- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
551-552

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kähler, Martin - Käkbensbrand - Käke - Käkfjärilar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

log, f. 1835, blef 1864 e. o. professor i
Bonn och 1867 e. o. samt 1879 ord. professor i
Halle. K., på hvars utvecklingsgång A. Tholuck
(se d. o.) utöfvat det största inflytandet och som
i Halle äfven i personligt och kyrkligt hänseende
uppbär dennes traditioner, är en af samtidens allra
mest betydande systematiska teologer. K., som har
beröringspunkter såväl med Beck (se d. o.) som med
den s. k. Erlangenteologien (J. Ch. K. Hofmann,
se d. o. och Dogmatik) och A. Ritschl (se d. o.),
kan svårligen hänföras till någon viss teologisk
partiriktning. Själf betecknar han sig med förkärlek
såsom bibelteolog, ja biblicist, och i den uppfattning
af bibelns betydelse han gjort gällande har ock
hans teologiska åskådning sin mest framträdande
egendomlighet. Bibeln karakteriseras af K. i första
hand som urkunden för den kyrkogrundande förkunnelsen
eller, med en annan vändning, som kristenhetens
första bekännelse. Dessa bestämningar gälla väl
närmast om nya testamentet, men genom att i sin
kanon upptaga jämväl gamla testamentet har kyrkan
bekant sig till den däri bevittnade "messianska
historian" som den förutsättning, utan hvilken
Guds fulländande uppenbarelsegärning i Kristus ej
låter sig rätt förstås. Med denna uppfattning träder
K. i motsättning å ena sidan till den ortodoxistiska
uppfattningen af bibeln som uppenbarad, inspirerad
lära, å andra sidan till den moderna uppfattning,
för hvilken bibelns betydelse väsentligen ligger
i dess värde som historisk urkund - i främsta
rummet för Jesu lif - i vanlig mening. I motsats
till den förra vill K:s ståndpunkt skaffa fritt
utrymme för den kritiska forskningen och ställa den
religiösa vissheten oberoende af dennas enskilda
resultat. Gentemot den senare påpekar K., att
det religiösa, trosväckande syfte, som genomgår
alla bibelns skrifter, måste göra deras rent
historiska urkundsvärde tvifvelaktigt. Därför intar
K. ock t. ex. i fråga om möjligheten att vinna en i
detaljerna exakt bild af Jesu historiska personlighet
och lif en mera skeptisk ståndpunkt än eljes långt
till vänster om honom stående teologer: det är ej den
historiske Jesus, utan den uppståndne och lefvande
Kristus, om hvilken bibeln närmast talar. Men i
hvad som sålunda från profanhistorisk synpunkt ter
sig som en brist, ligger just grunden till bibelns
religiösa värde. I det här kunskapen om den historia,
i hvilken tron ser en Guds uppenbarelse, ej meddelas i
form af nakna historiska data, utan innesluten i den
bekännande tolkningen af dess religiösa innebörd och
i förbindelse med vittnesbörden om dess betydelse
för personlighetslifvet, är denna förkunnelse
i sin mångsidighet och dock samstämmighet egnad
att också hos andra väcka tro och för dessa öppna
tillgången till en innehållsfylld kunskap om den här
sig betygande Guden. För detta uppenbarelseinnehåll
har K. präglat termen det öfverhistoriska - hans
teologiska hufvudbegrepp.
Det står i motsats å ena sidan till det rent
historiska, som för oss endast indirekt, genom
sina följder, vinner betydelse, å andra sidan
till de ohistoriska "idéerna", det innehåll, som
genom uppenbarelsehistorien åt oss förmedlas,
består ej i en summa allmängiltiga religiösa och
etiska sanningar, utan i inblicken i en den lefvande
Gudens historia, en historia i historien, som i den
lefvande, alltjämt sitt frälsningsverk fortsättande,
Kristus finner sin enhetspunkt. Att allsidigt
fastställa och klargöra detta uppenbarelsehistoriens
"öfverhistoriska" innehåll är den systematiska
teologiens uppgift. I sitt, samtliga den systematiska
teologiens discipliner omfattande, hufvudarbete,
Wissenschaft der christlichen lehre (1883-87;
3:e uppl. 1905) har K. själf på ett storslaget
sätt genomfört detta program. Bland hans öfriga
skrifter må nämnas Das gewissen (1878), Der
sogenannte historische Jesus und der geschichtliche
Christus
(1891; 2:a uppl. 1896), Zur lehre von der
versöhnung
(1898), Die sacramenten als gnadenmittel
(1903), Dogmalische zeitfragen (2:a uppl., bd I:
"Zur bibelfrage", 1907, bd II: "Angewandte
dogmen", 1908). - Jfr J. Lindblom, "Inledande
grundtankar i M. K:s teologi" (i "Bibelforskaren",
1906), och A. Bocgner, "M. K. in Halle" (1908).
E. Bg.

Käkbensbrand, Fosfornekros, med. Se Fosforförgiftning,
sp. 958.

Käke, anal., kallas hos vertebrerade djur de knotor,
som i regel uppbära tänder och mellan sig ha öfre
(främre) öppningen till digestionskanalen. De äro
två, en öfre och en undre käke, hvilkas delar och
form hos människan förtydligas af bilderna till
art. Hufvudskål (Ö, Ö’ och Ö" för öfverkäken samt
U, U’ för underkäken). De tillhöra hufvudskålens
ansiktsdel, utgöra alltid den största massan däraf
och äro proportionellt större, ju mindre hjärnan
och med denna hjärnskålen äro utvecklade. Käkarna
uppstå ur flera benstycken, som hos en del lägre djur
kunna kvarstå hela lifvet igenom som skilda ben, hos
andra förenas till färre stycken eller därvid delvis
försvinna. Hos de flesta högre djur nedbringas antalet
bendelar i öfverkäken till 4 eller 2 och i underkäken
till 2 eller l (hos människan resp. 2 och 1). Då de
förbli delade i flera stycken, äro de mera rörliga
och kunna båda aflägsnas från hvarandra till munnens
vidgande (t. ex. hos ormarna). Sammansmälta de,
minskas denna rörlighet. Hos de högre vertebraterna
är öfverkäken orörligt fäst vid öfriga ansiktsben;
endast underkäken är rörlig och detta blott
i en för tuggningen erforderlig grad. - Om
käkarna hos insekter se d. o-., fig. 1-4.
G. v. D.*

Käkfjärilar, zool., en grupp af metallglänsande
småfjärilar, i hvilken blifvit sammanförda former
utan närmare släktskap med hvarandra. Sålunda har
dit räknats familjen Eriocephalidæ, som ensam
gör skäl för namnet käkfjärilar, emedan hithörande
arter, olikt alla andra fjärilar, ha väl utvecklade
mandibler. Fjärilarna lefva af pollen. Larverna,
som lefva af mossa, äro också mycket afvikande
från alla andra fjärillarver genom tillvaron af
8 par abdominalfötter på de närmast efter de 3
fotbärande thoraxalsegmenten följande lederna (se
Fjärilar). IIos en annan till gruppen räknad familj,
Micropterygidæ, sakna de fullbildade fjärilarna
mandibler, medan puppan, som olikt andra fjärilars är




<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:55:47 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbo/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free