- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
477-478

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkmålningar - Kyrko-aria - Kyrkoarkiv

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Om man kan säga, att de äldsta medeltidsmålningarna
finnas bäst representerade i Skåne, så är detta
icke fallet med de yngre. Visserligen fingo nästan
alla kyrkor där nya eller förnyade målningar under
slutet af 1400- och början af 1500-talet, men de
mest konstnärligt utförda äro nästan utan undantag
att finna i Mälartrakten. Det var särskildt under
den tid (1470–1514) Jakob Ulfsson var ärkebiskop,
som kyrkmåleriet i Mälarlandskapen nådde sin högsta
blomstring. Beträffande dessa sistnämnda målningar
har man också lyckats bringa i bevis, att det i
stor utsträckning användts tryckta förebilder för
desamma. Redan tidigt är det kändt, att konstnärer
hade särskilda skissböcker. Men ofta torde dessa ha
ersatts af illustrerade andaktsböcker, efter hvilka
bilderna utfördes i förstorad skala. Mot slutet
af medeltiden kommo emellertid tryckta förebilder,
de s. k. blockböckerna, till användning. En mängd
sådana äro kända, t. ex. "Biblia pauperum" ("de
fattiges bibel"), "Ars moriendi", "Speculum humanæ
salvationis" m. fl. Den förstnämnda har tjänat
Upplandsmålarna till förebild (jfr fig. 2 o. 3), och
enstaka framställningar finnas i Skåne och Danmark,
hvilka utförts efter samma bok. "De fattiges bibel"
öfverfördes sålunda i färg på väggar och hvalf,
och där gjorde den skäl för sitt namn. Ty visst är,
att målningarna till stor del hade ett didaktiskt
syfte. De voro en bibel för dem, som ej kunde läsa.

Under slutet af 1400- och början af 1500-talet
infaller denna det egentliga kyrkmåleriets sista
blomstringstid i Norden. De gamla målningarna,
som delvis doldes af de nyinslagna hvalfven,
öfverkalkades, och nya framställningar i
tidens anda ersatte dessa. Detta är orsaken
till, att man i kyrkorna ofta påträffar två
lager af målningar. Tekniken var nu i hög grad
förenklad. Man målade på den oberedda kalkytan,
och färgskalan var mera begränsad än förut. En
stor del af framställningen utfördes sålunda i
konturer, och fonden fylldes aldrig med färg, utan
den hvita ytan bröts af schablonerade stjärnor och
rosor. Framställningssättet mister också i ädelhet,
och hvalffälten fyllas med skildringar ur helgonens
och martyrernas lif. Kristus afbildades ej som
den kärleksfulle Guden, utan som hämnaren med blod
droppande ur såren. Uppfattningen är ofta så rå,
att man kan förutsätta endast enkla bymålare som
upphofsmän till dessa realistiska, men nästan alltid
konstnärligt undermåliga bildserier.

Ännu någon tid efter medeltidens utgång lefde
väggmåleriet kvar och utöfvades efter gammalt
schema. Men sedan ett par årtionden förflutit, nästan
försvann denna gamla konstart, och de framställningar
af kyrkligt monumentalmåleri, som sedermera förekomma,
äro mera sporadiska företeelser, som knappast
kunna skildras under någon gemensam ram. Böjelsen
att öfverhvitta de gamla intressanta bilderna har
intill våra dagar varit det enda enhetliga drag, som
karakteriserat den nyare tidens smak på det kyrkligt
dekorativa området.

Litt.: N. M. Mandelgren, "Monuments
scandinaves" (1862), H. Hildebrand, "Bidrag
till svenska medeltidens konsthistoria"
(i "Ant. tidskr. för Sverige", II, s. 339),
O. Sylwan, "Kyrkomålningar i Uppland från
medeltidens slut" (ibid., XIV, 1) och O. Rydbeck,
"Medeltida kalkmålningar i Skånes kyrkor" (1904).
O. R.

Kyrko-aria, mus., aria afsedd att sjungas i kyrkan. Se
Aria.

Kyrkoarkiv. Ett kyrkoarkiv består eg. af två olika
arkiv, nämligen dels pastorsämbetets arkiv (de
s. k. ministerialböckerna m. m.; se Kyrkböcker),
dels församlingens eller den kyrkliga kommunens
arkiv, för äldre tid äfven den världsliga kommunens
(sockenstämmas och kyrkostämmas protokoll, räkenskaper
m. m.). Dessa arkivalier äro för personal-
och ortshistorien mycket värdefulla. De första
allmänna bestämmelserna cm förande af kyrkböcker
återfinnas i 1686 års kyrkolag. Begynnelseåren
för kyrkoarkivens arkivalieserier äro dock mycket
växlande. I somliga församlingar förekomma böcker,
pergaments-brcf m. m. äfven för tiden före 1686,
under det att på andra ställen serierna börja först
långt fram på 1700-talet, vanligen beroende därpå,
att de äldre arkivalierna brunnit eller på annat sätt
blifvit förstörda.

Vården om kyrkoarkiven, hvilken tillkommer kyrkoherden
eller hans ställföreträdare, har nämligen ofta
på grund af dåliga lokaler och andra ogynnsamma
omständigheter varit otillfredsställande. De
ha mångenstädes varit utsatta för eld f ära och
fukt eller eljest vanvårdats. Under de senaste
årtiondena har man emellertid vidtagit åtgärder för
att bereda kyrkoarkiven eller åtminstone de äldre
delarna af dem en bättre vård i botryggande lokaler
och på samma gång göra dem lättare tillgängliga
för forskningen. Sedan riksarkivarien i sin
årsberättelse för 1879 fäst uppmärksamheten på
saken, utfärdades 26 okt. 1883 ett k. cirkulär,
hvarigenom domkapitlen anbefalldes att förständiga
kyrkoherdar eller dem, som hade kyrkornas arkiv
under sin vård, att å desamma ha noggrann tillsyn
och öfver till dem hörande böcker och handlingar
upprätta förteckning i två exemplar, af hvilka det
ena skulle kvarstanna i arkivet, det andra insändas
till Riksarkivet. Vidare var det till stor del med
tanke på kyrkoarkiven, som vid 1888 års riksdag
initiativ togs till upprättande af s. k. landsarkiv
(se d. o.). Enligt k. kung. 14 nov. 1902 skola till
landsarkiv öfverlämnas bl. a. äldre kyrkböcker, första
gången arkivalier äldre än 1801 och sedermera för tio
år i sänder. Genom särskildt kungligt medgifvande
ha vissa församlingar tills vidare befriats från
skyldigheten att till landsarkiv öfverlämna
sina äldre arkivalier. Beträffande kyrkoarkiv
i Kopparbergs län gäller i detta hänseende en
k. kung. af 6 dec. 1907. Sådant undantag från
landsarkivförfattningen beviljas dock endast
under förutsättning, att församlingen vidtager
fullt tillfredsställande åtgärder med afseende på
arkivaliernas förvarande, vård och tillgänglighet,
och 2 maj 1908 utfärdade riksarkivarien anvisningar
rörande uppförande af arkivbyggnader för
landsförsamlingars kyrkoarkiv.

För de äldre kyrkoarkivaliernas bevarande är sålunda
väl sörjdt genom landsarkivorganisationen. Men det är
äfven angeläget att se till, att icke arkivalierna för
de sista hundra åren fördärfvas. På begäran af 1899
års riksdag gjordes en utredning om, hvad som skulle
kunna åtgöras för att bereda säkrare förvaring äfven
åt de under pastors vård stående arkivalierna. Denna
utredning ledde dock icke till annat resultat än
att kyrkoarkiven, liksom en mängd andra arkiv,
blefvo underkastade de föreskrifter, som gåfvos uti
k. stadgan 31 dec. 1900 ang. vissa offent-

Ord, som saknas under K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:37 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbo/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free