Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kurian - Kurikka - Kurilerna - Kurilströmmen - Kurimo - Kurin - Kuriner - Kurino, Shinichiro - Kurinsk - Kuriositet - Kuriosum - Kurir - Kurirbricka - Kurirpass - Kurirtåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ledning. Se vidare Curia 3 och, ang. institutionens
reformering genom konstitutionen Sapienti consilio
af 29 juni 1908, samma ord i Suppl.
Kurikka [ko’r-], konsistoriellt pastorat af 2:a
kl., Vasa öfre kontrakt, Åbo ärkestift, Finland,
Vasa län, Ilmola härad och domsaga. Areal 451
kvkm. Befolkningen, finsktalande, 8,639 pers. (1908).
A. G. F.
Kurilerna (jap. Chi-shima, "de tusen öarna"), en
till Japan hörande, öfver 1,000 km. lång rad af öar,
som i sydvästlig riktning går från Kamtjatkas södra
spets till nordöstra delen af ön Yezo (50° 56’–43° 30’
n. br., 145° 30’–156° 30’ ö. lgd), i ö. begränsande
Ochotska hafsbäckenet. Officiellt uppges deras
sammanlagda areal vara 15,593,8 kvkm. samt deras
antal 31, ehuru andra uppgifter både om areal och
antal finnas (Snow uppger arealen till 7,407 kvkm.).
Öarna hvila på en bergbåge och kunna betraktas
som de kvarstående pelarna till en brygga, som en
gång förenat Kamtjatka med Yezo. De flesta bestå
af lavabildningar (andesit och basalt), hvarjämte
vulkanisk aska ingår som en viktig beståndsdel i
dem. Troligen ha flera öar uppstått genom anhopning
af aska, ditförd af hafsströmmar. Icke mindre än
23 vulkaner finnas, af hvilka 13 äro ännu verksamma;
heta källor och jordbäfningar äro talrika. I allmänhet
äro K. höga; de sydligare äro täckta ända till toppen
af en rik vegetation, åt hvilken mörka barrträd,
särskildt Pinus pumila, ge karaktär, men dessutom
finnas popplar, björkar, vide och dvärgekar. De
nordligaste öarna äro till stor del täckta af snö och
hysa vid stränderna en mager växtlighet. Djurvärlden
representeras af varg, sobel, röd och svart räf,
bäfver samt fisk- och hafsuttrar, hvilka äro föremål
för jakt. Af mineralier har man anträffat järn och
koppar. Befolkningen, 4,413 pers. (1898), utgöres af
aino (se d. o.). Dock äro endast tre af öarna fast
bebodda, nämligen de båda sydligaste Kunashiri (1,223
kvkm., 1,475 inv.) och Yeturufu l. Iturup (2,410
kvkm., 1,343 inv.) och i norra delen af öbågen
Shiashkotan (518 kvkm., 59 inv.); de öfriga besökas
endast tillfälligtvis af fiskare och jägare. De
viktigaste af de andra öarna äro, från n. räknadt,
Shumshu, genom Stora Kurilsundet skild från Kamtjatka,
Paramushir med en topp på 2,100 m.; vulkanen
Alaid, på en liten ön. v. om föregående, är den
högsta toppen i hela gruppen (2,330 m.), Onekotan
(vulkanen Toor-ussyr 1,340 m.), Simushir (Milneberget
1,722 m.) och Urup (toppen Mobuyama 1,264 m.). Jfr
Japans karta i bd 12. – K. upptäcktes af
holländaren Martin de Vries 1643, som inträngde i
Ochotska hafvet genom de Vries’ sund mellan Iturup
och Urup, som af honom kallades Staaten Eiland och
Kompagnies land. Senare blef ögruppens genomforskande
en punkt i den s. k. stora nordiska expeditionen
under dansken Berings ledning (1733–41), och hans
landsman Martin Spångberg utförde med framgång detta
uppdrag under två resor 1738 och 1739. Noggrannare
kännedom om K. erhölls genom v. Krusensterns resa
(1803–06). I senare tider har särskildt H. J. Snow
bidragit till deras utforskande. – De norra öarna
ockuperades af ryssarna, de södra af japanerna,
men 1875, då Japan tvangs att afträda sin andel af
ön Sachalin till Ryssland, fick det de norra K. till
ett slags "ersättning". Sedan genom
rysk-japanska kriget södra delen af Sachalin
åter blifvit japansk, lära alla de kristne
ainoerna på K. ha öfverflyttat dit. Litt.:
H. J. Snow, "Notes on the Kuril islands" (1897).
J. F. N.
Kurilströmmen. Se Kuro-shio.
Kurimo och Ämmä, numera nedlagda, men på sin
tid ryktbara järnbruk i Finland, belägna vid
omkr. 65° n. br. K. ligger ö. om Uleåborg, i
Utajärvi socken, vid en källarm till Kiminki älf,
och Ämmä 100 km. längre österut, i Suomussalmi
socken, vid Ämmä fors, nedom Kianto 53 km. långa
träsk. De många sjöarna kring bruken innehålla
nästan alla sjömalm, som utgjorde råmaterialet
för tillverkningarna. K. anlades 1854, Ämmä 1841,
och bruken drefvos senare i samband med hvarandra
ända till 1876, då rörelsen i följd af omöjligheten
att uppehålla konkurrensen med bättre belägna verk
nedlades. Järnet från Ämmä måste nämligen om vintern
transporteras med renar. Tillverkningen uppgick vid
denna tid till 600–700 ton tackjärn och ungefär lika
mycket stångjärn eller smältstycken vid hvartdera
bruket. Järnverk af en sådan fullständighet och
storlek som K. (masugn, puddel- och valsverk,
gjuteri och mekanisk verkstad) och Ämmä (masugn och
puddelverk) torde knappast ha förefunnits nordligare
på jordklotet.
C. P. S.
Kurin, med. farm. Se Gu rare, sp. 966.
Kuriner, folkstam. Se L e s g e r.
KuYino, S h i n i c h i r o, japansk diplomat,
f. 1852, anställdes efter juridiska studier vid
Harvard-universitetet i Förenta staterna som
afdelningschef i japanska utrikesministeriet,
var 1894-95 sändebud i Washington, där han
skickligt förberedde en japansk-amerikansk
traktatrevision, förflyttades därifrån till Eom
(1896-97), Paris (1897-1902) och Petersburg, där
han representerade Japan från febr. 1902 till de
diplomatiska förbindelsernas afbrytande omedelbart
före krigsutbrottet, febr. 1904. K. vistades därefter
en kort tid i Stockholm, där han sedan juni 1902
äfven varit ackrediterad som japansk envoyé. Sedan
juni 1906 är K. japansk ambassadör i Paris. Han anses
som en af sitt lands dugligaste diplomater och visade
mycken kallblodig skicklighet under de förhandlingar,
som omedelbart föregingo det rysk-japanska krigets
utbrott. V. S-%.
Kurinsk, ö vid sydvästra kusten af Kaspiska hafvet,
n. ö. om Lenkoran, utanför Kisilagatsjviken, en af
jordens viktigaste fiskeplatser. Den årliga fångsten
skattas till 750,000 rubel, dessutom vinnas 5,000
pud kaviar och för 150,000 rubel fett och olja.
J. F. N.
Kuriositet (lat. curiōsitas, vetgirighet, nyfikenhet),
föremål, hvilket är egnadt att väcka nyfikenhet,
sällsamt ting, sevärdhet, sällsynthet, märkvärdighet
(jfr Curiosum).
Kuriosum. Se Curiosum.
Kurir (fr. courrier, af lat. cu’rrere, löpa),
ilbud, ridande öfverbringare af depescher eller
viktigare nyheter i allmänhet; ridande postbud;
åkande postförare; namn på många tidningar (t. ex. "Le
courrier français", "Norrbottenskuriren"). Jfr
Kabinettskurir.
Kurirbricka. Se Kabinettskurir.
Kurirpass. Se Kabinettskurir.
Kurirtåg, järnv., en förr gängse benämning på snabba
snälltåg och särskildt det fr. o. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
