- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
315-316

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kurirtåg - Kurische nehrung - Kurisches haff - Kuriös - Kurkijoki - Kurku - Kurkumastärkelse - Kurkumin - Kurland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sommaren 1885 insatta nattsnälltåget
mellan Stockholm och Malmö.
A. d’A.

Kurische nehrung [kōr-]. Se följ. art.

Kurisches haff [kōr-] l. Das kurische haff, strandsjö
i preussiska prov. Ostpreussen, det största af de
tre preussiska haffen (se Haff), sträcker sig från
Labiau till Memel med en längd af 98 km. och en bredd
af 45 km. samt har en areal af 1,619,5 kvkm. Djupet
är obetydligt: vid Memel, där det är störst, 7,5 m.,
men för öfrigt 2–5 m. En 2–3 km. bred landtunga,
Kurische nehrung, en kedja af sanddyner, nästan
utan all vegetation, skiljer haffet från Östersjön,
med hvilken det eger samband endast genom
Memeler tief l. gatt (ett 6 m. djupt, 500 m. bredt sund
vid Memel). Dynerna på landtungan, bland de mest
storartade i Europa, ända till 62 m. höga, flytta sig
ständigt fram mot haffet (årl. omkr. 6 m.) och hota
att om några hundra år fylla det, om man ej lyckas
hindra deras framryckande. I K. utmynna floderna
Dange, Minge, Memel (mynningarna Russ och Gilge)
samt Pregelarmen Deime. Till följd af de faror,
som äro förenade med sjöfarten på haffet, kringgår
man det medelst kanaler: König Wilhelms kanal, från
trakten af Memel till Russ, samt Friedrichsgraben och
Seckenburgkanalen, mellan Gilge och Deime. (J. F. N.)

Kuriös 1. K u r j o s (fr. curieux, af lat. curiösus,
nyfiken), egnad att väcka nyfikenhet, sällsam, egen,
konstig, löjlig.

Kurkijoki [ko’r-]. Se Kronoborg.

Kurku, indisk stam. Se K o l h, sp. 531-532.

Ku’rkumastärke!se. Se Curcuma

Kurku min, bot. farm. Se Curcuma, sp. 968.

Kurland, guvernement i Ryssland, den sydligaste
af de ryska Östersjöprovinserna, består af det
egentliga K. (hertigdömet K.), den västra delen
af K., hertigdömet Semgallen, den östligaste
delen, omfattande kretsarna Mitau och Selburg,
biskopsstiftet Pilten (i kretsen Goldingen) och
området Polangen (sydvästligaste delen vid Östersjön)
samt gränsar i n. till Livland och Rigaviken, i
ö. till guv. Vitebsk, i s. till guv. Vilna, Kovno
och Preussen och i v. till Östersjön. Areal 27,286
kvkm. K. är ett slättland, i flera riktningar
genomdraget af lägre höjdsträckningar (70–130
m. höga), hvilka i regel gå i riktning n.–s. Den
förnämsta af dessa följer Dünas vänstra strand
och bildar vattenskillnaden mellan denna flod
och Aa. En annan, som skiljes från den förra genom
Mitauslätten, följer Windau och går mot n. ända till
K:s nordspets Domesnäs. Den 340 km. långa, merendels
flacka kusten bildar knappt någon enda vik; de enda
punkter, där fartyg kunna landa, äro Windau, Libau och
Polangen. Parallellt med kusten löpa långa sandbankar,
hvilka ofta sträcka sig 10–15 km. ut i hafvet och äro
mycket hinderliga för sjöfarten. Kusterna, hemsökas
af flygsand, mot hvars allt svårare härjningar
sedan 1835 åtskilliga arbeten utförts. Jorden
är i allmänhet bördig och består mest af lera. I
geognostiskt hänseende tillhör K. det devoniska
systemet. De nedre lagren bestå af sandsten, de öfre
af märgel och kalksten. Jurasystemet uppträder vid
Aas och Windaus nedre lopp. Erratiska block finnas
spridda öfverallt. De största vattendragen äro Düna,
gränsflod mot Vitebsk och Livland, Aa, som uppstår
genom förening af Muns och Memel och genom en arm,
Bolderaa, är förenad
med Düna, samt Windau, som vid staden Windau mynnar
ut i Östersjön. Sjöarna, öfver 300 i antal, betäcka
261 kvkm. De största äro Usmaiten (42 kvkm.) samt
strandsjöarna Papen (18 kvkm.) och Libausjön (40
kvkm.) på Östersjökusten samt Angern (50 kvkm.) vid
Rigaviken. Klimatet är mildare än i Livland, dock äro
vintrarna vanligen mycket kalla. Medeltemperaturen
för året är i Mitau 6° C., för den kallaste
månaden (jan.) -5,5°, för den varmaste (juli) 17,6°
C. Jordbruket är jämte boskapsskötsel hufvudnäring
och skötes på ett mera rationellt sätt än i de
angränsande guv. Råg, hafre, hvete, korn, foderväxter,
lin och hampa odlas mest. Industrien är med undantag
af brännvinsbränning ej betydlig; icke heller
handeln. Utförseln består mest af brännvin, spannmål,
lin, hudar och trävaror, införseln af manufaktur-
och kolonialvaror. Järnvägslinjen Petersburg–Warschau
genomskär sydöstra hörnet af K. En bana går från Riga
till Windau och en från Riga öfver Mitau genom södra
K. till Libau. K:s befolkning, som 1897 uppgick till
672,534 inv., består hufvudsakligen (74 proc.) af
letter, hvilka bilda bondeståndet; adeln och en stor
del af stadsbefolkningen äro till härstamning tyskar;
blott 1,7 proc. äro ryssar och 1 proc. polacker och
litauer. Med afseende på bekännelsen voro (1897)
76 proc. protestanter, 16 proc. grek.-ortodoxa och
rom.-kat., 8 proc. judar. Lutherska kyrkan har ett
provinskonsistorium i Mitau. I militäriskt hänseende
tillhör K. militärdistriktet Vilna. Guv. indelas
i tio kretsar: Goldingen, Hasenpot, Mitau,
Tuckum, Bauske, Friedrichsstadt, Grobin, Illuxt,
Talsen och Windau. Ännu har K. liksom de öfriga
Östersjöprovinserna kvar sin juridiska organisation,
sina landtdagar och kretsständer. – Hufvudstad är
Mitau. – K., som sedan äldsta tid var bebodt af kurer
(se d. o.) och liver (se d. o.), var sedan 1245
förenadt med den livländska ordensstaten till dess
upplösning 1561. Då erhöll härmästaren Gotthard
Kettler
K. jämte Semgallen som län af Polen. Om
K:s öden under Kettler (d. 1587), sönerna Fredrik
(d. 1642) och Vilhelm samt den senares son Jakob
(1642–82) se Jakob, hertig af Kurland, och
Kettler. Läget mellan de bägge kämpande makterna
Sverige och Polen beredde K. många olägenheter. Hertig
Jakob lyckades utverka, att Sverige 4 juni 1647
erkände K:s perpetuella neutralitet, men 1658
ockuperade svenskarna landet, som först genom
Olivafreden (1660) återfick sitt oberoende. Jakobs
son och efterträdare Fredrik Kasimir (1682–98), en
slösaktig och njutningslusten furste, efterlämnade en
sexårig son, Fredrik Vilhelm (1698–1711), till hvars
förmyndare konung August af Polen utnämnde hertigens
farbroder Ferdinand. Efter öfvergången öfver Düna
(1701) förjagade Karl XII den hertigliga familjen
och besatte hela K., öfver hvilket Magnus Stuart 1702
förordnades till guvernör med särskildt uppdrag att
förbättra landets fasta försvar. Redan i aug. 1701
hade en fortifikationsstat för K. tillsatts, och
Bauske slott (Bauskenborg), Libau, Mitau och Selburg
befästes, hvarjämte hela K. kartlades. Stuart och
efter honom A. L. Lewenhaupt bibehöllo sig i K. till
1705. Den senare besegrade då visserligen ryssarna
vid Gemauerthof, men måste draga sig undan till Riga,
hvarvid besättningar kvarlämnades i Mitau och Bauske,
hvilka dock föllo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:12 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbo/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free