Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Königshütte - Königslutter - Königs manometriska lågor - Königsmarck, von, svensk adlig ätt - Königsmarck, 1. Hans Kristofer von K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
633
Königslutter-Königsmarck
634
.stenkolsgrufvor, bl. a. statsgrufvan König
(omkr. 4,500 arb.) och Lauragrufvau (omkr. 3,COO
arb.), den senare tillhörig nyssnämnda bolag.
J- F. IS.
Königslutter [kö-], stad i Braunschweig, vid Elm och
Lutter. 3,260 inv. (1905). Socker- och andra fabriker.
J. F. N.
Königs manometriska lågor [kö-], fys., gaslågor,
som växelvis flamma upp och sjunka samman i takt
med ljudsvängningar. De erhållas med hjälp af
Königs manometriska kaps-1 a r, uppkallade efter
K. E. König. En dylik kapsel består af en flat
dosa (se fig. 1), hvars ena sida utgöres af en
tunn kautschukhinna //; lysgas inledes vid A och
bildar vid B en liten låga. För att visa Ijud-g
svängningarna i en orgelpipa inpassas en kapsel så,
att kautschukmembranen täcker ett hål i pipans vägg,
anbragt i närheten af en knutpunkt för de stående
vågorna i pipan, eftersom vid en dylik luftens
förtätningar och förtunningar äro starkast. När luften
förtätas, buktas membranen utåt och drifver hastigt
ut en del gas i lågan, som därför flammar, upp; vid
förtunning går det omvändt. Man betraktar lågans bild
i en spegel, som roterar kring en vertikal axel. Står
lågan stilla, synes den i spegeln utdragen till ett
horisontellt ljusband af konstant höjd, men när en ton
anblåses i orgelpipan, svänger den upp och ned, och
ljusbandet uppdelas i ett antal taggar (se fig. 2),
Fig l. Königs
maliometriska
kapsel.
Fig. 2. Königs manometriska lågor.
af hvilka hvar och en svarar
mot ett uppflammande af lågan.
G. I.
Königsmarck [kö-], von, svensk adlig ätt, en gren
af den brandenburgska adelssläkten Königs-mark (se
d. o.), introducerades 1652 å riddar-huset, sedan Hans
Kristofer v. K. (se K. 1) 1651 erhållit värdighet af
svensk grefve. Ätten utdog på svärdssidan 1694 med
Filip Kristofer v. K. (se K. 6) samt på kvinnosidan
1740 med dennes syster Amalia Vilhelmina (se under
K. 2). Se Hesckiel, "Nachrichten zur geschichte des
geschlechts der gra f en Königsmarck" (1854).
l. Hans Kristofer von K., grefve, fältmarskalk, son
af Konrad von K. till Kötzlin och Bea-trix Elisabet
v. Blumenthal, f. 25 febr. 1600 på släktgodset
Kötzlin i Altmark, d. 20 febr. 1663 i Stockholm,
gjorde sin första krigiska lärospån uti Italien under
mantuanska arfföljdskriget, i den kejserliga armén,
hvilken han 1629 lämnade som rytt-mästare. Ifrig
lutheran, gick han omedelbart därpå i svensk tjänst
och blef 1630 major. K. utmärkte sig i slaget
vid Hessisch-Oldendorf 1633 och vid eröfringen
af Hildcsheim 1634 samt befordrades s. å. till
öfverstelöjtnant vid Sperreuters kavalleriregemente,
för hvilket han 1636 blef öfverste. Han gjorde sig
snart känd för ovanlig skicklighet och lycka i det
s. k. "lilla kriget" samt utnämndes 1640
till generalmajor. Frän 1639 förde han befälet
öfver den västra svenska sidohären, med Wcstfalen
som hufnidsakligt tillhåll, men kallades vid
särskilda tillfällen att med sina trupper förstärka
hufvudarmén. Så deltog han i Baners fälttåg i
Böhmen och Oberpfalz 1640-41 samt i slaget vid
AA7ol-fenbuttel (1641) och var 1642 för det mesta
förenad rned Torstenson, hvarunder han utmärkte
sig 21 maj vid Zobten-bcrg (Sclnveidnitz) och 23
okt. vid Breitenfeld (Leipzig), där han kommenderade
på vänstra flygeln. 1643 huserade K. i Meissen,
Franken, Hessen, Thiiringen och nedre Sachsen samt
sändes på hösten till Hinterpom-mern för att fördrifva
en kejserlig styrka, som under general Crockow gjort
ett sidoanfall genom polskt område, men snart drog
sig tillbaka. Vid tiden för Torstcnsons fälttåg
mot Danmark inträngde K. på nyåret 1644 i stiften
Bremen och Verden, som då innehades af danske
prinsen Fredrik (sedermera konung Fredrik III),
för att sätta dessa områden under kon-tribution,
men kallades snart därifrån. Under danska kriget
föll det nämligen hufvudsakligast på K:s lott att
upprätthålla svenskarnas sak i Tyskland. Under
lyckade vapenbragder svärmade han * 1644 fram och
åter mellan Sachsen, Bremen och Westfalen samt oroade
därefter i ryggen den efter Torstenson framryckande
kejserliga armén under Gallas Han utnämndes samma
år till generallöjtnant. På nyåret 1645 sändes K. af
Torstenson på nytt mot Bremen och Verden och eröfrade
nu hastigt och fullständigt de båda stiften, till
hvilkas guvernör han utnämndes, tågade därefter att i
förening med Turenne hjälpa landtgrcfvinnan af Hessen
mot bajrarnas anfall, bragte i aug., jämte A. Lillie,
kurfursten af Sachsen i sådant trångmål, att denne
afslöt ett för Sverige fördelaktigt stillestånd,
som kom att räcka till krigets slut, gick till sist
åt Schlesien samt bragte därigenom Torstenson en
välbehöflig förstärkning, men fick snart gå tillbaka
till den nordvästra krigsskådeplatsen. Då Torstenson
snart därefter aflöstcs i öfverbefälet af den unge
K. G. Wrangel, kände sig K., ehuru 1646 befordrad
till general af kavalleriet, förbigången, och 1647
utbröt en öppen tvist mellan honom och Wrangel. På
landtgrefvinnans af Hessen begäran hade nämligen
svenska regeringen gifvit K. eventuellt tillstånd att
med sin kår stanna i Westfalen. i fall den allmänna
ställningen så medgåfve. Med stöd häraf underlät han
sommaren 1647 att efterkomma Wran-gels befallning att
med sin hufvudstyrka stöta till dennes armé och infann
sig först i nov. hos fältmarskalken. Drottningen
och rådet gillade K:s åtgörande och sökte försona
de tvistande. Sedan K. verksamt deltagit i slaget
vid Zusmarshausen (7 maj 1648), detacherades han åt
Böhmen till och verkställde natten till 16 juli, på
anvisning af förre österrikiske öfverstelöjtnanten
E. Odowalsky (i Sverige adlad v. Streitberg), den
ryktbara öfverrumplingen af "lilla sidan" af Prag,
där ett ofantligt byte gjordes. Kort förut hade
K. utnämnts till fältmarskalk-
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
