renas. På
sådant sätt framställcs kumarin fa-briksmässigt för
parfymcriändamål. - Kumarinet har giftiga, förlamande
verkningar på den djuriska organismen. Så t. ex. dödas
en medelstor hund af 0,7 gr., och hos människan
ha 2,5-4 gr. orsakat svår hufvudvärk, ihållande
äckel, kräkningar, svindel, sömnlust, svaghet och
svettning. Kumarinet är den viktigaste beståndsdelen i
det s. k. bourbontcet - bladen af orchidén Angra-cnm
fr a gr ans Th. -, som är officinelit i Frankrike
och begagnas mot bröstkatarrer, och i bladen af
Liatris odorala, som användas till parfymering af
tobak. O. T. S. (C. G. S. G. L-m.)

Kumarönharts. Se Harts, sp. 30.

Kumarsyra, kem. farm. Se Kumarin.

Kumas, Konstantinos M i c h a i l, nygrekisk lärd
och pedagog, f. 1777 i Larissa, d. 1836 i Trieste,
fullbordade sina studier i Wien och deltog sedan
med Konstantinos Oikonomos i stiftandet af det
berömda filologiska gymnasiet i Smyrna, vid hvilket
han från 1809 verkade, tills utbrottet af grekiska
frihetskampen 1821 förde honom till Trieste, där
han bl. a. skref sitt hufvudverk, Hislnriai lon
anlropinon praxeon (1826-32), en världshistoria i
12 bd. Mångsidigt lärd, främjade K. dessutom i sitt
fosterland studiet af filologi, filosofi, matematik,
geografi och kemi, icke så mycket genom egna skrifter
som genom en mängd öfversättningar och bearbetningar.
. (V. S-g.)

Kumpsf (eng. Conmassie), förr hufvudstad i
neger-riket Asjanti i Afrika, i en osund trakt,
270 km. från kusten. Den anlades i början af
1700-talet af rikets egentlige grundläggare, Osai
Tutu, och växte upp till en stad med 100,000 inv. I
engelsmännens krig mot Asjanti 1874 intogs den af
Wolseley 4 febr. och uppbrändes, men återuppbyggdes
sedermera. Sedan 1906 är K. säte för en engelsk
resident (Guldkustkolonien). Det står nu m öra i
järnvägsförbindelse med Sokondi vid kusten. 5,9-10
inv. (1905). (J- F. N.)

Ki’ma’un (Kam a ön), division i Uirtod provin-ers
Agra and Audh i Indion, ligger i Himalaya och
gränsar i n. till Tibet och i ö. till Nepal. 35,594
k\km. 1,207,030 inv. (1901), hvaraf 1,118,118 hinduer
och 84,450 muhammedaner. De fleste äro khasi. Det
genomflytes af Alaknanda och Gogra samt deras
tillflöden, öfre delen är ett högt berg-

Ord, som saknas under K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:37 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbo/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free