- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
397-398

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvenna - Kvennagiptir - Kvenneberga - Kvercetin - Kvercit - Kvercitrin - Kvercitron - Kverrestad - Kverulant - Kverulantvansinne - Kvesalen - Kvestion - Kvestor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

del af sitt lopp kallas Maane-älfven) det 245 m. höga vattenfallet Rjukanfos (se d. o.). O.A.Ö.

Kvennagiptir. Se Giftermålsbalk.

Kvenneberga, socken i Kronobergs län, Allbo härad. 3,566 har. 523 inv. (1909). Annex till Hjortsberga, Växjö stift, Allbo kontrakt.

Kvercetin (af lat. quercus, ek), kem., ett ganska spridt, citrongult växtämne, som uppträder dels i fri form i Rhamnus-arternas frukter, i haftorn, i vin och hästkastanjeblad, i flera blommor m. m., dels "bundet vid sockerarter till glykosider. En
dylik glykosid med rhamnos (se d. o.) är kvercitrin {se d. o.) i barken af färgeken Quercus tinctoria (kvercitron). Andra kvercetinglykosider finnas i vinruta, i Viola, i erikacéernas och i feberträdets blad. Kvercetin är ett derivat af färgämnet flavon, innehåller 3 hydroxylgrupper och har sammansättningen C15H10O7. Nära besläktadt därmed är indigogult
l. kämpferol, C15H10O6. H. E.

Kvercit (af lat. quercus, ek), kem., en i ekollon förekommande, i färglösa nålar kristalliserande, fematomig alicyklisk alkohol, C6H7(OH)5. Kverciten bildar stora, söta prismor med smältpunkten 234°; den vrider det polariserade ljusets plan åt höger. P.T.C.*

Kvercitrin. (af lat. quercus, ek), kem., färgämne och glykosid, C21H22O12, som förekommer i kvercitron, i bladen af ask och hästkastanje samt i humle och te. Ljusgula, svårlösliga kristallnålar. Genom inverkan af syror spjälkas kvercitrin i 2 molekyler rhamnos (se d. o.) och
ett gult kristalliniskt ämne, kvercetin (se d. o.). P.T.C.*

Kvercitron, tekn., gult ämne, som utgöres af barken till en nordamerikansk ekart, Quercus tinctoria, och användes till färgning; det innehåller nämligen ett färgämne, kvercitrin (se d. o.). Se vidare Ek. P. T. C.*

Kverrestad, socken i Kristianstads län, Ingelstads härad. 2,092 har. 1,040 inv. (1909). K. bildar med Smedstorp ett regalt pastorat i Lunds stift, Ingelstads kontrakt.

Kverulant (af senlat. querrulus), en, som ideligen klagar och besvärar sig, antingen utan grund eller öfver obetydligheter.

Kverulantvansinne (se Kverulant), processmani, processvansinne l. process-sjuka (se d. o.). Jfr Förryckthet.

Kvesalen. Trogon mocinno l. Calurus resplendens, zool., hör till familjen Trogonidæ inom ordn. Coraciiformes och fåglarnas klass. Hufvudet är försedt med en hög, från sidorna sammantryckt, halfklotformig, af liksom upprispade fjädrar bildad hjälm. Täckfjädrarna äro utomordentligt stora samt nedhänga våglikt öfver vingar och stjärt. Fågeln är ofvan glänsande guldgrön, undertill scharlakansröd, på vingarna och deras täckfjädrar äfvensom de fyra mellersta stjärtpennorna svart, på de öfriga stjärtpennorna hvit. Längden utgör 42 cm., hvaraf stjärten 22 cm.; de mest utvecklade stjärttäckarna räcka 65 cm. utom stjärtpennorna, hos honan äro de kortare. Arten förekommer på ung. 2,000 m. höjd i Mexicos och Central-Amerikas skogar, dock blott i de af höga träd bestående. I prakt lär ingen annan fågel i Nya världen kunna mäta sig med kvesalhannen; honan däremot är skiffergrå, med litet rödt på buken. C.R.S.*

Kvestion (lat. quæstio}, fråga, spörsmål;
rättsfråga ; undersökning. – Kvestionera, utfråga,
förhöra, förfölja med frågor.

Kvestor (lat. quæstor, eg. detsamma som quæsitor,
se d. o.) betecknade i det forna Rom dels en
brottmålsdomare, dels ock en skattmästare eller
finansförvaltare. Hans ämbete hette kvestur
(quæstura). Under konungastyrelsens likasom under
den äldsta republikens tid synas vid särskilda
tillfällen ha förordnats två s. k. quæstores
parricidii
, mordrannsakare. Därur eller oberoende
däraf uppkom ett ämbete, hvars innehafvare,
äfven kallade quæstores, hade vården om ærarium
(skattkammaren). Dessa kvestorer blefvo efter år 447
f. Kr. valda af folket (i tribusförsamlingen). Efter
år 421 f. Kr. tillsattes 4 kvestorer, af hvilka 2
stannade i Rom för att sköta skattkammaren och 2
hade i uppdrag att följa konsulerna i fält och sörja
för kommissariats- och intendenturgöromål samt att
tillika, när så behöfdes, vara militäriska biträden åt
befälhafvarna. År 267 blef efter Italiens eröfring
antalet ökadt till 8. Af dem synas till en början
de 4 nye ha skött vissa värf inom Italien. Senare,
då provinser inrättades, blefvo de biträden åt
ståthållarna i dessa. Sulla höjde antalet till 20.
– Med kvesturen, för hvars innehafvande den lagbestämda
minimiåldern på Ciceros tid synes ha varit 30 år,
dessförinnan något lägre, möjligen 27 år, följde,
väl efter år 267, rätt till säte i senaten. Den hörde
till de lägre ämbetena och var troligen efter år 421
f. Kr. tillgänglig äfven för plebejer. – Kvestorerna
i staden Rom hade, såsom nämndt är, till uppgift
att förvalta skattkammaren. De skulle alltså mottaga
alla inbetalningar till statskassan, indrifva statens
fordringar och ombesörja ifrågakommande försäljningar
af offentlig egendom. Vidare skulle de verkställa
alla utbetalningar för statens räkning samt sörja för
inkvartering och kost m. m. åt främmande furstar,
sändebud och andra statens gäster. Huru deras
redovisning och kontrollen däröfver handhades är ej
kändt. Utom finansförvaltningen var åt kvestorerna
anförtrodt att vårda statens i ærarium inrymda
arkiv jämte härens fanor. Till biträden hade de
en mängd skrifvare, hvilka1 utan tvifvel såsom
mera stadigvarande fingo ej ringa inflytande på
ärendenas gång. – I provinserna skötte kvestorerna
finansförvaltningen och intendenturen för trupperna
samt voro medhjälpare åt ståthållarna i både civila
och militära värf. – I kvestorernas verksamhet
inträdde med kejsardömet en väsentlig ändring. Vården
om statskassan lämnades nämligen åt särskilda
skattkammarföreståndare (f. d. eller fungerande
pretorer). Stadskvestorerna fingo den visserligen
tillbaka under Claudius, men kort därefter förlorade
de den för alltid. Deras åligganden under kejsartiden
äro icke med säkerhet kända. Hvad provinserna angår,
användes kvestorer blott i de senatoriska. Däremot
omtalas kvestorer hos härskaren: quæstores candidati
principis
, som hade till åliggande att i senaten
uppläsa meddelanden från kejsarna. Möjligt är, att de
också biträdde vid affattandet af dessa meddelanden
och att därifrån utvecklade sig det ämbete, som i
början af 4:e årh. omtalas som ett af de viktigaste i
riket, nämligen det kanslersämbete, hvars innehafvare
kallades quæstor sacri palatii och som hade att
affatta och utfärda alla kejserliga förordningar samt
att emottaga alla ansökningar. R. Tdh.

I våra dagar användes ordet kvestor på sina ställen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:16:00 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbo/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free