- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
627-628

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - König, Gustav - König, Robert - König, Franz - König, Karl Rudolf - König, Karl Wilhelm Otto - König, Joseph - Königgrätz - Königinhof

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

627

König-Königinhof

628

är känd genom sina många teckningar och målningar
ur rcformationshistorien, bl. a. Luthers lefnad i 48
kopparstick (senaste upplaga 1904). Han kallades af
sina landsmän "Luther-König". Jfr monografi af Ebrard
1871. <G-g N-)

König [kö-; skref sig K o e n i g], E o b e r t,
tysk pedagog och litteraturhistoriker, f. 1828 i
Danzig, d. 1900 i Potsdam, var ledare af ett par
högre flickskolor och utgaf några år tidskriften
"Daheim" i Leipzig. K. författade skolböcker och
skrifter i kvinnofrågan samt en mycket spridd Deutsche
litteraturgeschichte (1878; 29:e uppl. 1902; äfven
utg. i "Abriss", 5:e uppl. 19G8), som visserligen är
synnerligen billig, men ensidig och föga att förorda.

König [ko-], Franz, tysk kirurg, f. 16 febr. 1832 i
Rotenburg, d. 12 dec. 1910 i Berlin, blef med. doktor
1855, idkade först privat praktik och kallades till
kirurgie professor 1869 i Rostock, 1875 i Göttingen
och 1895 i Berlin, samt tog 1904 afsked från denna
professur. K. utgaf bl. a. Lehrbuch der speziellen
chirurgie (1875-77; 8:e uppl. i 3 bd 1904-05),
Lehrbuch der allgemeinen chirurgie (1883-89; 3:e
uppl. 1909), Spezielle tuberkulose der knochen
und gelenke (2 bd, 1896-1902) och Die tuberkulose
der menschJicnen gelenke, soirie der bruslwand
und des scMdels (1906). K. blef 1888 led. af
Vet. o. Vitt. samh. i Göteborg. R- T-dt.

König [ko-; skref sig K o e n i g], Karl Rudolf,
tysk-fransk instrumentmakare, fysiker, f. 1832 i
Königsberg, d. 1901 i Paris, blef filos, doktor i
Königsberg 1868, reste 1851 till Paris, där han tog
anställning hos den berömde stråkinstrument-makaren
J. B. Vuillaume och öppnade egen affär som konstruktör
af akustiska instrument 1859. K. utförde ett stort
antal förträffliga undersökningar inom akustiken,
hvarvid han till stor del betjänade sig af apparater
och metoder, uppfunna af honom själf. Bland hans
undersökningar må nämnas de, soni angå svängningar af
plattor och membraner (1864), ljudvågors interferens
(1872), stöttoner (1890), ljudets klangfärg
(1896) samt särskildt ang. vokalljudens klangfärg
(1872). Hans sista arbete var en undersökning
om de högsta hörbara tonerna (1899). Bland de
instrument af K., som vunnit allmän spridning,
må nämnas hans manometriska kapslar (se Kö nigs
manometriska lågor), resonatorer och stämgafflar.
S. A-s.

König [kö-1, Karl Wilhelm Otto, tysk skulptör,
f. 1838 i Meissen, var lärjunge af Hähnel i Dresden,
flyttade sedan till Wien samt blef professor
vid österrikiska museet och ledare af där-varande
bildhuggarskola. Hans styrka ligger inom småskulpturen
(A mor som brefbärare, Venus och Amor och Amors
uppfostran). Han har äfven utfört ett monument öfver
kejsar Maximilian i Mexico, upp-ställdt i Pola,
en familjegrupp af sin hustru och sina barn samt
dekorativa arbeten i Hofmuseum och i Burgteatern.
G-g N.

König [kö-], Joseph, tysk kemist, f. 1843, blef 1870
föreståndare för den nyorganiserade agri-kulturkemiska
försöksstationen i Munster, Westfalen, samt 1899
ord. professor vid universitetet där. Hans verksamhet
som födoämncsanalytikcr har varit af banbrytande
betydelse, och hans Chcmie der mensch-lichen nahrungs-
und flenussmittel (2 bd, 1879-80; 4:e uppl., 3 dlr,
1902-05) är en af de tillförlit-

ligaste och mest spridda handböckerna
på detta speciella område. _
G- H~r-

Königgrätz [ko-], stad i Böhmcn, vid floden Adlers
inflöde i Elbe. 9,767 inv. (1900). Staden är säte
för en biskop och var till 1884 befäst. Vid K. stod 3
juli 1866 ett väldigt slag (af fransmännen uppkalladt
efter den nära K. liggande byn S a d o w a), som
af gjorde det då pågående kiiget mellan Preussen
och Österrike. Sedan 5 af österrikiska arméns 8
armékårer (bland dem inberäknad den sachsiska)
blifvit hvar för sig slagna,, då de skulle hindra
preussarna att utträda ur bergpassen, gaf Benedek,
högste befälhafvaren för österrikiska armén, order
om, att hans till 219,000 man uppgående samlade armé
skulle 2 juli taga ställning n. v. om K. med vänstra
flygeln vid ån Bistritz och med den högra vid Elbe,
hvilken flod rann fram i ställningens rygg. Genom
missförstånd intogo de till främsta linjen afsedda
6 kårerna ställning med front mot n. v. i st. f. mot
n., hvarigenom Bistritz kom framför deras front. Så
snart preussarna, tills. 221,000 man, fingo reda
på, att österrikarnas hufvudkraf-ter voro att söka
v. om Elbe, beslöts under natten till 3 juli allmänt
anfall. De under prins Fredrik Karls befäl förenade
Elbcarmén och l:a armén ryckte fram från n. v.,
anföllo kl. 7 på morgonen österrikarna i fronten
och öfvergingo Bistritz, men kunde med möda hålla
sig, synnerligen på vänstra flygeln i Swiepskogen,
till dess 2:a armén under preussiske kronprinsen
omkr. kl. 3 från n. anlände till slagfältet. Denna
armé hade marscherat en dagsmarsch och till största
delen äfven öfvergått Elbe. Den föll nu österrikarna
i högra flanken. Den behärskande och förskansade
ställningen vid Chlum togs genom öfverraskning
af preussiska gardet; och då motan-fallet af
österrikarnas reserv misslyckades samt preussarna
trängde tillbaka de förres känsliga vänstra flygel,
måste österrikarna anträda återtåg med de i oordning
bragta trupperna. Ett tappert anfall af österrikiskt
kavalleri samt artilleriets själfuppoff-ring räddade
österrikiska armén. I slaget förlorade den 22,000
man döda och sårade, lika många fångar och 187
kanoner. Preussarna förlorade bortåt 10,000 man.
C. O. N.

Königinhof [ko- håf; tjech. Dvfir Krålové], stad
i Böhmen, vid Elbe. 10,913 inv. (1900), mest
tjecher. Gymnasium, tillverkning af bomulls-,
hamp- och jutevaror. - 1817 påstod sig Hanka
(se denne) ha funnit i ett kyrktorn i K. en
samling forntjechiska sånger. Manuskriptet, den
s. k. Königinhof-handskriften (tjech. Krd-lodvorsky
rukopis), som nu förvaras i bömiska nationalmuseet,
består af 12 pergamentblad och innehåller
episk-lyriska dikter, däribland Oldfich (om
polackernas förjagande från Prag under Bofeslaw
den djärfvc), O pobiti sasiköv (om sachsarnas
besegrande) och Zdboj. Upptäckten väckte det största
uppseende och togs på god tro af de flesta dåtida
slavister, Jungmann, Safafik och Palacky ("Die
ältesten denk-mäler der böhmischen sprache", 1840)
samt af Josef och Herman Jirecek och af Flajshans
(1896). Emellertid började redan på 1850-talet
tvifvel uppstå om äktheten hos denna handskrift,
likasom ock hos den på samma mystiska sätt upptäckta
Griin-berg-handskriften ("Libusas dom", se Tjechiska
språket och litteraturen). Fejfalik utgaf 1859
"Handschriftliche liigen und palaeographische

Ord, som saknas under K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:52:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbo/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free