Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kungsberg - Kungsblått - Kungsbräken - Kungsfasanen - Kungsfisk - Kungsfiskare - Kungsfisksläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kungsberg-Kungsfisksläktet
258
Kungsberg, kungsgård i Södermanland, på Fogd–öns
nordöstra sida, vid Norrfjärden af Mälaren, omfattande
K. 43/s mtl och Smedstorp 1/s mtl, tills, tax. till
96,500 kr. Gården ligger på en höjd, där fordom det
rika och ansedda V å r f r u b c r g a nunnekloster
af cisterciensorden legat. Detta indrogs 1527,
och klosterbyggnadcrnas tegel användes dels till
Gripsholms slott, dels till Strängnäs domkyrka. Den
genom klostrets indragning uppkomna kungsgården,
som först 1560 förekommer under namnet Kungsberg,
förlänades till åtskilliga personer, bl. a. till Axel
Oxenstierna, men har alltsedan Karl XI:s reduktion
varit utarrenderad för kronans räkning. .Om klostret
och de ganska ansenliga klosterlämningarna se
Vårfruberg a. Vfbg.
Kungsblått, kem. tekn., allehanda
mörkblåa furior, i synnerhet om de ega
dragning åt rödt, t. ex. berlinerblått.
P. T. C.*
Kungsbräken, bot., namn på ormbunken Osmunda re O n
l is.
Kungsfasänen, Fhasianus reevesi, zool. Se F a-sa n
släkt e t.
Kungsfisk, zool. Se K u n g s f i s k s l ii k t
e t.
Kungsfiskare, Alcedinidce, zool., en familj inom
ordningen Coraciiformes och fåglarnas klass. Näbben är
lång, rak eller något uppstigande i främre hälften,
klufven ända upp under ögonen. Näsborrarna äro små
och högt belägna, gapet icke ovanligt stort, tungan
liten och platt, vingarna hos de flesta korta och
rundade, med armpcnnorna tämligen långa och räckande
utom stjärtens bas, benen små, med korta tarscr,
tårna sammanvuxna vid roten, stjärten bildad af 12
pennor. Den vanligen lifligt färgade fjäderbeklädnaden
är hos de flesta jämförelsevis fast. - Kungsfiskarna,
som lefva i alla världsdelar, förekomma talrikast
i tropiska länder och hålla sig i närheten af
vattendrag. De delas i två underfamiljer. Den ena
innefattar skogskungsfiskarna (Halcyonincc), som ha
näbben vid roten bred, icke hoptryckt, skuldcrtraktens
prydligt färgade, oftast blekt blåaktiga fjädrar
stora, så att do täcka hela ryggen, och stjärten
medelmåttig eller läng. Dessa fåglar uppehålla sig
på skogbcvuxna
"Fig. 1. Jättelmngsfiskaren ("skrattfågeln";
Darelo #/V/a ,<..).
ställen, tillhöra östra halfklotet utom Europa samt
lefva af insekter, företrädesvis gräshoppor och stora
skalbaggar, de större arterna också af krabbor och små
ryggradsdjur. En eller annan art förföljer ormar,
andra plundra bon. De flesta arterna häcka i träd-hål,
andra i jordhål eller bland stenar; alla bygga mer
eller mindre fullkomliga bon. En hithörande art är
jätte k ungsfiskaren 1. jättefiskaren, Dacclo gigas
(fig. 1), som är hemma i Australien. Hufvudet, halsen
och underdelarna äro hvita, smutsigt rostgråaktiga,
framhufvudet och ett längsgående band på pannan
mörkbruna, ryggen, skuldrorna och vingtäckarna bruna,
de sistnämnda, åtminstone de mellersta, i ändarna
kantade mod blått, stjärtfjädrarna rödaktiga, med
breda, hvita ändar. Fågelns längd är 45 till 47
cm. Jättekungsfiskaren väcker uppmärksamhet genom
sin storlek, sin ovanliga, skrattande stämma och
sin nyfikenhet. - Den andra underfamiljen innefattar
de e g e n 11 i g a kungsfiskarn a (.4 Icedinini),
som ha näbben från roten hoptryckt, fyrkantig
och spetsig. Skul-dertraktens fjädrar äro icke
förlängda. Hit hör k u n g s f i s k a r s l ä k
t e t 1. i s f å g e l s l ä k-t c t, Alcedo, som
innefattar små, prydligt färgade fåglar. De vistas,
ensamma eller parvis, vid vatten med branta, helst
trädbcvuxna stränder, lefva af fisk, som de fånga
genom att störtdyka, äfvensom af i vattnet befintliga
insekter och larver, lägga sina ägg i djupa hål, som
de gräfva i strandbrädden, begagna fiskben till bale,
flyga mycket snabbt, kunna icke gå på marken samt äro
mycket skygga och försiktiga. Kungsfiskaren, Alcedo
ispida (fig. 2), är (hannen) ofvan mörkgrön, med
ryggen och öfvergunipen samt många fläckar på hufvudet
och vingarna himmelsblå. Genom ögat går ett bruurödt
streck; hakan och strupen äro hvitaktigt röda,
öfriga undre delar roströda, vingarna och stjärten
mörkblå. Fågelns längd är 17 till 18 cm. Honan har
den blå färgen mera stötande i grönt och nackens
blå fläckar mindre. Kungs- isiågein (Alcido
ispida). fiskaren är hemma i hela
Europa, utom i dess nordligare delar, och i västra
Asien. Den stannar kvar äfven under vintern, om de
vattendrag, vid hvilka den vistas, hålla sig öppna;
sker ej så, stryker den omkring och infinner sig
då i norra Afrika. Fågeln, som gömmer sig ytterst
väl i buskar och snår, hvilka kanta vattendragens
bräddar, samt är synnerligen svår att upptäcka,
sitter hela timmar orörlig, spanande efter
byte. Får den därunder se något sådant, störtar
den sig pilsnabbt på detsamma. I Sverige har arten
åtskilliga gånger påträffats i södra och mellersta
delarna af landet. Aggen äro 5 till 8 och hvita till
färgen. Ungarna matas till en början med larver, i
synnerhet af trollsländor, sedermera med småfisk.’
C. R. S.* Kungsfisksläktet, Sebasics Cuv. &
Val., zool., tillhör sumpfiskarnas familj bland de
taggfeniga fiskarna. Kungsfiskarna stå dock närmare
det utländska släktet Scorpccna än de egentliga
simporna, från hvilka de skilja sig bl. a. därigenom,
att den taggstråliga afdelningen af ryggfenan Mr
lika lång
Kungsfiskaren l
Tryckt den 12 411 Ord, som saknas under K, torde
sökas under C.
15 b. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
