Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Körte. 1. Gustav K., 2. Alfred K. - Körtel - Körtelepitel - Körtelfloka - Körtelhår - Körtelmage - Körtelsvulst - Körtelverk - Körting, Gustav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
695
Körtel-Körting
696
1893) och Goråion (med A. Körte, 1904), hvilket
skildrar hans och hans broders utgräfningar i
denna stad (se Gordium). - 2. Alfred K., den
föregåendes broder, arkeolog, f. 1866 i Berlin,
vardt 1903 e. o. professor i klassisk filologi i
Basel, hvarifrån han 1906 flyttade till Giessen. Han
har utvecklat liflig författarverksamhet på samma
sätt som brodern. Körtel (lat. glandula). 1. Anat.,
fysiol., sedan gammalt gemensamt namn på organ, som
äro af egentligen vidt skild natur, men till sitt
yttre utseende kunna i mer eller mindre hög grad
likna hvarandra. Till storleken kunna körtlarna
växla betydligt: från mikroskopiska dimensioner
(t. ex. körtlarna i magsäckens vägg) till högst
ansenligt omfång (t. ex. lungor och lefver). De
större, för blotta ögat tydliga, uppträda ofta
som knöliga, stundom flikiga, ofullständigt eller
skarpt begränsade bildningar. - Med "körtlar"
menar allmänheten ofta runda eller ovala, större
eller mindre kroppar, som särskildt vid vissa
sjukliga, inflammatoriska tillstånd kunna ansvälla
och därvid iakttagas under huden (se Hud). Så
innanför underkäkens rand, på framsidan af halsei,
i axelhålan, i ljumskvecket. Dessa "körtlar"
ligga egentligen inskjutna i ly inf banorna och
kallas ännu i anatomien för lymfkörtlar. Deras
uppgift är att bilda nya hvita blodkroppar och,
framför allt, att tjäna som filtrationsapparater
för den lymfa, som cirkulerar i lymfkärlen. Vid
ett häftigt inflammatoriskt tillstånd (t. ex. en
difteri) i mjuka gommen, i "mandlarna", öfvcrgå
infektionsämnen i de lymfkärl, som hänföra sig till
de nämnda kroppsområdena, och skulle under förmedling
af dessa kärl slutligen inkomma i blodcirkulationen
och därigenom spridas till kroppens skilda delar. I
lymfkärlen ligga emellertid på deras väg till
blodkärlen inskjutna lymfkörtlar, som ha sitt läge
innanför underkäkens rand. Här kunna infektionsämnena
filtreras från lymfan, som, således befriad från
dessa ämnen, efter hand öfvergår i det cirkulerande
blodet. Infektionsämnena anhopas därför i de regionära
lymfkörtlarna och åstadkomma där en retning, som leder
till körtlarnas ansvällning (lymfadeniter). Samma
är förhållandet med lymfkörtlarna i axelhålan och
ljumsken vid häftiga inflammatoriska tillstånd
på handen eller armen å den ena sidan, på foten
eller benet å den andra. Lymfkörtlarna kunna
förstoras äfven på grund af andra orsaker (lymfom,
lymfadenom], t. ex. i samband med förändringar
i blodets sammansättning. Lymfkörtlarna ega
en i kroppens allmänna ekonomi utomordentligt
viktig betydelse som ett slags karantäns-orter,
där för organismen främmande, farliga ämnen,
som inträngt i kroppens interstitiella väfnader,
kunna frånskiljas och äfven oskadliggöras - M j
ä 1-t e n är till väsentlig del uppbyggd af samma
väfnad som lymfkörtlarna, men ligger ej inskjuten
i lymfkärlens banor, utan i bukblodådrornas (vena
porta). Mjältens betydelse är att utgöra en härd för
hvita blodkroppars nybildning samt för förstörelsen
af röda blodkroppar, hvilkas sönderfallsprodukter
genom nämnda blodådror tillföras lefvern, som
delvis ur dessa produkter erhåller råmaterial till
gallbercd-ningnn. - De egentliga körtlarnas betydelse
liffger i en sekretorisk verksamhet, i af söndrandet
af substanser, som antingen komma organismen till
godo vid ämnesomsättningen (sekret) eller också af
skilj as ur kroppen såsom för kroppens nor-
mala lif skadliga (exkret). Alla körtlar, hvilkas
körtelceller (om körtelepitel se E p i t e 1) aflämna
exkret, utgöras af enkla rör (svettkörtlar) eller mer
eller mindre rikligt förgrenade rör (n j u-rar), som
under förmedling af en utförsgång tömina sitt innehåll
ut på kroppens yta. Körtlar, hvilkas körtelceller
afge sekret, äro uppbyggda antingen af rör, som
flyta ihop i en gemensam utförsgång, mynnande i den
kavitet, där sekretet skall utöfva sin inverkan på
ämnesomsättningen (t. ex. i matsmältningskanalen),
eller också af mer eller mindre kompakta, af
blod- och lymfkärl omspunna körtelcell-hopar, som
sakna utförsgång. Det sekret, som cellerna i detta
senare slag af körtlar producera, kan således icke
afflyta ur körteln, utan öfvergår i stället i de
nämnda omspinnande kärlen och därmed direkt i de i
kroppen cirkulerande vätskorna, där sekretet utöfvar
sin på kroppens kemiska sammansättning omsättande
inverkan. Körtlar af sistnämnda slag benämnas "körtlar
för inre sekretion" (endo-krina körtlar). Till
sekretoriska körtlar med utförsgång höra
t. ex. lefvern, bukspottkörteln, munspottkörtlarna,
körtlarna i magens vägg (magkörtlar) och tarmens vägg
(tolffingertarmens vägg innesluter jämförelsevis stora
körtlar, de s. k. Brunnerska körtlarna). Lungorna äro
eg. äfven modifierade sådana körtlar. Till endokrina
körtlar höra t. ex. binjurarna, t h y m u s (brassen),
thyroidea (sköldkörteln), hypofysen (hjärnbihanget,
delvis). Om bröst- 1. mjölkkörtlarna se dessa ord
och Könsorgan.
2. Bot. Se G l an d el.
1. E. Hgn.
Körtelepitel, djurhistol. Se Epitel, sp. 722.
Körtelfloka, bergsv, och tekn. Se F lo k a.
Körtelhår, bot. Se G l an d el.
Körtelmage. Se Mage.
Körtelsvulst. Se Tumör. Oegentligt
benämnes stundom äfven hvarje förstoring
(ansvällning) af en körtel körtelsvulst.
G. F-r.
Körtelverk, bergsv., malmförekomst i form af större
och mindre körtlar eller klumpar, insprängda i
bergarten utan någon lagbunden ordning. Th. N-m.*
Körting [kö’r-], Gustav, tysk filolog, f. 1845
i Dresden, var öfverlärare vid Kreuzgymnasiet
därstädes 1868-76, vardt 1876 professor i romansk
och engelsk filologi i Mtinstc-r samt flyttade 1892
som professor i romansk filologi till Kiel. Han
har ut-gifvit bl. a. Uber åie quellen des Roman
de rou (1867), Petrarcas leben und werke (1878),
Ge-schichte der litteratur Italiens im zeitalter
der renaissance (3 bd, 1878-84), Boccaccios leben
und werke (1880), Encyklopädie und methodologie der
romanischen philologie (3 bd, 1884-88), Grvndriss
der gesch^chte der englischen litteratur (1F87;
4:e uppl. 1905), Neuphilologische essays (1887)
och La teinisch-romanisch es wörterbnch (1890-91;
3:e uppl. 1907), Formenlehre der französischen sprache
(2 bd, 1893-98), Handbuch der romanischen phi-lologie
(1896), Geschichte des griechischen und rö-mischcn
theaters (1897), Der satz und seine teile (1905),
Etymologisches lehn- und fremdwörterbuch der deidschen
sprache (1907), Etymologisches wör-terbiich der
französischen sprache (1908) och varit medredaktör af
"Zcitschrift fur französische sprache und litcratur"
(1879 ff.) och "Französische studien" (1880-97).
R-nB.
Ord. som saknas under K. torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
