Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Körtingska strålkroppar - Körtings luftsugbroms - Körtings strålapparater - Körös. 1. Biflod, 2. Stad, 3. Förr komitat - Körösi, Jozsef, adlad de Száantó - Körösi-Csoma - Körösmezö - Kösa - Kösen, sjö - Kösen, stad - Köslin. 1. Regeringsområde, 2. Stad - Kössein - Köstendil - Köstendsje - Köster, Hugo Nikolaus Didrik Daniel - Köster, H. L. E. von, se Koester - Köster, Albert - Köstlin. 1. Christian Reinhold K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Körtingska strålkroppar [kö’r-], detsamma som radiatorer eller värmeelement.
Körtings luftsugbroms. Se Broms, sp. 251.
Körtings strålapparater [kö’r-], mek., kallas med ett
gemensamt namn en mängd olika, af bröderna Körting i
Hannover konstruerade och på deras verkstad utförda
apparater för olika ändamål, hvilka alla stödja sig
på samma princip som den af Giffard i Faris uppfunna
injektorn (se Injektor), eller att en i ett rör
med stor hastighet inkastad fin ångstråle förmår
sätta i rörelse och suga med sig betydliga kvantiteter
af det omgifvande flytande eller luftformiga mediet.
C. A. D.*
Körös [kö’röʃ]. 1. Biflod till Theiss (fr. v.) i
Ungern, uppstår af en mängd på det siebenbürgska
höglandet upprinnande floder, som flyta mot
v. och efter otaliga krökningar förena sig i samma
bädd. Den sydligaste källflöden, Hvita K. (Fehér K.),
upprinner i södra delen af Biharbergen och förenar
sig vid Békés med den i flera armar delade Svarta
K. (Fekete K.), som har sina källor på västra
sidan af Biharbergen. Från Békés flyta de båda
förenade floderna i nordöstlig riktning och möta
den tredje hufvudfloden, Snabba K. (Sebes K.), som
upprinner på östra sidan af Biharbergen och mottager
fr. h. Berettyó. De förenade tre Körösfloderna flyta
sedan i sydvästlig riktning och utmynna i Theiss vid
Csongrád. Flodens längd utgör, räknadt från Hvita
K:s källor, 330 km. Alla floderna ha på slätten
sumpiga stränder. Till följd af det mycket växlande
vattenståndet äro dessa floder föga lämpliga som
samfärdsmedel. – 2. Stad i Kroatien-Slavonien.
Se Križevci. – 3. Förr komitat i Kroatien-Slavonien,
deladt 1886 på komitaten Varaždin och Belovár-Körös.
1–3. (J. F. N.)
Körösi [kö’röʃi], Jozsef, adlad de Száantó,
ungersk statistiker, f. 1844, d. 1906, började sin
bana som journalist, men kallades vid 25 års ålder
till chefskapet för Budapests då inrättade statistiska
byrå, hvars organisatör han blef och hvars ledning
han behöll till sin död. K. var en af de idérikaste
och mest produktiva af samtidens statistiker och
har behandlat ett stort antal aktuella spörsmål
från statistikens synpunkt, därtill med en ovanlig
förmåga att göra sina utredningar fruktbringande
för det praktiska lifvet, något som i främsta rummet
kommit Budapest och dess hygieniska förhållanden till
godo. Inom den kommunala statistikens gebit erhöll
K. redan 1872, jämte Böckh, af Statistiska kongressen
uppdrag att utarbeta den del af "Statistique
Internationale", som behandlar "les grandes villes"
(storstäderna); efter dess fullbordande fortsatte
K. den finansiella afdelningen af arbetet genom sin
Bulletin annuel des finances des grandes villes (1877–86).
Som vetenskapsman sysselsatte han sig i främsta rummet
med födelse- och dödlighetsstatistiken och bidrog till
utarbetande såväl af dess teori som praxis. Mindre
framgång hade han med sitt förslag (1893) till "förmedling
af dödstalen", ett problem, som då redan var löst i
Sverige. Han var en af stiftarna af Internationella
statistiska institutet och en af dess mest verksamma
medlemmar. Som ungersk patriot fäste han uppmärksamheten
på den nationella faran af norra Ungerns slavisering, en
fara, som ungerska regeringen sedan sökt afvärja, stundom
med begagnande
af medel, som väckt en obehaglig uppmärksamhet i Väst-Europa.
G. S–g.
Körösi-Csoma [kö’röʃi tʃå’ma], ungersk språkforskare.
Se Csoma, Sándor.
Körösmezö [kö’röʃ-mäṡö], köping i ungerska
komitatet Máramaros, vid Svarta Theiss. 9,029
inv. (1900). Passet vid K., äfven kalladt
Jablonica- l. Delatynpasset,
för till Pruthdalen i Galizien och var den
väg, på hvilken magyarerna inryckte i Ungern
(hvarför det ock kallas Magyar-passet).
J. F. N.
Kösa, Åkerhven, Apera spica venti P. B.,
bot., ett allmänt enårigt åkerogräs med ända
till l m. höga strån, sträfva platta blad och
mycket yfvig, pyramidformig, vanligen grön
vippa af små småax med mycket lång borst.
G. L–m.
Kösen, sjö i Småland. Se Lagan.
Kösen [köṡen], stad och vattenkurort i
preussiska reg.-omr. Merseburg (Sachsen),
vid Saale. 2,990 inv. (1905). Flera koksaltkällor
af växlande styrka. Frekvens omkr. 2,500
kurgäster. Säsong 15 maj–sept.
Ln. J. F. N.
Köslin [köslin]. 1. Regeringsområde, omfattande
östra delen af preussiska prov. Pommern. 14,035
kvkm. 606,070 inv. (1905). K. är deladt i 13
kretsar. – 2. Hufvudstad i nämnda regeringsområde
och kretsen K., 8 km. från Östersjön. 21,474
inv. (1905). Gymnasium, kadettskola,
folkskollärarseminarium, döfstumanstalt,
landtmannaskola; järn- och pappersindustri, tegelbruk,
ångkvarnar.
1 o. 2. J. F. N.
Kössein [kösei’n], bergstopp. Se Fichtelgebirge.
Köstendil[kö-], stad. Se Küstendil.
Köstendsje [kö-], stad. Se Constanza.
Köster, Hugo Nikolaus Didrik Daniel, läkare, f. 26
okt. 1858 i Göteborg, blef student i Uppsala 1877,
med. kand. 1882, med. licentiat 1886 samt med. doktor
1888, sedan han föregående år utgifvit en disputation
Om nervdegeneration och nervatrofi jämte några ord om varikositeternas förekomst och betydelse i de perifera nerverna.
Han förordnades 1887 till docent i praktisk medicin i
Uppsala samt utnämndes 1891 till öfverläkare vid
Allmänna och Sahlgrenska sjukhusets i Göteborg medicinska
afdelning. Sedan 1896 är han generalsekreterare vid
Nordiska kongressen för invärtes medicin. K. har i
Göteborgs läkarsällskaps förhandlhgar, i "Hygiea", i
Uppsala läkarförenings förhandlingar, i "Nordiskt
medicinskt arkiv" äfvensom i åtskilliga utländska
tidskrifter offentliggjort ett stort antal afhandlingar,
förnämligast hänförande sig till invärtes medicinen.
Han är led. af Vet. o. vitt. samh. i Göteborg (1894).
R. T–dt.
Köster [kö’s-], H. L. E. von, tysk storamiral. Se Koester.
Köster [kö’-], Albert, tysk litteraturhistoriker,
f. 1862 i Hamburg, vardt 1892 e. o. professor i tyska
språket och litteraturen i Marburg och kallades 1899
som ord. professor i samma ämne till Leipzig. K. har
skrifvit bl. a.
Schiller als dramaturg (1891),
G. Keller (1900; 2:a uppl. 1907)
och utgifvit
brefväxlingen mellan T. Storm och Keller (1904; 2:a uppl. 1905),
Goethes mors bref (2 bd, 1904; 3:e uppl. 1905) m. m.
samt de från hans seminarium härrörande afhandlingarna
i serien "Probefahrten" (1904 ff.).
R–n B.
Köstlin [kö’-]. 1. Christian Reinhold
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
