- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
311-312

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kureter - Kurfurste - Kurfurstehatt - Kurg - Kurgan, ry. gravhöv - Kurgan, kretsstad - Kurgäster - Kurhatt - Kurhus - Kurhusafgift - Kurialstil - Kuria-Muria-öarna - Kurian

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Zeus, hvilken de under hans uppväxt vaktade och
skyddade mot Kronos’ ondskefulla anslag, hvarjämte
de sedan fortforo att tjäna honom som präster.
A. M. A.

Kurfurste (ty. kurfürst, af mht. kur, val,
utkorande; lat. ele’ctor) kallades i det forna Tyska
riket enhvar af de furstar, som hade sig förbehållen
rätten att deltaga i val af konung (kejsare). Under
medeltidens första århundraden förrättades detta val
af samtliga andliga och världsliga riksfurstar;
ledningen tillföll ärkebiskopen af Mainz. I
Sachsenspiegel (före 1235) nämnas första gången 6
furstar, som ej ega att bestämma valet, men att rösta
före de andre: 3 andliga, nämligen ärkebiskoparna af
Mainz, Trier och Köln, och 3 världsliga, nämligen
pfalzgrefven vid Rhen, hertigen af Sachsen
och markgrefven af Brandenburg. Dubbelvalet
1257 förrättades af dessa 6 och konungen af
Böhmen. Valet 1273 verkställdes af 7 kurfurstar,
men som 7:e tjänstgjorde icke Böhmens konung, utan
hertigen af Bajern. Så är också kurfurstekollegiet
sammansatt i Schwabenspiegel (sannolikt fullbordad
omkr. 1275). 1290 afgjordes tvisten mellan Böhmen
och Bajern till det förras förmån genom erkännande
af bömiske konungens ärkemunskänksämbete; de 7
kurfurstarna beklädde nämligen tillika de höga
riksämbetena. 1356 utfärdade kejsar Karl IV en
rikslag, den s. k. gyllene bullan, hvilken fastställde
de sju furstarnas uteslutande rätt att välja (faktiskt
låg dock innehafvarens af Böhmen rätt nere från slutet
af 1400-talet till 1708), deras inbördes rangordning,
den världsliga kurfurstevärdighetens ärftlighet
efter förstfödslorätt, kurländernas odelbarhet
m. m. Vidare stadgades, att kurfursten af Pfalz och
kurfursten af Sachsen skulle vid tronledighet inneha
riksvikariatet, den förre i Rhenländerna och södra
Tyskland, den senare i de delar af riket, i hvilka
sachsisk rätt gällde m. m. Kurfurstarnas samtycke
kräfdes sedan 1300-talet till alla viktiga åtgärder
i riksstyrelsen, t. ex. inkallande af riksdagar
och utdelning af större rikslän; å riksdagen
bildade de sedan samma tid en afdelning för sig,
kurfurstekollegiet, och fr. o. m. Karl V:s val,
1519, gjorde de sin vilja gällande genom att före
valet förelägga kandidaten en valkapitulation till
antagande – sedan 1648 (1711) dock i förening med de
öfriga ständerna. Under 30-åriga kriget öfverflyttades
den pfalziska kurfurstevärdigheten 1623 till Bajern,
men vid fredsslutet 1648 upprättades åt Pfalz en ny,
åttonde, kurfurstevärdighet. 1692 upprättade Leopold
I till förmån för Hannover (Braunschweig-Lüneburg)
en nionde kurfurstevärdighet. Efter wittelsbachska
husets utslocknande i Bajern, 1777, blef kurfurstarnas
antal åter åtta. Till följd af de omstörtningar,
som framkallades i Tyska rikets förhållanden
genom krigen mot franska republiken, försvunno 1803
kurfurstendömena Köln och Trier; kurfursten af Mainz
blef i egenskap af riksärkekansler förflyttad till
Regensburg, och nya kurfurstevärdigheter stiftades för
Salzburg (1805 utbytt mot Würzburg), Württemberg,
Baden och Hessen-Kassel. Med Tyska rikets upplösning,
1806, upphörde kurfurstevärdigheterna att
finnas. Endast Hessen-Kassel behöll den därefter
intetsägande titeln kurfurstendöme till 1866,
då det annekterades af Preussen. – Litt.: Om
kurfurstekollegiets uppkomst och utveckling se
skrifter af Phillips (1857–58), Ficker (1859),
Wilmanns (1873), Schirrmacher (s. å.), Harnack (1883),
Quidde (1884), Maurenbrecher (1889), Lindner
("Die deutschen königswahlen und die entstehung
des kurfürstenthums", 1893, och "Der hergang bei
den deutschen königswahlen", 1899), Kirchhöfer
(1893), Grillitsch (1897) och Krammer (1905).
(G. W-k.)

Kurfurstehatt. Se Krona.

Kurg, dravidiskt språk. Se Dravida, sp. 837.

Kurgan, ry., grafhög. De uråldriga kummelformiga
kurganerna, som förekomma ganska talrikt i
Syd-Ryssland, innehålla jämte den jordades ben ofta
äfven dyrbara fornsaker.

Kurgan, kretsstad i västra Sibirien, guv. Tobolsk,
vid floden Tobol. 10,579 inv. (1897). K. är hufvudort
för traktens handel med boskap, talg, hudar och salt
och är stadt i uppsving, sedan sibiriska järnvägen
öppnades, vid hvilken det ligger. (J. F. N.)

Kurgäster. Se Kur.

Kurhatt, detsamma som kurfurstehatt (se Krona).

Kurhus (af lat. cūra, skötsel) kallades fordom hos
oss de vårdanstalter, som voro afsedda för personer,
behäftade med veneriska sjukdomar. Med den nya
lasarettsstadgan af 1901 har emellertid detta namn
afskaffats, och de gamla kurhusen ha införlifvats med
länslasaretten. För vård å allmänt rum af personer,
behäftade med venerisk sjukdom i smittsamt stadium,
skall nämligen numera via minst ett lasarett inom
hvarje landstingsområde finnas en särskildt för
nämnda ändamål inredd afdelning. Fortfarande finnas
dock i Stockholm och Göteborg speciella anstalter,
afsedda hufvudsakligen för vård af veneriskt sjuka,
men å dessa anstalter mottagas dock äfven personer,
behäftade med vanliga hudsjukdomar m. fl. andra
åkommor, hvarför äfven vid dessa anstalter namnet
kurhus försvunnit. En allmän sjukvårdsafgift
(numera högst 50 öre för man och 25 öre för kvinna),
hvilken enl. k. kung. 26 aug. 1873 i st. f. den
1818 stadgade kurhusafgiften erlägges af enhvar,
som betalar mantalspenningar, skall företrädesvis
användas till kostnadsfri vård åt veneriskt sjuka
och till vidtagande i öfrigt af tjänliga åtgärder
för den veneriska sjukdomens hämmande. Den
kommer därför i första rummet ofvannämnda
lasarettsafdelningar för veneriskt sjuka till godo.
R. W.

Kurhusafgift. Se Kurhus.

Kurialstil (jfr Curia 3), språkv., detsamma
som kanslistil (se d. o.) l. juridisk
stil
. Genom k. cirk. af 22 mars 1907 ha
vissa förenklingar i ämbetsskrifvelsernas
uttryckssätt blifvit anbefallda.
R-n B.

Kuria-Muria-öarna (arab. Charjān-Marjān), en af 5
bergiga öar bestående grupp på Arabiens sydkust,
mellan Ras Hasik i v. och Ras Schirbedat i ö.,
tillsammans 76,2 kvkm., hvaraf den största, Hallanny,
56,5 kvkm. De af träddes af sultanen af Maskat till
England 1870, då kabeln genom Röda hafvet lades, äro
bebodda af några arabiska familjer från motliggande
fastland och äro rika på guano, som bortarrenderats.
(J. F. N.)

Kurian (Påfliga kurian, Romerska kurian), en
sedan 1000-talet använd beteckning för det påfliga
hofvet, numera sammanfattningen af de personer och
ämbetsmän, som utgöra katolska kyrkans centralregering
i Rom under påfvens högsta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:13 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbo/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free