Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Känsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
569
Känsla
370
förändringar af de under viljans ledning stående
musklernas innervation. Man skulle sålunda ej gråta,
därför att man är sorgsen, utan tvärtom känna sorg
i följd af gråten och andra samtidiga kroppsliga
förändringar, som direkt framkallats af en viss
föreställning, icke darra af rädsla, utan vara rädd,
därför att man darrar o. s v. Otvifvelaktigt ligger
det något riktigt i detta åskådningssätt, så till
vida nämligen att uttrycksrörelserna och de inre
kroppsliga förändringarna genom sin återverkan på
själstillståndet i hög grad förstärka och modifiera
detta. Dock hålla de fieste psykologer fortfarande
på det hvardagliga åskådningssättct, enligt hvilket
orsaks-förloppet vid en känsla är följande: 1. en
förnimmelse, föreställning eller tanke, som direkt
orsakar 2. en primär kända; denna åstadkommer 3. vissa
utlriicksrörelser och andra kroppsliga förändringar,
hvilka sedan i sin ordning uppfattas genom 4. mer
eller mindre dunkla förnimmelser, de där modifiera
5. det slntliija känslotillståndet. Lange och James
stryka häri bort mom. 2 och identifiera mom. 3 och
4, hvaremot framför allt talar känslans polariska
karaktär, d. v. s. den motsättning, som man öfver
allt inom känslolifvct möter mellan känslor af
behay eller obehag (enl. från tyskan upptagen
terminologi lust och olust). Om känslorna ej skulle
vara något annat än vissa sensationskomplcxcr, blir
denna polaritet oföiklarlig. På den lägga återigen
andra psykologer en så stor vikt, att den egentliga
känslan skulle ega blott dessa två kvaliteter, lust
och olust; all annan förment olikhet mellan känslorna
skulle icke gälla dessa själfva, utan endast de dem
uppbärande förnimmelseiua, föreställningarna eller
tankarna. Smärtan af tandvärk och sorgen öfver en
kär anhörigs död skulle sålunda innebära alldeles
samma olustkänsla, kanske med olika intcnsitetsgrad,
hvilket icke utesluter cu oerhörd skillnad i de
två nämnda erfarenheterna med hänsyn till de i dem
ingående olika intellektuella momenten, i ena fallet
vissa kroppsliga smärtförnimmelser, i det andra
en hel mångfald för den kännandes personliga lif
betydelsefulla föreställningar cch tankar. Till de två
nämnda känslukvaliteterna lägger W u n d t ytterligare
två andra "dimensioner", nämligen 2. exci-terande och
deprim.erande känslor samt 3. spännande och spänningen
lösande känslor. L i p p s m. fl. gillar dock icke
detta skarpa särskiljande mellan känslotillståndens
intellektuella och rent känsloar-tade element,
utan fasthållcr den gängse uppfattningen af en
oändlig mångfald känslokvaliteter, förmenande, att
olikheten mellan de intellektuella orsakerna till
känslorna ock medför motsvarande skiftningar i själfva
känslorna. Åtminstone flertalet af alla känslor kan
dock fattas som underarter af de två stora klasserna
lust- och olustkänslor. Och känslnpsykolo-gicns
hufvudproblcm förblir därför förklaringen af
denna grundmotsättning. Den söker man i följande
biologiska lag: de förnimmelser, föreställningar
eller tankar, med hvilka vi uppfatta något, som
främjar våra omedelbart pågående lifsfunktioner,
väcka lustkänsla, och tvärtom uppfattningen af det
hämmande olustkänsla. Visserligen kan t. ex. smaken
af ett lifsfarligt gift vara lustbetonad, och tvärtom
ett nyttigt medikament vid intagandet väcka en stark
olustkänsla; men härvid må man besinna, att "känslan
profeterar icke"; dess utslag om främjande eller
hämmande gäller det ögonblick, då intrycket er-
fares. Giftet kan i munnen vara oskadligt, ehuru
det upptaget af matsmältningen är fördärfbringande;
den behagliga känslan anger det förra stadiet,
under det att nog det senare ger sig till känna genom
starka olustkänslor, om ej fullständig medvetslöshet
inträder. Naturligtvis är det antagligt, att den
fullständiga anpassningi-n mellan känslorna och
lifsfunktio-nerna endast delvis är medfödd och
till större delen förvärfvas genom erfarenheten,
hvarför känslan ock kan bli missvisande i följd af
onaturliga vanor, såsom alkoholmissbruk o. d. Men
i det hela sörjer nog det naturliga urvalet
under kampen för tillvaron, för en öfvervägnnde
koordination mellan lust och nytta samt å andra
sidau mellan olust och skddlig-het. Känslorna äro
den lefvande varelsens omedelbara sätt att genom
föländring af sitt eget inre tillstånd reagera mot
alla mottagna intryck. Därför är det ock naturligt,
att samma intryck hos olika personer kunna väcka
vidt skilda känslor och att intet inom själslifvct
är så individuellt som känslorna. -. Dessa väckas
ej blott af förnimmelsernas, föreställningarnas och
tankarnas innehåll, ulan äfven af deras form och
inbördes förhållanden. Behaget af ett musikstycke
beror ej blott på de enskilda tonernas välljud, utan
framför allt på deras inbördes sammanställning;
och två färger, som hvar för sig väcka behag,
kunna tillsammans bilda en pinsam disharmoni för det
utbildade färgsinnet. I det hela väcka de förhållanden
lustkänslor, i hvilka en mer eller mindre rik enhet
sammansluter en mångfald till ett helt, under det
att tvärtom brist på mångfald eller på enhet vållar
olust. Sinnesintrycken få sin särskilda känsloton
ej blott genom sin egen omedelbara beskaffenhet,
utan ofta vida mera genom de föreställningar,
som de framkalla genom association. Den späda
vårgrönskan tjusar ej vårt öga förnämligast
genom sin egen kvalitet, utan gennm de densamma
åtföljande föreställningarna om ljus och värme
och åtcrvaknande naturlif. Då de genom association
framkallade föreställningarna ofta äro en hel mängd,
inom hvilken de enskilda föreställningarna tränga
hvarandra tillbaka ur medvetandet, under det att
däremot de dem åtföljande känslorna kunna inbördes
föistärka hvarandra, kan totalkänslan förefalla
knuten omedelbart till ett intryck, med hvilket
den ursprungligen intet har att skaffa; särskildt
gäller detta, då förloppet i fråga flera gånger
upprepats och intrycket därigenom fastare förbundits
med känslan i fråga. På sådant sätt försiggår den
ksinsloöfverfliitlning, som t. ex. egt rum, när en
plats, där vi upplcfvat något sorgligt, för oss får en
viss sorgsen prägel eller festdräkten i och för sig i
viss mån väcker feststämning. Ett särskildt belysande
exempel lämnar vårt förhållande till pengar; de af
dem framkallade lustkänslorna gälla ju ursprungligen
det, som man genom dem kan förskaffa sig, men knytas
snart omedelbart till pengarna, vanligen uh.n någon
som helst bestämd tanke på de köpbara föremålen. Plit
hör också hvad de tyske psykologerna kalla einluhlvng,
hvarigenom vi liksom lägga in våra känslor i döda ting
genom personifikation af dem, t. ex. då en byggnad med
sitt spetsiga torn tyckes oss stolt resa sig mot skyn
eller några alltför smala pelare sucka under bördan
af det uppburna, tunga bjälklaget. Äfven annars spolar
den genom association framkallade jag-föreställningen
en stor roll i känslornas framkallande och
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
