Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska / 241-242 (1911) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kumlinge - Kumlingeslaget - Kummel. 1. Arkeol, 2. Sjöv. - Kummelsläktet - Kummer - Kummer, Friedrich August - Kummer, Ernst Eduard - Kummerska ytan - Kummin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1808 återeröfrades från ryssarna (se därom
Gummerus 1).

^{M. G. S.} (^{A. G. F.})

Kumlingeslaget. Se Kumlinge

Kummel. 1. Arkeol., de stora grafrösen af
kullerstenar, som uppkastades öfver de aflidne under

Stort stenkummel från Älskogs socken, Gottland.

bronsåldern och den äldre järnåldern, särskildt då
de äro fria från jordblandning. I Bohus län kallas
dessa jordfria stenkummel russ, i södra Sverige
rör. Jfr O. Almgren, "Sveriges fasta fornlämningar
från hednatiden" (1904).

2. Sjöv., en uppkastad stenhög, afsedd
att tjäna till märke för sjöfarande. –
3. Zool. Se Kummelsläktet.

1. ^{T. J. A.}

Kummelsläktet, Merluccius Cuv., zool., ett
till torskfamiljen hörande fisksläkte, bland
de svenska torskfiskarna stående mellan torsk-
och långe- l. lakesläktena. Från dessa skiljes
detsamma därigenom, att hithörande fiskar ha blott
två ryggfenor samt en analfena, väl utvecklade
bukfenor med sju strålar, tämligen starka, i två-
eller tredubbla rader sittande tänder i käkarna och
på plogbenet samt genom frånvaro af skäggtömmar. Den
vanliga kummeln (berglaxen, sölvfisken),
M. vulgaris Flem., förekommer i Atlanten
vid såväl amerikanska som europeiska kusterna, går
söderut till Medelhafvet samt mot n. till trakten
af Trondhjem. I Kattegatt och vid norska kusten
förekommer den tämligen sparsamt, men har tidtals
uppträdt i större mängd. Sedan flera tiotal af år har
den i Sverige fångats endast mera tillfälligtvis. I
England, där den kallas hake, förekommer kummeln vid
sydöstra kusten ganska talrikt, likaså vid franska och
spanska kusterna samt i Medelhafvet. Den följer sill-
och sardinstimmen samt är ganska glupsk. F. ö. håller
den sig mera ute på djupare vatten. Beredningen
för handeln är lika med öfriga torskfiskars (se
Klippfisk). Kummeln når ofta en längd af öfver
1 m. Den är till färgen silfvergrå, med mörkare rygg.

^{R. L.}*

Kummer, bot., namn på arter af släktet Geum.

Kummer [ko’m-], Friedrich August, tysk violoncellist,
f. 1797 i Meiningen, d. 1879 i Dresden, elev af
Dotzauer, blef 1817 anställd som cellospelare i
Dresdens hofkapell. Snart blef han känd som virtuos
såväl i solo- och kvartett- som i orkesterspel
samt förträfflig lärare (åt Cossmann m. fl.). 1864
tog han afsked från hofkapellet, men bibehöll
en lärarplats vid konservatoriet. K. skref
violoncellkompositioner och musik till flera
skådespel samt utgaf en violoncellskola.

^{A. L.}*

Kummer [ko’m-], Ernst Eduard, tysk matematiker,
f. 1810 i Sorau (Nieder-Lausitz), d. 1893 i Berlin,
var professor i matematik 1834–42 vid

gymnasiet i Liegnitz och 1842–55 vid universitetet
i Breslau samt kallades 1855 i samma egenskap till
Berlin, där han äfven under några år samtidigt
beklädde en lärarbefattning vid Krigsakademien
och en längre tid tjänstgjorde som vet. akad:s
ständige sekreterare. K. egnade sitt vetenskapliga
forskningsarbete företrädesvis åt talteorien och den
syntetiska geometrien. Särskildt tillhör honom till
väsentlig del förtjänsten att ha utbildat teorien
för ideala primfaktorer till de komplexa talen och
teorien för rätliniga strålknippen. F. ö. framställde
han bl. a. äfven den allmänna teorien för
reciprocitetslagarna i afseende på rester och
icke-rester för potenser, hvilkas grad är ett
primtal, samt behandlade en anmärkningsvärd yta af
fjärde graden, hvilken efter honom vanligen kallas
Kummerska ytan. Af hans skrifter, hvilka till
största delen äro offentliggjorda i Berlin-akademiens
handlingar och Crelles "Journal für die reine
und angewandte mathematik", må nämnas
Theorie der idealen primfactoren der complexen zahlen (1857) och
Allgemeine theorie der geradlinigen strahlensysteme (1859).

(^{I. F.})

Kummerska ytan. Se Kummer, E. E.

Kummin, Fructus Carvi, bot., farm., kallas de
torkade delfrukterna af den på ängsbackar, betesmarker
samt åker- och vägkanter o. s. v. i hela

Kumminörten (Carum Carvi). 1 stjälk med blommor och frukter, 2 blad från stjälkens bas, 3 blomma, 4 frukt (klyffrukt), 5 delfrukt i tvärsnitt, 6 delfrukter lossnande från hvarandra.

Skandinavien allmänt växande tvååriga kumminörten,
Carum Carvi, som hör till fam. Umbelliferæ. Stjälken
är fårad och glatt, med 2–3 dubbelt parbladigt
delade blad, hvilkas slutliga småflikar äro
jämbreda och spetsiga. De hvita eller skära
blommorna sitta i dubbla flockar, hvilka vanligen
sakna svepen. Frukterna bestå af 2 svagt skärformigt
böjda delfrukter, med plattade sidoytor och hög rygg
samt låga, bleka åsar, med en oljekanal i hvarje däld
mellan åsarna och 2 kanaler i den plattade eller något
inböjda fogsidan. Färgen är mer eller mindre klart
brun. Lukt och smak äro starkt aromatiska. Kummin
innehåller relativt stor mängd (3–7 proc.) flyktig
olja (ætheroleum Carvi), som är färglös eller
blekgul och tunnflytande samt består intill 65
proc. af karvon (se

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>