Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kusuerna - Kusunda - Kut - Kuta - Kutab-ud-Din - Kutaia - Kutais - Kutan - Kutei - Kutejba - Kutikula - Kutin - Kutinisering - Kutler, Nikolaj Nikolajevitj - Kutná hora - Kutno - Kûtrûn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
341
Kusuerna-Kutrun
.sig sedan fastare och mäktigare samt förblef intill
Arvid Kurcks död (1522) de finske biskoparnas mest
omtyckta vistelseort, dit de tryggt kunde draga
sig tillbaka under stormigt upprörda tider. I
slottets ruiner företagna gräfningar ådagalägga,
att byggnaden varit vidsträckt och praktfull,
med fasta murar, portar och borggårdar enligt
medeltidens sed. Hufvudpartiet utgjordes af en
större gård, i n. v., n. och n. ö. begränsad af en
enkel sträckmur, men i s. af en fasadbyggnad, som
från ändarna utsände två flyglar, hvilka omgåfvo
gården i ö. och v. In. och v. stod yttermuren till
denna borgdel utåt alldeles fri, men på de öfriga
sidorna omgafs den af tre förgårdar, som begränsades
af en lång ringmur med ett tornlikt utanverk. Rakt
i v. åtskildes två af dessa förgårdar genom en från
hufvudborgen ut-springande flygelbyggnad. Byggnaderna
voro troligen delvis tre våningar höga. - Efter Arvid
Kurcks död innehades K. af Sören Norby. Mot hösten
1523 angreps det af en svensk krigsstyrka. Svenskarna
hade redan skjutit bräsch och redde sig att storma
slottet, då Sören Norbys underbefälhafvarc därstädes,
Lasse Jönsson, "stack hatten upp" och öfverlämnade
det åt konung Gustaf. Denne befallde genom bref af
3 juni 1528, att K. slott skulle nedbrytas, hvilken
befallning kort därefter utfördes. Jfr R. Hausen,
"Kuustö slott. Historisk-arkeologisk be-skriining"
(1881) och planschverket "Kuustö slott" (1883).
M. G. S.
Kusuerna, zool. Se P u n g d j u r.
Kusu’nda, folkstam. Se Himalayafolk.
Kut, i flera landskap bruklig benämning på mindre
salar och sälungar.
Kuta (K ut h a). 1. Forntida stad (nu T e
u-Ibrahim) i Babylonien; 16 km. n. ö. om Babylon. -
2. Babyioniernas dödsrike.
Kutab-ud-Din, härskare i Delhi. Se Indien, sp. 525.
Kutaia (Kjutahia, forntidens Kotyaion), stad i Mindre
Asien, vilajetet Khodavendikiar, vid ett tillflöde
till Sakarias (Sangarius’) biflod Pursak. 23,700 inv.,
de fleste muhammedaner. Grek.-ortodox ärkebiskop samt
en nationell och en unerad armenisk biskop. Stadens
läge vid en viktig vägknut samt vid en bibana till
den anatoliska järnvägen har gjort K. till en liflig
handelsstad, ehuru omsättningen nu är mindre än
förr. Från staden utföras hufvudsakligen ull, gethår,
frukt, galläpplen, opium och sjöskum (från trakten
kring Eski-Schehir). Odling af spannmål, tobak,
opium och trädgårdsalster. Tillverkning af vackra
fajanser. – I K. slöt 1833 sultan Mahmud II fred med
Muhammed Ali i Egypten, då han till denne afträdde
hela Syrien. I K. var Kossuth internerad 1850–51.
(J. F. N.)
Kutais. 1. Transkaukasiskt guvernement, vid östra
stranden af Svarta hafvet. 21,093 kvkm. 970,400
inv. (1897). Guv. är mycket bergigt, i n. fylldt
af Kaukasus, i ö. af Meskiska bergen, i v. af
utlöpare från det armeniska höglandet. Större
slätter finnas blott i Rions bäcken. Den sydvästra
delen är fruktbarast. Skogarna upptaga öfver 1,6
mill. har. Af mineral förekomma stenkol, mangan,
bly, silfver och koppar jämte marmor och eldfast
lera, likaledes varma och kalla mineralkällor. –
Befolkningen tillhör hufvudsakligen den georgiska
gruppen af kaukasusfolken, jämte abchaser, turkar,
armenier, ryssar m. fl. Flertalet tillhör den
grek.-ortodoxa kyrkan. – Jordbruket lämnar företrädesvis
majs och vin, men äfven tobak, bomull och te; mycket
trävaror exporteras. K:s nötkreatur, hästar, åsnor
och mulåsnor äro berömda. De viktigaste hamnstäderna
äro Suchum-Kalé, Poti, Batum. – 2. Hufvudstad i
nämnda guv., vid floden Rion och en bibana till
Poti–Tiflis-järnvägen. 32,492 inv. (1897). Goss-
och flickgymnasium, realskola, betydlig hattindustri;
liflig handel. I K., som ligger på samma plats som
Kolchis’ gamla hufvudstad Kytai’a, tog enligt de
abchasiska krönikorna konung Leon sitt residens
722. 1027–72 uppförde konung Bagrat där en präktig
kyrka, som förstördes af turkarna 1692. Några gamla
fästningsruiner vid flodstranden äro minnen af
ryssarnas fälttåg 1770. J. F. N.
Kutän (af lat., cu’1-is, hud), hörande till huden.
Kutéi (K o t i, höll. Koetei), till nederländska
syd- och östafdelningen af Borneo hörande sultanat
i floden Mahakams 1. Koeteis bäcken, mellan
Ma-kassarsundet i ö., Bandjermasin i s. och v. samt
Beru i n. Omkr. 136,000 inv. Sultanen rcsiderar i
Tangarung, där norrmannen C. A. Bock 1879 besökte
honom, den holländske residenten i hamnplatsen
Sa-marinda något ofvanför Mahakams delta. (J. F. N.)
Kutejba. Se Ibn Quteiba.
KutJ’kula, lat. (dim. af culis, hud), biol. 1. Hos
växterna en mycket tunn, ofärgad, strukturlös
eller strimmig hinna, som betäcker hela utsidan af
öfverhuden (epidermis) hos de högre växterna. Den är
bildad af ett med korkämnet (suberin) nära besläktadt
ämne, k u t i n, hvilket, liksom det förra, endast
med svårighet genomsläpper gaser och vatten. En
cellvägg, i hvilken kutm är inlagrad, säges vara
kutiniserad; sådana cellväggar förekomma ofta i
epidermis (den yttre väggen) och endodermis. Ku-tinet
angripes föga. af syror. Också motstår det mycket
länge förruttnelse. Dessa egenskaper hos detsamma
göra, att kutikulan, så tunn den än är, bildar
ett ganska kraftigt skyddsorgan för växterna. -
2. Inom (7;z/rkroppen uppkomma kutiku-larbildningar
af intill hvarandra ställda epitelcellcr som af
söndringsprodukter, hvilka antaga fast form. Dylika
bildningar, som äro mycket utbredda inom skilda
djurklasser, framställa ofta sammanhängande hinnor, så
att ej hvarje cell har sin isolerade hinna (crusta).
1. V. W. (G. L-m.) 2. L-e.
Kutm, bot. Se K u t i k u l a.
Kutinisering. Se Cell, sp. 1392, och Kuti-kula 1.
Kutler, Nikolaj Nikolajevitj, rysk politiker,
f. 1859, var länge en af ryska finansministeriets mest
dugande ämbetsmän, avancerade till finansministerns
adjoint och (1905) till afdelnings-chef för
jordbruksärenden. Hans agrarpolitiska åsikter,
bl. a. om önskvärdheten af omfattande af-söndring af
kronojord för att främja uppkomsten af ett själfegande
bondestånd, Invecklade honom i konflikt med de ledande
inom regeringen och föranledde honom att i maj 1906
afgå ur statstjänsten. K. har sedan slutit sig till
kadettpartiet och dels som medlem af riksduman,
dels som medarbetare i partiorganet "Rjetj’’
ifrigt sökt verka för sina agrarpolitiska idéer.
V. S-g,
Kutnå hora [håra]. Se Kuttenberg.
Kutno, kretsstad i rysk-polska guv. Warschau. 11,213
inv. (1897). Sockerindustri.
Kutrun, ett medelhögtyskt epos. Se Gudrun.
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
