Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska / 271-272 (1911) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kungs-Norrby - Kungsorm - Kungspalm - Kungsparadisfågeln - Kungspingvinen - Kungsskatt - Kungsskjuts - Kungsskogen - Kungssorg - Kungsstugan - Kungstigern

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

271 Kungsorm–Kungstigern 272

samt utbyggnad och två fyrkantiga torn på
framsidan och ett rundt torn på baksidan, jämte två flygelbyggnader (se fig.).

Kungs-Norrby på 1600-talet, efter Sueciæ-verket.

Kungsorm. Se Boa, zool.

Kungspalm, bot., namn på Oreodoxa regia.

Kungsparadisfågeln, Cicinnurus regius, zool., hör
till paradisfåglarnas familj (Paradiseidæ), ordningen
Passeriformes och fåglarnas klass. Fågeln blir 18
cm. lång, har fin och svag näbb, föga förlängda
sidofjädrar samt de till spetsen fanlösa, men där med
rundade fan försedda stjärtfjädrarna skrufformigt
vridna och hopsnodda. Öfre kroppsdelarna äro, jämte
hakan och strupen, praktfullt glänsande, körsbärsröda,
undre delarna hvita med undantag af ett öfver
kräfvan löpande, upptill af en smal kant begränsadt,
djupt smaragdgrönt tvärband. De på sidorna om
kräfvan utgående fjäderknippena äro rödbruna, med
de utbredda, afstympade ändarna djupt och
glänsande guldgröna, hvilken färg finnes äfven på de
båda mellersta, trådformiga stjärtfjädrarnas skruflikt
inrullade ytterfan. Vingpennorna äro kanelröda
och stjärten olivbrun. Honan är ofvan rödbrun,
under rostgul, med små, smala, bruna tvärband.
Kungsparadisfågeln lär ega större utbredning än
underfamiljens öfriga arter samt finnes på Nya Guineas
nordvästra halfö äfvensom på Misol, Salavati och
Aruöarna. Den är mycket liflig, täck och mån om
att visa sin vackra fjäderskrud, såsom dess
samsläktingar också ha för sed.
C. B. S.*

Kungspingvinen, zool. Se Pingvinerna.

Kungsskatt, kam. Se Mantalsräntan.

Kungsskjuts, kam. Se Kronoskjuts.

Kungsskogen, kronopark i Lungsunds, Ölme och
Väse socknar, Karlstads revir, Värmlands län, har
bildats genom inköp enl k. br. 8 dec. 1899 och
22 jan. 1909. Den omfattar 4,624 har.
M–g.

Kungssorg, viss sorgtid i ett rike efter regerande
konungs (drottnings) frånfälle. Enligt gammalt bruk
bäres då sorgdräkt af undersåtarna. Jfr Hofsorg
och Landssorg.

Kungsstugan. Se Örebro.

Kungstigern, Felis tigris, zool., hör till kattfamiljen
(Felidæ), rofdjurens ordning och däggdjurens
klass. Den är det fruktansvärdaste bland alla nu
lefvande kattdjur, smärtare och lättare byggd än
lejonet, men detta ingalunda underlägsen i styrka.
Kroppslängden, växlande inom vida gränser, är
omkr. 1,6 m., svansens längd 80 cm. och höjden öfver
bogarna ung. lika mycket. Somliga individer bli
dock icke obetydligt större; de största öfverträffa
lejonet i storlek.



Kroppen är långsträcktare och
hufvudet mera rundadt än hos lejonet; svansen saknar
tofs, håret är hos flertalet kort och glatt samt
blott på kinderna förlängdt till skägg. Honan är
mindre och hennes kindskägg svagare. De tigrar,
som bebo mera nordligt belägna länder, ha mycket
tätare och längre hårbeklädnad än de, som äro
hemma uti Indiens varma lågland. Fällen är ofvan
rostgul (mörkare på ryggen, ljusare på sidorna),
men undertill, på lemmarnas insida, läpparna och
kindernas nedre del hvit. Från ryggen sträcka sig
oregelbundna, svarta tvärstrimmor i sned riktning
nedåt och något bakåt; somliga af dessa strimmor
äro dubbla, de flesta enkla och mörkare. Svansen
är ljusare än öfverkroppen och försedd med svarta
ringar. Ungarna ha samma färgteckning som de
gamla,men något ljusare bottenfärg. På grund af
sin färgteckning är tigern icke lätt att upptäcka i
de rörskogar, gräs- och busksnår den vanligen väljer
till sin vistelseort. – Tigern har en mycket
vidsträckt utbredning: från 8° sydlig till 53° nordlig
bredd finnes den allestädes i Asien, från västra
Kaukasus’ sydrand i v. till Stilla hafvet i ö., från
Java och Sumatra i s. till Amurlandet i n.
Talrikast är den dock i Främre och Bortre Indien.
Tigern är icke något egentligt nattdjur, utan
stryker omkring när som helst på dygnet, ehuru
den föredrager timmarna närmast före och efter
solnedgången. Den lägger sig på lur vid vattningsställen,
vägar, skogsstigar o. d., men helst vid
flodstränderna, emedan djur komma dit för att dricka
och människor för att förrätta sina tvagningar m. m.
Den dödar människor och hvilka slags djur den
påträffar, utom de allra starkaste, såsom elefanten,
noshörningen och vilda buffeln. Öfver sitt byte
kastar den sig pilsnabbt med några få språng. De
sår den tillfogar kunna bli 13 cm. djupa. I sina
rörelser är den ytterst smidig, vig och uthållig. Endast
af nödtvång klättrar den upp i träd, simmar öfver
breda floder och ådagalägger en beundransvärd
säkerhet i alla sina rörelser. Tigern är otroligt djärf.
Vissa pass äro illa beryktade genom hans rofbragder,
och på somliga trakter skulle samfärdseln vara
omöjlig, om tigern ej hyste så stor fruktan för elden.
Enär man uti Indien, för att undvika den starka
hettan, vanligen reser nattetid, är det förklarligt,
att tigern vågar och ofta segerrikt utför sina djärfva
anfall. Den stora mängd människor, som bilda ett
ressällskap, skrämmer honom ej alltid, och icke ens
tågande trupper äro säkra för honom. Ibland tränger
den vid ljusan dag in i byar och städer samt
bortsnappar någon människa; den kan nämligen i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>