- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
521-522

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkostaten - Kyrkostraff - Kyrkostämma - Kyrkosång - Kyrkosångare - Kyrkosångens vänner - Kyrketagning - Kyrkoting - Kyrkotionde - Kyrkotonarter - Kyrkotukt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

die päpste" (1896), Gundlach, "Die entstehung
des Kirchenstaates" (1899), Duchesne, "Les
premiers temps de l’état pontifical 754–1073"
(2:a uppl. 1904), Brosch, "Papst Julius II und die
gründung des Kirchenstaates" (1878) och "Geschichte
des Kirchenstaates" (2 bd, 1880–82; tiden 1500–1870),
Mamiani, "II papato negli ultimi tre secoli" (1885),
Farini, "Lo stato romano 1815–1850" (3:e uppl. i 4
bd, 1850–53), Hergenröther, "Der Kirchenstaat seit
der französischen revolution" (1860), Nürnberger,
"Papsttum und Kirchenstaat" (3 dlr, 1898–1900;
tiden 1800–1870), Theiner, "Codex diplomaticus
dominii temporalis S. Sedis" (3 bd, 1861–62), och
Crivellucci, "Le origini dello Stato della chiesa"
(1909). – Jfr Påfve samt Italien och Rom (Historia).
G. W-k.

Kyrkostraff (Kyrks träff), jur. Se Domsrätt.

Kyrkostämma, sammankomst af en kyrkokommuns
(territoriell kyrkoförsamlings eller icke territoriell
kylkoförsamlings) röstberättigade medlemmar, hvilken
utöfvar kyrkoförsamlingens beslutanderätt. Se
vidare Folkskola, sp. 781, Församling,
sp. 477, Kommun, sp. 652, Kommunalbeskattning,
sp. 658, och Kommunernas historia, sp. 673.
S. B.

Kyrkosång. Se Ambrosianska sången, Gregorianska
sången, Kantor, Koral och Kyrkomusik.

Kyrkosångare. Se Kantor.

Kyrkosångens vänner. Se Svenska kyrkosångens vänner.

Kyrketaqning. Se Ky r k t agn i n g.

Kyrkoting. 1. I yngre Västmannalagen förekommande
benämning för biskopsting eller visitation (se
d. o.). - 2. Stundom förekommande benämning för kyrko-
L sockenstämma. Se Kommunernas historia, sp. 673,
och Kyrkvallen.

Kyrkotionde, förv., benämndes den kyrkorna
i Skåne, Halland, Blekinge och Bohus län af
ålder tillhörande tionde. Vid dessa landsdelars
införlifvande med Sverige bibehölls denna tionde
i häfdvunnet skick, då däremot motsvarande tionde
i de öfriga svenska landskapen redan af Gustaf I
indragits till kronan. De danske konungarna hade
tid efter annan af kyrkotionden beviljat anslag
till bildningsanstalter, kontraktsprostar o. s. v.,
hvilka dispositioner under den svenska regimen fått
kvarstå. De motsvaras i landets öfriga provinser af
kronotiondeanslag. Skillnaden mellan dessa anslag af
krono- och kyrkotionde var före den 1871 verkställda
indragningen af anordnad kronotionde ingen annan än
namnet. Efter 1871 bestod skillnaden däri, att staten
lämnade vederbörande ersättning för den indragna
kronotionden, under det med afseende på kyrkotionden
det gamla förhållandet mellan tiondegifvare och
indelningshafvare fortfor. För den tiondeinkomst
kyrkorna åtnjöto afgåfvos årliga redogörelser,
ända till 1862, då denna redovisningsskyldighet
efterskänktes. Inkomsten utgjorde 1878 195,595
kr., näml. 169,828 kr. i Skåne, 18,208 kr. i
Halland, 3,928 kr. i Blekinge och 3,631 kr. i Bohus
län. Församlingarna använde dessa medel hufvudsakligen
för underhåll och nybyggnad af kyrka, inköp af
kommunionvin samt likviderande af bibeltryckstunnan. –
1893 begärde riksdagen hos K. M:t i skrifvelse förslag
ang. sättet och villkoren
för afskrifning af kyrkotionden, hvilket
föranledde k. proposition n:o 52 1898 och
förordningen ang. afskrifning af nämnda skatt 14
okt. s. å.
Kbg.

Kyikotonarter, mus., kallas de
olika oktavindelningar af grundskalan, hvilka
före den moderna harmoniens utveckling, alltså
till omkr. 1600, ansågos som skilda tonsläkten,
liksom vårt dur och moll. De ha fått benämningen
kyrkotonarter därför, att de framträda i värdefulla
konstverk af 1400-1500-talens kyrkokompositörer;
f. ö. voro de bestämmande äfven för den världsliga
musiken under medeltiden och renässansskedet. De
äldste skriftställare, som omtala kyrkotonarterna
(700-talet), veta ingenting om deras sammanhang med
de grekiska och benämna dem endast den "l-8 tonen",
hvarannan "autentisk", hvarannan "plagalisk". Först
hos Hucbald uppdyka samma benämningar som på de
grekiska oktavsläktena (om dessa se M u s i k),
men i förvänd ordning, hvarigenom den grekiska
doriska skalan blef af missförstånd kallad
frygisk, den frygiska dorisk o. s. v. Införande
af de fyra autentiska tonerna (på d e f g) har på
otillräckliga grunder tillskrifvits Ambrosius, af
de fyra plagaliska (på a h c d) likaså Gregorius den
store. De senare gällde blott som en förskjutning af
de förra och bibchöllo dessas grundtoner (d e f g)
som finaltoner. På 1500-talet tillade Glareanus ännu
två autentiska tonarter på c och a (= vårt dur och
moll), jämte motsvarande plagaliska på g och e, hvadan
hela listan då fick följande utseende och namn (de
kursiverade bokstäfverna äro finaltoner): autentiska:

1. dorisk: d e f g a h c

3. frygisk: e f g a h c d

5. lydisk: / g a h c d e

7. mixolydisk: r/ a h c d e f

9. jonisk (iastisk): c d e f g a h

11. eolisk: a h c d e f g

plagaliska:

2. hypodorisk: a h c d e f g

4. Hyperfrygisk: h c d e f g a

6. hypolydisk: c d e / g a h

8. hypomixolydisk: d e f g a h c 10. hypojonisk:
g a h c d e f

12. hypoeolisk: e f g a h c d.

De plagaliska tonarterna skilja sig, såsom här
synrs, från de autentiska därigenom, att do förra
ha sin grundton i midten och börja sin skala
på underkvarten. Alla kyrkotonartcr äro till
sitt väsen rent diatoniska; det kromatiska svär
mot deras natur, och detta bidrog mycket till,
att de försvunne i jämhredd med att kromatiken
utvecklados under 1600-talet. Det moderna tonsystcmet
har af kyrkotonarterna bibehållit endast den
Joniska (i vår durskala) och den eoliska (i vår
nedgående mollskala). Kyrkotonarter med sina
ålderdomliga vändningar kunna esomoftast spåras
i våra folkmelodier och koraler (jfr Folkvisor
2 och Koral), och de meddela där någonting
vacklande åt vår känsla för tonalitetcn, men
verka på samma gång egendomligt tilltalande,
alltefter sin art i eladt upplyftande, innerlig,
drömmande eller högtidlig stämning, till stor del
beroende på halftonens ställning i kadenserna.
A. L. (E. F-t.)

Kyrkotukt kallas kyrkans öfvervakande af dess
medlemmars tro och lefnad. Dit höra de olika grader
af bestraffningar, som enligt kyrkolagen påläggas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:12 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbo/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free