Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Könsorgan - Könspelare - Könsurvalet - Köp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom utvecklingen af manslemmen (penis), som
innesluter en stor del af detta rör. Fig. 1 visar
ett längdsnitt ungefär genom midten af urinrör
och manslem. Närmast intill blåsan ligger urinröret
inbäddadt i prostata. Vid den främre ändan af denna
körtel passerar urinröret genom bäckenväggen och blir
därefter mbäddadt i en blodrik svällkroppsväfnad
(corpus cavernosum urethræ), Cu, som fortsätter
framåt mot manslemmens fria ända. Här omges urinröret
af en annan svällkroppsliknande väfnad, som bildar
ollonet (glans), Gl. Manslemmen innehåller därjämte
en tredje parig svällkropp (corpus cavernosum
penis), Cp, som vid roten af manslemmen är fäst
vid bäckenbenen. Huden öfver manslemmen är lätt
förskjutbar och bildar ett veck (præputium, Pr)
omkring ollonet. Genom blodfyllnad af svällkropparna
sväller manslemmen och blir styf, och under erektionen
utsprutas sädesvätskan.
De honliga yttre könsorganen utgöras af 2 par hudveck:
de stora blygdläpparna (labia majora, fig. 3, KV),
som utvecklingshistoriskt motsvara pungarna (scrota)
hos mannen; de små blygdläpparna (labia minora), Kvk,
som innehålla en svällkroppsliknande väfnad och som
utvecklingshistoriskt motsvara den del af det manliga
urinröret, som ligger inbäddad i svällkroppsväfnad,
fig. 1 Cu; samt af kittlaren (clitoris), fig. 3 Cl,
som motsvarar den öfriga delen af manslemmen, men
som erhållit endast en rudimentär utveckling.
Till könsorganen böra också hänföras bröstkörtlarna
(mammæ), som utgöra en modifierad form af hudens
svettkörtlar. Hos den hanliga individen nå dessa organ
– såsom otjänliga – en jämförelsevis endast rudimentär
utveckling; hos den honliga däremot utbildas de till
ett så att säga förberedelsestadium för aktiv tjänst,
hvilken senare hos modern inträder omedelbart efter
barnets födelse.
Vid utvecklingen af könsorganen kunna på mångfaldigt
sätt abnorma bildningar komma till stånd. Så kan det
t. ex. hända, att inom ena kroppshalfvan bildas en
testikel, under det att inom den andra kroppshalfvan
en äggstock utvecklas. En sådan individ blir samkönad
och kallas hermafrodit (se Hermafroditism). Man
känner dock med säkerhet endast ett eller ett par
sådana fall från människa. Däremot är s. k. falsk
hermafroditism (pseudohermafroditism) ingalunda
sällsynt, hvarvid kroppshalfvornas könskörtlar
äro af samma slag, men där med afseende på öfriga
könsorgan eller könskaraktärer en viss blandtyp gör
sig gällande.
Jfr Befruktning och Fortplantning samt
ang. könsorganen hos växter dessa ord och Pistill,
Pollen och Ståndare. E. Hgn.
Könspelare (Gynostemium), bot. Se Androe-c e u m,
sp. 995, Asclepiadaceae och O r-ch i d ac e se.
Könsurvalet. SeDescendensteori, sp. 198.
Köp (lat. emlio el venditio), jur., aftal, hvarigenom
den ena kontrahenten (säljaren) afhänder sig gods
till medkontrahenten (köparen) mot ett dennes
vederlag i pengar (priset). Till sin natur står
sålunda köpet närmast öfriga af händelsekontrakt:
byte (gods mot gods), gåfva (utan vederlag) och
försträckning (mot framtida vederlag till lika art
och myckenhet som det afhända). Hvad, som härvid
utmärkts som afhändelsekontrakt är också gemenligen
eganderätts-aftal, i det att det afhända innehafves
under egande-
rätt och med dylik rätt öfverlåtes på
medkontrahenten. Emellertid kan visserligen annat än
egande-rätt vara föremål för af händelse, nämligen
hvad helst som i öfverlåtarens hand består som en
själfständig rättighet. Sålunda komma onekligen köpets
regler i tillämpning, då någon mot penningersättning
till annan afstår en sin nyttjande- eller panträtt
till annans egendom eller ock fordran, aktie eller
annan delrätt i förmögenhetsgemenskap. - Med stigande
samfärdsel tränger naturligen köpet det tidigare bytet
ur användning. Därmed blir ock köpet det principala
af talet, hvilket framför andra får sin tekniska
utbildning och därigenom äfven mera eller mindre
kommer att tjäna till mönster för alla de andra. För
en äldre tid visar sig detta bl. a. däri, att formerna
för köpet tagas i bruk äfven vid rättshandlingar,
som stå köpet ganska fjärran och t. o. m. falla
h. o. h. utom det förrnögenhetsrättsliga området,
exempelvis ej blott vid panträtts upplåtelse,
skuldförbindelses iklädande och testamentes
upprättande, utan äfven vid adoption och äktenskaps
ingående. Bevis därpå lämnar särskildt den romerska
rätten. För den moderna rättens del framträder
köpets egenskap af hufvudaftal egentligen på det
sätt, att rättsnormer, som, ega betydelse för privata
rättsförhållanden i allmänhet, till en början närmare
förarbetas och fastställas särskildt med afseende å
köpet och för fall därutom endast analogivis finna
tillämpning. Det hör till en senare utveckling att i
hufvudsak lösgöra samma rättsnormer från köpet samt
att bereda dem en själfständig plats i rättssystemet
och på tal om de särskilda rättsförhållandena endast
meddela nödiga fullständigande eller afvikande
bestämmelser. På ett utvecklingsstadium af först
angifna art befinner sig exempelvis den svenska
lagen om köp af lös egendom 20 juni 1905 i sina
bestämmelser om dröjsmål, eviklionsskyldig-het,
fel eller brist i gods, hemul3 retentionsrätt af
obligatorisk karaktär och stoppningsrätt (se dessa
ord). För öfrigt gäller anmärkningen äfven hvad lagen
innehåller om tid och ort för prestations utgörande
samt om den af föremålet för prestationen fallande
afkastningens uppdelning mellan kontrahenterna. En
brist i systematik vidlåder också den svenska rätten
så till vida, som den hvar för sig af handlar köp
af lös och fast egendom på sina särskilda ställen
och icke, sedan den i allmänhet fastställt köpets
regler, tilläggsvis förordnar hvad i ämnet är att
speciellt iakttaga rörande fast egendom. Ifrågavarande
förfarande har emellertid för sig gammal historisk
häfd. Flera rättssystem än det svenska befinna sig
dessutom på dess ståndpunkt såväl i det ena som i det
andra omhandlade afseendet. Sakligt har den svenska
uppställningen med sig fördelen af rättssatsernas
klarare framstående vid rättskipning, men också faran
af ofullständighet och bristande öfverensstämmelse i
lagstiftningen. - Allmänt äro stadgandena om köp af
lös egendom dispositiva, så att de träda ur kraft,
i mån som kontrahenterna aftalsvis enat sig om
annat eller i anledning af handelsbruk eller annan
sedvänja få anses ha af sett dylik afvikelse. Af de
s. k. essentiala con-tractus (se d. o.), här godset
och priset, är beträffande det senare enligt lagen
tillräckligt för af talets bindande tillkomst, att
mellan kontrahenterna är klart, att något skall
betalas; och sålunda är öfver-enskommelse om ett
visst belopp ej af nöden. I möt-
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
