Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkoår - Kyrkparad - Kyrkskogen - Kyrkskrifning - Kyrkslätt - Kyrksocken - Kyrkstad - Kyrkstallar - Kyrkstraff - Kyrkstugor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(Rogate, "bedjen", Joh. 16: 24), Kristi
himmelsfärdsdag och 6:e söndagen efter påsk (Exaudi,
"hör", Ps. 27: 7) som en förberedelse till b)
Pingstdagarna, Andens högtid.
B. Kyrkoårets festlösa del. Denna innefattar
trefaldighetssöndagen och söndagarna efter trefaldighet,
hvilka äro till antalet högst 27. Trefaldighetssöndagen,
treenighetens dag, är likasom ett amen
till hela den föregående delen af kyrkoåret, en
sammanfattning af och erinran om de tre stora
högtiderna, hvilka kunna hänföras till hvar sin af de
tre gudomspersonerna. Då den föregående tiden
erinrar oss om Kristi verk för oss till vår frälsning,
så är hela trefaldighetstiden ämnad att framhålla
tillämpningen däraf, Guds Andes verk i oss,
omvändelsen, pånyttfödelsen och helgelsen, och kan därför
i sin helhet betraktas som en afslutningstid till
pingsten. Någon bestämd plan för valet af dessa
söndagars predikotexter kan icke uppges, med
undantag däraf, att de sista handla om de yttersta
tingen. På kyrkoårets sista söndag predikas i
Sverige alltid öfver yttersta domen.
Utom det nu framställda s. k. Herrens år
firas äfven några med kyrkoårets plan icke så nära
sammanhängande s. k. kyrkans dagar. I
synnerhet firas många sådana i katolska kyrkan till
helgonens åminnelse; i Sverige äro blott följande
bibehållna: Jungfru Marie kyrkogång l.
kyndelsmässodagen, Jungfru Marie
bebådelsedag, Johannes döparens
dag (midsommardagen), Mikaelssöndagen och
allhelgonasöndagen (se Alla helgons
dag), af hvilka den först och de två sist nämnda
sedan 1773 alltid firas på söndag. - Af de fyra
i Sverige årligen firade böndagarna (se d. o.),
som vanligen pläga infalla i mars, maj, juli och
okt., firas den första som botdag, den andra som
åminnelsedag af den evangeliska reformationen, den
tredje som missionsdag, den fjärde som tacksägelsedag.
- Kyrkoårots högtidsdagar indelas i orörliga,
som infalla på bestämda månadsdagar, t. ex.
juldagen, Johannes döparens dag; samt rörliga, som
icke infalla på bestämda månadsdagar, t. ex.
påskdagen och de många däraf beroende. Vid de tre
stora högtiderna firades i Sverige äfven 3:e och 4:e
dagen som helgdagar t. o. m. 1772. I äldsta tider
började man kyrkoåret med påsken, sedermera med
Jungfru Marie bebådelsedag (25 mars; så ännu i
England), därefter med julen, slutligen, från början
af 700-talet, enligt nestorianernas exempel, med
adventet. Grekiska kyrkan börjar sitt kyrkoår med
14 sept., korsets upphöjelsefest (se d. o.). I
reformerta kyrkan, där inga stadgade predikotexter
finnas, har kyrkoårets idé utplånats; högtider och
festdagar äro afskaffade, och blott söndagen firas,
men med så mycket större stränghet. Jfr Kyrkofest.
E. J. Ö. (J. T. B.)
Kyrkparad kallas vanligen dels den gudstjänst,
som sön- och helgdagar förrättas vid hvarje i läger
(eller i kvarter) förlagd trupp, dels den kommendering,
som hvarje dylik dag utgår från garnisonerad
trupp till bevistande af gudstjänsten i garnisonens
eller i en allmän kyrka. Ordet begagnades äfven
tillika med apostladagsmöten eller
kyrkvallsmöten för att beteckna den samling af
det indelta manskapet, som under mera än
etthundra år egde rum vid kyrkorna. Karl XI
föreskref, att manskapet alla apostla- och söndagar
skulle bevista gudstjänsten i sockenkyrkorna, där
äfven kompanibefäl skulle vara närvarande för att
efter gudstjänsten exercera detsamma. Bestämmelserna
härom upplifvades 1736 och 1781. Mot slutet
af 1700-talet ersattes kyrkparaderna med ökning
af tiden för kompanimötena. - Dylik gudstjänst af
ett större antal trupper benämnes vanligen
fältgudstjänst.
C. O. N.
Kyrkskogen, kronopark i Bogens socken, Arvika
revir af Värmlands län, inköpt enl. k. bref 13 nov.
1891. Omfattar 2,165 har.
M-g.
Kyrkskrifning kallas den i kyrkböckerna (se d. o.)
af prästerskapet gjorda anteckningen om, att någon
blifvit inom församlingen född eller dit inflyttat.
Enligt 1910 års kyrkbokföringsförordning (se
Kyrkböcker) skola alla, som inom församlingen bo och
ha sitt hemvist, vare sig de tillhöra svenska kyrkan
eller annat kyrkosamfund kyrkskrifvas i församlingsboken
samt, om de ej tillhöra svenska kyrkan eller
om de äro utländska undersåtar, antecknas i särskild
afdelning af samma bok, hvarvid dock vissa undantag
och närmare bestämmelser äro stadgade. Utländsk
undersåte af evangelisk lutherska bekännelsen bokföres
såsom tillhörande svenska kyrkan. Med anledning
häraf är hvar och en pliktig att till pastor skyndsamt
anmäla födelser, dödsfall, inflyttningar och de
öfriga förhållanden, om hvilka anteckningar skola i
kyrkböckerna göras. Den, som blifvit sålunda
antecknad ("kyrkskrifven"), anses tillhöra församlingen,
så länge han där kvarstannar. Kyrkskrifningen
är af vikt för mantalsskrifningen. I Stockholm
förmedlas den del af kyrkskrifningen, som beror på
inflyttning, genom de s. k. "rotemännen". Den, som
inflyttar till staden eller flyttar till en församling ur
en annan, skall aflämna sitt prästbetyg till rotemannen
i den rote han tillhör, hvarefter kyrkskrifningen
eger rum genom dennes försorg. Förslag har
framställts att låta hela Stockholms stad bilda en enda
kyrkskrifningsort.
J. P.
Kyrkslätt (fi. Ki’rkkonummi), socken af Lojo
härad och domsaga, Nylands län, Finland. Landareal
355 kvkm.; befolkningen, svensk, 6,907 pers. (1908).
Konsistoriellt pastorat af 3:e kl., Borgå stift,
Raseborgs östra prosteri.
O. I. (A. G. F.)
Kyrksocken, till skillnad från jordebokssocken
(se d. o.), benämning för socken (se d. o.),
när särskildt afseende fästes vid ecklesiastika
förhållanden. Se vidare Kommun och Kommunernas
historia, sp. 672 ff.
Kyrkstad. Se Kyrkstugor.
Kyrkstallar. Se Kyrkstugor.
Kyrkstraff, jur. Se Domsrätt.
Kyrkstugor, i omedelbar närhet till någon
landskyrka byggda och af mera långväga färdandes
sockenbor egda stugor att taga in uti före och efter
gudstjänsten. De förekomma ännu i hela Norrland
liksom ock här och där i det öfriga Sverige.
Kyrkstugorna äro i regel uppförda af liggvirke och
i enklaste stil; de sakna merendels fönster, och
den sparsamma inredningens viktigaste beståndsdel är en
äril eller spis för kokning af kaffe o. d. De pläga
stå i förbindelse med särskilda kyrkstallar,
afsedda att lämna hästarna skydd mot klimatets
oblidhet, medan gudstjänsten pågår. Som
öfvervåning till kyrkstallar förekomma kyrkstugor, som
ha fönster (jfr å fig. 1). Flerstädes bilda stugorna
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
