Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrka 2. Teol. - Kyrka 3. Arkeol. - Kyrkans dagar - Kyrkans vänner - Kyrkbacken - Kyrkbyggnad - Kyrkbyggnadsskyldighet - Kyrkböcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
reformerta kyrkobegreppets åtskillnad från det
lutherska beror främst på inflytande från den
reformerta nådavalsläran. Här skiljes mellan den
väsentliga kyrkan, som är osynlig och består af
de utaf Gud utkorade, samt den synliga kyrkan, som
består af alla kallade. De båda kyrkorna förhålla
sig till hvarandra som två koncentriska cirklar. Den
reformerta terminologien vann insteg äfven inom
lutherdomens område under "ortodoxiens" tid. Då man
därmed i stället för den ena osynligt-synliga kyrkan
tänkte sig två olika kyrkor, en synlig empirisk
och en osynlig ideal, hade detta till följd, att
småningom de ideala momenten borteliminerades från
den empiriska kyrkan, på samma gång som den ideala
kyrkan blef något overkligt. Härmed bereddes marken
för den i pietismen framträdande åskådningen,
som i motsättning till den yttre synliga kyrkan,
hvilken ej var någon verklig kyrka, utgick från
det subjektiva trosmedvetandet som kyrkans princip
och så ville fatta kyrkan som föreningen af de sant
troende kristna; i dessa föreningar ansågs den ideala
kyrkan framträda i synlig gestalt. Härigenom hade
man emellertid i kyrkobegreppet infört en i grunden
sekterisk princip, hvilken genom en inneboende
sträfvan att synliggöra gränser, som icke kunna
synliggöras, måste komma att verka förkrympande och
destruktivt på den kristna samfundstanken. Denna
åskådning representerar den ena af de i senare tid
verksamma två kyrkoupplösande faktorerna. Den andra
möter i den tankegång, för hvilken "ordet" icke
längre kan fattas som ett verkligt gudsord. Detta kan
då icke tänkas utföra någon kyrkobildande gärning;
kyrkobegreppet förflyktigas, eller kyrkan förvandlas
till blott en kulturanstalt. I motsättning till
dessa båda kyrkoupplösande faktorer har det för
den kristna tanken visat sig vara en tvingande
uppgift att tillvarataga, rena och utveckla det
djupa innehåll, som låg inneslutet i den geniala
ursprungliga lutherska konceptionen. På denna väg
låter sig ett kyrkobegrepp vinnas, som är på en gång
enhetligt och universellt samt svarar emot bibelns för
kyrkobegreppet normgifvande uppenbarelsetankar. Medan
nämligen den i sekterisk riktning gående tankegången
befinnes utgöra endast en viss yttre imitation af
den begynnande bibliska församlingsbildningen, bygges
här på de centralt bibliska uppenbarelsetankarna om
den gudomliga nådens universalitet och aktivitet.
Litt.: Kliefoth, "Acht bücher von der kirche" (1854),
Th. Harnack, "Die kirche, ihr amt, ihr regiment"
(1862), R. Seeberg, "Studien zur geschichte des
begriffs der kirche" (1885), A. Ritschl, "Über
die begriffe sichtbare und unsichtbare kirche" (i
"Gesammelte aufsätze", 1893), Ricker, "Die rechtliche
stellung der evangelischen kirche Deutschlands"
(s. å.), K. Müller, "Kirche, gemeinde und obrigkeit
nach Luther" (1910), "Svensk kyrkotidning" 1855,
"Om kyrkan" (af E. G. Bring, anon.), M. Johansson,
"Om det lutherska kyrkobegreppet" (1877), E. Billing,
"Luthers lära om staten" (1900), N. Söderblom,
"Den enskilde och kyrkan" (1909), och G. Aulén,
"Sekterism och dogmatisk nihilism" (1911, i skrifter
tillegnade P. G. Eklund).
3. Arkeol., forntida bostadslämning. Se Kämpagrafvar.
1. O. J-e. 2. G. A-n.
Kyrkans dagar. Se Kyrkoår.
Kyrkans vänner, förening, stiftad 1877 i syfte att
"på Skriftens och den evangelisk-lutherska
bekännelsens grund vara ett föreningsband för de
krafter, som känna sig för små att enastående kunna
så, som de vilja, befordra den lutherska kyrkans väl
gentemot otro, villfarelse och separatism". Detta sitt
ändamål sökte föreningen företrädesvis befrämja genom
"förläggande och spridande af god, bekännelsetrogen,
kristlig folkläsning", men ock genom anordnande
af offentliga möten med föredrag etc. Föreningens
hufvudstation voro efter hvartannat Norrköping (till
1888), Sölvesborg (till 1897) och Lund. Som dess
organ ha utgifvits "Svensk luthersk kyrkotidning"
(1877-83), "Lutherskt veckoblad" (1885-87) och
"Lutherskt månadsblad" (1890-98). Sedan föreningen,
hvars medlemsantal då uppgick till omkr. 2,700,
öfverlåtit sitt bokförlag till firman F. & G. Beijer
i Stockholm och dess ekonomiska tillgångar af flera
skäl betydligt minskats, väcktes 1898 förslag om
föreningens upplösning, hvarom beslut fattades
1906. Af föreningens kassa öfverlämnades därvid
500 tyska mark till sekretariatet för Allgemeine
evangelische luther. konferenz som grundplåt till en
fond, hvaraf räntan skulle stå till sekretariatets
förfogande; återstoden, omkr. 3,000 kr., tillföll
Styrelsen för kyrklig ungdomsvård till understödjande
af tidn. "Sveriges ungdom" och därmed sammanhängande
arbete. J.T.B.
Kyrkbacken. Se Kyrkvallen.
Kyrkbyggnad. Se Kyrka 1 och Kyrkbyggnadsskyldighet.
Kyrkbyggnadsskyldighet, kam., ett redan i
landskapslagarna upptaget onus, innefattande
byggnad och underhåll af kyrka med hvad därtill
hör, såsom klockstapel, kyrkogårdsmur, socken-
och fattigstuga. Enligt lag af 5 juni 1909
fördelas kostnaderna på församlingsmedlemmarna
efter för kommunalutskylder i allmänhet stadgade
grunder. Främmande trosbekännare, tillhörande
församling, som eger rätt till offentlig
religionsöfning, deltaga endast med hälften
(Lag 16 okt. 1908). Kyrkbyggnadsskyldigheten
ålåg på landet ända till 1885 sockenborna
efter oförmedladt mantal, med undantag för
dagsverken, som utgjordes efter matlag. Jfr
Annexförsamling samt Vin- och byggnadssäd.
Kbg.
Kyrkböcker kallas af prästerskapet
förda, handskrifna anteckningar öfver
församlingsmedlemmarna och församlingarnas
angelägenheter. Sådana anteckningar öfver
församlingsmedlemmarna förekommo redan i den äldre
kyrkan. Först på 1500-talet började dock en bestämd
praxis på grund af särskilda förordningar i olika
länder göra sig gällande. Tridentinska mötet (1545–63)
utgaf i detta hänseende allmänna bestämmelser för
hela den katolska kyrkan. Inom den protestantiska
kyrkan stadgar redan 1533 "Brandenburg-Nürnberger
kirchenordnung", att prästerna skola föra noggranna
anteckningar öfver döpta och vigda. Hvad Sverige
beträffar, finnes om sådant antecknande intet nämndt
i 1571 års kyrkoordning, men under förra hälften
af 1600-talet synas föreskrifter härom ha på vissa
orter utfärdats, och i 1686 års kyrkolag anbefalldes
förandet af kyrkböcker. Dessa motsvarade i hufvudsak
nyare tiders vigselbok, födelse- och dopbok, död-
och begrafningsbok samt in- och utflyttningsböcker
äfvensom husförhörsbok (husförhörslängd,
somligstädes förr äfven kallad katekismilängd),
som efter 1894 kallas församlingsbok. Med undantag
för Stockholms
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
