Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kölliker, Rudolf Albert von - Kölln - Kölmark, Per - Köln, socken - Köln, 1. Regeringsområde - Köln, 2. Stad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undersökningar (Entwicklungsgeschichle der cephalopoden,
1844, Die schwimmpolypen von Messina, 1853,
Morphologie und entwicklungsgeschichte des
pennatulidenstammes nebst allgemeinen betrachtungen
zur descendenzlehre, 1872). I K:s Erinnerungen aus
meinem leben (1899) upptar förteckningen öfver
hans arbeten 245 större och mindre skrifter. I
förening med K. Th. E. v. Siebold utgaf K. sedan
1849 "Zeitschrift für wissenschaftliche zoologie"
och grundade s. å. Physikalisch-medicinische
gesellschaft i Würzburg. 1882 valdes
K. till led. af svenska Vet. akad.
R. T-dt.
Kölln [kö-], äldsta stadsdelen i Berlin (se d. o.).
Kölmark, Per, filosofisk skriftställare, f. 18
nov. 1750 i Karlskoga socken i Värmland, d. 4
aug. 1839, blef filos. magister i Greifswald 1779,
docent där 1780 och i Uppsala 1785, lektor i
Karlstad 1794, var sedan 1808 därjämte successivt
innehafvare af åtskilliga pastorat, kontraktsprost
s. å. i Nordmark och 1819 i Fryksdalen, fick 1809
professors titel, vardt 1818 teol. doktor och var
1810-23 riksdagsman. 1833 erhöll han afsked från
lektoratet. - K:s filosofiska bildning var rotad
i Lockes empirism, hvilken han emellertid sökte
utsmycka med några rationalistiska lånesatser från
Wolf och Kant. Genom sin lärobok Utkast till en
systematisk afhandling i theoretiska och praktiska
philosophien (1799) utöfvade K. en tid bortåt ett
icke ringa inflytande. Han offentliggjorde äfven
åtskilliga afh. i moral och samhällsfrågor. Hans
disputation Dubiola nonnulla rationis sibi relictæ
circa revelationem (1779) angreps som irrlärig af
teol. fakulteten i Lund, hvilket föranledde tvist
mellan denna och den filosofiska.
Köln, socken i Värmlands län. Se Köla.
Köln [kö’ln], Cöln, K. am Rhein
(fr. Cologne). 1. Regeringsområde i preussiska
Rhenprovinsen, på ömse sidor om Rhen. 3,978
kvkm. 1,141,898 inv. (1905), af hvilka 200,749
(17,6 proc.) voro protestanter, 920,839 (80,6
proc.) katoliker och 16,260 judar. Området är deladt
i 13 kretsar.
2. Hufvudstad i nämnda reg.-omr. samt fästning af
första rangen, fordom fri riks- och hansestad,
den största staden i Rhenprovinsen, ligger (se
den till art. hörande situationsplanen) på ömse
sidor af Rhen (36 m. ö. h.) och har en areal af 117
kvkm. Folkmängden, som 1905 utgjorde 428,722 pers.,
hade 1910 efter införlifvandet af fabriksorterna Kalk
och Vingst s. å. stigit till 516,167 pers. Större
delen af staden, det egentliga K., ligger i form af
en halfcirkel på vänstra Rhenstranden och förenas
med Deutz, som förr var en själfständig kommun,
men 1888 införlifvades med K. och därefter kallas
K.-Deutz, medelst två nya järnbroar, den ena
(Hohenzollernbron), som efterträdde den gamla
pontonbron, afsedd för gatutrafik, sedan 1910 prydd
med Vilhelm II:s ryttarstaty, den andra (Dombron),
bestående af två dubbelspåriga järnvägsbroar och
en för vagn- och persontrafik afsedd bro, som
1910 ersatte den 1855-59 byggda järnbron. Dessutom
färdigbyggdes 1910 en sydligare belägen bro öfver
Rhen, afsedd för järnvägs- och persontrafik. Intill
1882 var K. omgifvet af en gammal fästningsmur från
1200-talet, men sedan de nya fästningsverken anlagts
i stadens yttre omgifning (se nedan), inköpte staden
den gamla fästningsterrängen, på hvilken sedan det
ståtliga Neustadt uppstått, skildt från den
gamla staden genom den 6 km. långa Ringstrasse,
som ligger, där den nedrifna enceinten låg. Ehuru
den gamla staden, sedd på afstånd, genom sina många
torn har ett högst imponerande utseende, är den
mycket oregelbundet byggd, och de äldre gatorna äro
smala och krokiga. Många af dem innehålla emellertid
intressanta prof af 1200-1500-talens byggnadskonst. De
öppna platserna, omkr. 30, äro, med undantag af
det trädplanterade Neumarkt och platsen omkring
domkyrkan, Domhof, mycket små. Nyare anläggningar
äro Stadtwald i förorten Lindenthal, Volkspark i
K:s sydvästra del samt Stadtgarten i västra delen
af Neustadt. Af gatorna äro jämte Ringstrasse
Villenstrasse vid Volksgarten, den 10 km. långa
Rheinuferstrasse och gatan Unter-Sachsenhausen de
vackraste. De förnämsta affärsgatorna äro Hohestrasse,
Schildergasse, Obere Marspforten och Breitestrasse. -
Ehuru redan på romarnas tid en icke obetydlig ort,
har det nuv. K. mycket få lämningar af romerska och
frankiska byggnader; däremot är det mera än någon
annan stad rikt på präktiga romanska kyrkor, bland
hvilka må nämnas S:t Pantaleonskyrkan, den äldsta af
alla (invigd 980), S:ta Maria in Capitolio (invigd
1049), S:t Martins- och Apostelkyrkorna (pl. II;
båda från 1100-talet), Gereonskyrkan (pl. II; enligt
legenden urspr. anlagd af Helena, men ombyggd på
1200-talet) samt Kunibertskyrkan (invigd 1247). Den
förnämsta byggnaden i K. är domkyrkan
(se vidstående plan samt pl. I o. II),
ett af de skönaste och renaste verk af den
gotiska arkitekturen i Europa. Den ligger på samma
plats, som förut intogs af den gamla katedralen,
hvilken påbörjades under Karl den stores tid och
fullbordades 873. Sedan denna nästan fullständigt
förstörts genom en eldsvåda, lades 1248 grunden
till den nuv. katedralen af dåv. ärkebiskopen
Konrad von Hochstaden. Den ursprungliga planen till
byggnaden tillskrifves Gerhard von Rile. Arbetet gick
emellertid så långsamt, att koret med sina sidokapell
fullbordades och invigdes först 1322. Sedan började
man uppföra långhuset och de västra tornen; men,
såsom det tyckes, efter en något förändrad plan,
ty långhusets längd motsvarar icke tvärskeppets och
korets väldiga dimensioner. 1447 hade man hunnit så
långt med södra hufvudtornets byggnad, att klockorna
kunde upphängas, och i början af 1500-talet var
arbetet på långhuset så framskridet, att de berömda
glasmålningarna kunde insättas i norra sidoskeppet. Då
afstannade arbetet alldeles, och byggnaden stod som
en öfvergifven ruin, hvilken fransmännen 1796
[Plan af Kölndomen.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
