- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
395-396

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kwen-lun - Kvenna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

byggnad, är v. Richthofen, som kallade dem den asiatiska
kontinentens ryggrad och delade dem i tre delar,
af hvilka den västligaste enligt honom sträcker sig
till 89° ö. lgd, men numera anses gå endast till 86°
ö. lgd, där de första tibetanska parallellkedjorna
utgrena sig från hufvudberget, den mellersta
till 104° ö. lgd, där Tsin-ling-schan och därmed
östra K. börjar. I den västra delen består berget
hufvudsakligen af gnejs och kristalliniska skiffrar,
som äro förhärskande äfven i den mellersta, ehuru där
äfven paleozoiska lager förekomma i stor utsträckning,
särskildt i dess östra del; i den kinesiska delen
af bergen öfverväga åter arkeiska bergarter. K. är
alltså ett mycket gammalt berg, det äldsta af de
asiatiska kantbergen. Den sista veckningen synes
ha inträffat i den äldre stenkolsperioden. Äfven
dess yttre former bevisa dess höga ålder: formerna
äro utjämnade, djupa dalar utom vid flodernas lopp
finnas icke, kamhöjder, topphöjder och passhöjder
afvika ej mycket i olika delar, och sluttningarna äro
ofta rikt täckta med vittringsprodukter. – Västra
K.
liknar en väldig mur af 6,000

illustration placeholder
Arka-tag, sedt från s., efter teckning af S. Hedin.


m. kamhöjd, med toppar på 6,700–6,800 m., den
högsta anses vara Pik K 17 under 77° 10’ ö. lgd,
som når 6,820 m.; de flesta passen nå en höjd af
5,200–5,800 m. Mot n. sluttar berget mycket brant,
men däremot långsamt på södra sidan, mot Tibets
högland. Den västligaste delen kallas Kaschgarbergen,
ö. om Kara Kasch heter berget Karangu tag, ö. om
Chotan darja Kérijabergen; i båda finnas toppar på
6,700 m. eller mer. Från Kérija darja, 82° ö. lgd,
tar kedjan nordöstlig riktning och har kallats den
ryska kedjan under en sträcka af 160 km.; dennas
högsta topp, Ljusch tag l. Tsaren befriaren, når
6,000 m. – Mellersta K. Redan från Kérija darja,
men särskildt från Tjertjen darja, ett tillflöde
till Lop-nor, kallas bergen till omkr. 94° ö. lgd
Astun l. Altyn tag, hvilka båda ord betyda de
lägre bergen. Deras medelhöjd torde icke vara mer än
4,200 m.; dock skilja de som en mur den i n. liggande
öknen Kum-tag från ökenträsken Zaidam i s. Altyn
tag fortsättes af Nan-schan, som går i öst–sydöstlig
riktning till Hwang-ho. Utmärkande för denna östra
del af bergssystemet äro de många kedjor, som gå
parallellt med hufvudkedjan, eller i vinkel utgå från
den. Från Tjertjen darjas genombrott utgå i sydöstlig
riktning Zaidam- och Kolumbuskedjorna (af
5,000–6,000 m. höjd); sydligare och parallellt med dem
går Przjevalskijkedjan med toppen Schapka Monomacha
(5,900 m.). I nära sammanhang med denna kedja står den
sydligare Arka-tag (bakre berget; se fig.), som
undersökts af Hedin och som har ett par toppar
på öfver 7,000 m. och passhöjder på ända till
5,580 m. Många små sjöar ge dessa bergstrakter
ett tibetanskt utseende. – Ö. om Kolumbus- och
Zaidambergen utbreder sig träskområdet Zaidam
(se d. o.), som i s. begränsas af, såsom det synes,
lägre berg, såsom Marco-Polo-bergen. I en längddal
på deras södra sida upprinner Jang-tse-kiang
(Ulanmuren). I östlig riktning fortsättas de af
Burchan Buddhabergen (toppen Caroline 5,500 m.),
Amnje-ma-tschin och Sary-dan-gerö, som helt
nära Hwang-hos dal har en topp af 6,000 m. Ö. om
denna flod gå andra kedjor i riktning v.–ö., och
bergssystemet får, såsom nämndt, omkr. 104° ö. lgd
namnet Tsin-ling-schan.
– Altyn-tags hufvudkedja behåller ö. om Tjertjen
nordöstlig riktning till 95° ö. lgd, där den böjer
sig åt s. ö. och upplöser sig i en mängd parallella
kedjor samt får namnet Nan-schan. Den nordligaste
af kedjorna är Richthofenbergen, hela
systemets norra kant ända till Hwang-ho.
Passen nå där en höjd af 4,000–4,600 m. och
topparna sannolikt mer än 5,000 m. S. om dessa berg
går Humboldtkedjan af ungefär samma höjd och ännu
sydligare Ritterbergen, som mot s. ö. fortsättas
af Södra Kuku-nor-bergen, som ha sitt namn efter
Central-Asiens mest bekanta sjö Kuku-nor (se d. o.),
som ligger i en sänka n. om dessa berg. S. om dem
utbreder sig Zaidambäckenet. I ö. begränsas hela
Nan-schan-systemet af den där i nordlig riktning
rinnande Hwang-ho. De kedjor, som fortsätta ö. om
floddalen, gå fortfarande mot s. ö. och möta den
förr omtalade södra armen af K., hvilket sålunda
i sin östligaste del åter sammanpressas till en
hufvudkedja. – Östra K. Denna kallas i sin västra del
Tsin-ling-schan och är blott 55 km. bred. Den utgör
en skarp gräns mellan norra och södra Kina (se d. o.,
sp. 27, 29), sluttar brant mot både n. och s. och är
svår att öfverskrida, ehuru dess högsta topp icke är
mer än 3,350 m. och passhöjden omkr. 1,900 m. Ö. om
111° ö. lgd får berget namnet Fu-niu-schan. –
Omkr. 113° ö. lgd afbryter K. systemet genom en
förkastning (Honan-förkastningen), men Richthofen
anser, att det i bågform mot s. ö. gående
Hwai-jang-schan, som uppträder ö. om nämnda förkastning,
är en fortsättning af K. Det består af mesozoisk
röd sandsten och kan följas ända till trakten af
Nanking. Först där, i närheten af kusten, skulle
alltså K. sluta.
– K:s höga toppar äro täckta af ständig snö, men i
följd af klimatets torrhet ligger snögränsen mycket
högre än på något annat berg på östra halfklotet,
nämligen omkr. 6,000 m.
J. F. N.

Kvenna, älf i Bratsbergs amt, Norge, kommer
från Holmevatn vid foten af Koldfjeld mellan
Röldal och Kinservik i Söndre Bergenhus amt,
flyter genom Kvennsjöen, Krokvatnene, Sandvatnet,
Gunleikbuvatnet, Briskevatnet och Mösvatnet samt
faller ut i Tinnsjöen. Längd 124 km. 11 km. nedanför
utloppet ur Mösvatnet bildar K. (som under denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:52:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbo/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free