Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kuropatkin, Aleksej Nikolajevitj - Kurort - Kuro-shio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
319
Kurort-Kuro-shio
320
1876 till stabskapten vid generalstaben och sändes på
en ny beskickning till Jakub beg. Vid ryskturkiska
krigets utbrott (april 1877) kommenderades
K. till högste befälhafvarens, storfurst Nikolaj
Niko-lajevitJF, stab <iarat ställdes sedan till
den tappre general Skobelevs förfogande. Under
dennes befäl deltog K. bl. a. i eröfringen af
Lovtscha (3 sept.) och i den med oerhörda förluster
till-bakaslagna tredje stormningen af Plevna (11
-12 sept.), af hvilken han i ett arbete om detta
krig lämnat en liflig skildring. K. blef vid Plevna
svårt sårad. Efter sitt tillfrisknande blef han som
öfverste vid generalstaben utnämnd till stabschef
under Skobelev vid 16 :e in-fanterifördelningen och
tjänstgjorde som sådan till krigets slut. Därefter
blef K. chef för asiatiska detaljen vid hufvudstaben
i Petersburg och lärare vid generalstabsakademien,
men utnämndes redan aug. 1879 till chef för
Turkestanska skyttebrigaden och tjänstgjorde
som chef för avantgardet under det fälttåg mot de
plundrande turkmenska horderna, som, sedan Skobelev
öfvertagit befälet, slöt med eröfringen af deras
hufvudort Geok-tepe (24 jan. 1881). K. befordrades
1882 till generalmajor och återbördades 1883 till
stora hufvudstaben. 1885, då krig hotade utbryta med
England efter konflikten vid afganska gränsen, var
han af sedd till stabschef vid ryssarnas anfallsarmé
mot Indien. 1890 blef han som generallöjtnant
utnämnd till befälhafvare för transkaspiska området
af Central-Asien, där hans 8-åriga verksamhet
blef i många afseenden banbrytande och medverkade
kraftigt till dessa trakters snabba uppblomstring. De
framstående egenskaper som organisatör han därvid lade
i dagen föranledde kejsar Nikolaus II att 1898 kalla
honom till krigsminister och ordf. i krigsrådet; han
befordrades samtidigt till general af infanteriet
och generaladjutant. Som krigsminister arbetade
K. energiskt för ökande af arméns krigsberedskap
och förbättrande af manskapets och officerarnas
villkor. Den alltmer hotande faran för ett krig
med Japan föranledde K. att 1903 företaga en
inspektionsresa till fjärran östern. Han fick
därvid full klarhet om det hotande läget, men hade,
motarbetad af stridiga, intressen och intriger från
många håll, ej på långt när hunnit vidtaga nödiga
förberedelser, då kriget plöstligt utbröt genom
japanernas anfall mot ryska flottan vid Port Arthur
(8-9 febr. 1904). K. utnämndes genast till chef för
mandschuriska armén under amiral Aleksej ev som högste
befälhafvare öfver armén och flottan. Han hade nu
att till den 9,000 km. aflägsna krigsskådeplatsen
å en enda järnväg med delvis mycket inskränkt
trafikförmåga transportera de i det inre Ryssland
småningom mobiliserade stridskrafterna och lyckades
genom storartade ansträngningar - underhjälpta
af långsamheten och försiktigheten i de japanska
operationerna - möta anfallet med jämstarka eller
t. o. m. något öfverlägsna krafter, men den nödiga
energien och
handlingsfriheten saknades Om krigshändelserna
i detalj se Rysk-japanska krig e t. K. tvangs af
högre myndigheter att upptaga striden i omedelbar
närhet af gränsen och Kwangtunghalfön för att i det
längsta bevara sambandet med det belägrade Port
Arthur. Trängd tillbaka i en del mindre strider
(vid Ja-lu, Vafangu m. fl.) och slagen i de stora
drabbningarna vid Liau-jang (26 aug.-3 sept.) och
Scha-ho (8-18 okt.), fick K. först genom Aleksejevs
återkallande själf högsta befälet och, som man
hoppades, nödig handlingsfrihet. Efter att ha samlat
sina krafter vid Mukden grep K. ändtligen i slutet
af jan. 1905 till offensiven, men det lamt utförda
försöket misslyckades efter heta strider vid Sandepu,
hvarvid K:s beslut att af bryta anfallet föranledde
högra flygelns befälhafvare, general Gripenberg,
att upprörd begära af sked och återvända till
Ryssland. Den samlade japanska armén under marskalk
Oyama gick 20 febr. till anfall mot K. vid Mukden och
nödgade honom, efter en af de största drabbningar i
världshistorien, till att anträda återtåget (9 mars),
hvilket utfördes i jämförelsevis god ordning under
nya blodiga strider. Omedelbart efter slaget fråntogs
högsta befälet K. (16 mars) och lämnades till general
Linjevitj, hvars förra post som l:a arméns chef
K. något senare fick intaga och sedan innehade till
krigets slut (freden i Portsmouth 5 sept. 1905). - K.,
nu i onåd, drog sig tillbaka till sin landtegendom och
utarbetade ett stort arbete om kriget med Japan (3 bd
allmänt tillgängliga, det 4:e i Ryssland förbjudet
af censuren; tysk öfv. "Rechenschaftsbericht an den
zaren iiber den rus-sisch-japanischen krieg bis zu
den Mukdener kampfen", 4 bd, 1909, och af 4:e delen,
"Memoiren", s. å.). Där går han till rätta med såväl
ryska arméns som sina egna fel och brister samt
anger sin uppfattning af det stora nederlagets
hufvudorsaker. - K. förstod som fältherre att
genom ett öppet och flärdfritt uppträdande göra
sig afhållen och älskad af soldaterna, hvilkas väl
städse låg honom varmt om hjärtat. Hans omfattande
kunskaper och stora begåfning ha gifvit sig uttryck i
en rik, ej blott militär, utan äfven geografisk och
nationalekonomisk författarverksamhet. Bland hans
skrifter (på ryska) märkas ett historisk-geografiskt
arbete om Kaschgar (eng. öfv. 1885), två arbeten
om rysk-turkiska kriget (1879, 1884; båda i
tysk bearb, af Krahmer under titeln "Kritische
riickblicke auf den russisch-tiirkischen krieg",
3 bd, 1885-90) samt Eröfringen af Turkmenien (1899;
tysk öfv. 1904). Förträfflig som organisatör i fred
och stabschef i krig var han dock ej lika vuxen högste
befälhafvarens värf, enär han, trots ett oomtvistadt
personligt mod, saknade förmågan att taga ansvar och
utan bihänsyn handla med kraft. K. är led. af svenska
Krigsvet. akad. (1S92). N. D. E-d.
Kurort kallas hvarje ort med någon betydande
kuranstalt eller som verkar som ett kurmedel blott
genom sitt läge, klimat o. d. Jfr Klimatisk kurort.
Kuro-shio (jap., "svarta strömmen", på grund
af sin djupblå färg), varm hafsström i Stilla
hafvet, motsvarande Golfströmmen i Atlantiska
hafvet. Liksom denna har K. sitt yttersta upphof i
norra ekvatorialströmmen, som vid Filippinerna böjer
sig mot n. Vid Formosa tränger den in i Östkinesiska
hafvet och flyter v. om Riu-kiu-öarna till van Diemens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
