- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
737-738

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Labrador - Labrador, miner. - Labradorit - Labradorsten - Labradorströmmen - Labrax lupus - Labra y Cadrara, Rafael Maria de - Labridæ - Labrinæ - Labrouste, Henri - Labrum - Labrunie, Gérard - Labrus - La Bruyère, Jean de

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Pälsjakten var äfven här öfverlämnad åt
Hudson-bay-kompaniet, hvars befästa faktorier äro
de hvites enda boningsplatser på de västra, norra
och sydöstra kusterna samt i det inre; särskildt
må nämnas Rupert house, East Main fort och Fort
George vid James bay, Fort Chimo vid Koksoaks
mynning, Fort Mingan vid S:t Lawrenceviken,
Fort Nichicun och Fort Mistassini vid sjöarna
af samma namn. Den största orten är Rigolet vid
Hamiltonflodens mynning (1,200 inv.). – L. var
det Helluland, som isländaren Leif Eriksson fann
redan år 1000. Det upptäcktes ånyo 1498 af Caboto
och erhöll 1501 sitt portugisiska namn af Gaspard
Cortereal (se d. o.). Hudson kringseglade halfön
1610–11, medan kännedomen om det inre erhölls först
genom Hudson-bay-kompaniets pälsjägare. På senare
tider har en mångfald vetenskapliga upptäcktsresande
genomströfvat landet, bl. a. Rob. Bell (1875–77, 1880
och 1884–85), A. P. Low (sedan 1877) och V. Eaton samt
Hind, Stearns, Peck, Packard, Bryant, Hite och mrs
L. Hubbard. En kartläggning af L. pågår f. n. under
ledning af Mc Gregor och Grenfell. – Litt.: Hind,
"Explorations in the interior of L. peninsula"
(1867), Stearns, "Labrador" (1885), Packard, "Labrador
coast" (1891), Grenfell, "Vikings of to-day" (1895),
Hubbard, "A woman’s way through unknown L." (1908).
J. F. N.

Labrador, miner., till natron-kalkfältspaterna (se
Fält sp a t) hörande mineral, sammansatt enligt
formeln Ab1 An1 eller Ab3 An4. Eg. v. = 2,G9-
2,72. Utsläckningsvinkeln på ytan M = 17-23° mot
genomgångarna efter P; maximum för den symmetriska
utsläckningen på ytan P mot genomgångarna efter M
= 33-37°. Mineralet påträffades först på kusten
af Labrador (däraf namnet) och har på grund af
sin iriserande glans användts till smycken,
käppknoppar, dosor o. s. v., i lågt kullrig
slip-ning. En blekare, dystrare varietet kallas
oxöga. Labradoren är en väsentlig beståndsdel i
vissa mera basiska eruptivbergarter, gabbro, diabas,
hyperit, fältspatbasalt, och har som sådan allmän
utbredning. Grofkorniga iriserande individer finnas
t. ex. på ön S:t Paul (Nord-Amerika), vid Ojamo och
Mäntyharju (Finland), Kamenoi Bröd (vid Kiev) o. s. v.
A. Hng.

Labradorit, miner. Se Labradorsten.

Labradörsten 1. Labradorit, miner., detsamma som A
n o r t o s i t (se d._ o. och F ä 11 s p a t).

Labradorströmmen [läbnxWo-] kallas en kall
hafsström, som nedgår från Baffinsviken längs med
kusten af Labrador och hvars fortsättning utefter
nordamerikanska landet fått namn af "Arktiska
motströmmen". Den möter Golfströmmen vid östra kanten
af Newfoundlands-banken och dyker därvid under denna.
(J. F. N.)

Labrax lupus, zool. Se Hafsabborre.

La’bra y CadraYa [-i ka-], R a f a e l M a r i
a d e, spansk författare och politiker, f. 1841
(eller 1843) i Habana, studerade juridik i Cådiz
och Madrid, blef deputerad och slöt sig till en
början till liberalerna, men senare till Salmeröns
parti; som parlamentarisk talare verkade han
outtröttligt för slafveriets afskaf-fande och
koloniernas frigörelse. Dessutom har L. ingripit
reformerande på skolväsendets område samt hållit
mycket besökta föreläsningar i Madrid i statsrätt
och nationalekonomi. L:s skriftställarvcrksamhet har
varit mycket omfattande. Af hans till ett

Tryckt den 7’6 11

hundratal utgifna arbeten må nämnas La aboliciön
de la esclavitud en las Anlillas espanolas (1869),
La cueslion colonial, Libertad de los negros de
Puerto Rico (1873), Las colonias de Inglaterra en
America (1874), La colonizaciön en la historia
(1877), Estu-dios de economia social (1892),
Historia de las rela-ciones internacionales de
Espana, La republica y los libertades de Ultramar
(1899), La mujer y la legisla-ciön espanola och
La literatura contemporånea de P or [u (/al.
Ad. H-n.

Laijridae, zool. Se B e r g f i s k a r.

La^rinse, zool., de egentliga bergfiskarna. Se B e
r g f i s k a r, sp. 1457.

Labrouste [-bröst], Henri, fransk arkitekt, f. 1801,
d. 1875, studerade vid École des beaux-arts och vann
Rompriset 1824, var från 1829 verksam i Paris och
blef medlem af Institutet 1867. Hans båda förnämsta
verk äro biblioteket S:te Geneviéve (påbör-jadt 1843)
och tillbyggnaden af Natlnalbiblioleket (1855 ff.). I
den förstnämnda byggnadens yttre är den klassiska
stilen särdeles nobelt och fyndigt behandlad på ett
enkelt och personligt sätt. Det inre är hållet i
järnkonstruktion, lyckligt harmonierande med hela
byggnadens stil. L. framstod här som nyhetsman -
likaså i Nationalbibliotekets läsesal, med nio hvalf,
hvilande på lätta, tunna kolonner af järn. L. var
i dessa verk en af de främste föregångsmännen till
den moderna järnarkitekturen, med nya former,
betingade af nya ändamål och nytt material. -
Äfven hans äldre broder, Franpois Marie Théo-dore
L., f. 1799, d. 1885, var arkitekt. Hans mest
betydande verk är skolan S:te Barbes nybyggnad.
G-g N.

Lagrum, lat. Se Romerska bad.

Labrunie [-bryni], G er ar d, fransk författare under
pseudonymen Gérard de N e r v a l, f. 1808, förde
ett äfventyrligt och oroligt lif, hvilket slutligen
hos honom framkallade en själssjukdom, under hvars
inflytande han beröfvade sig lifvet, 1855. L. var
en originell och romantisk personlighet, som under
många år spelade en icke obe-tydandc roll inom den
franska litteraturen. Han öfversatte Goethes "Faust"
på franska (1828) och äfven en samling smärre dikter
af olika tyska skalder 1830. Som originalförfattare
gjorde han sig känd genom de fantasirika Élégies
national es et satires poliliques (1827), spirituella
teaterstycken (ensam eller i förening med A. Dumas
d. ä. eller Méry) samt åtskilliga reseskildringar
(t. ex. La vie an Orienl; 1848-50) och berättelser,
bl. a. Le réve et la vie (1855) och La Bohéme
nolante (s. å.). L:s samlade arbeten ut-gåfvos
1868 i 5 bd. Se biogr, af Julia Cartier (1904).
(R-nB.)

La’brus, zool. Se_B er g f isk ar.

La Bruyére [bruiår], Jean de, fransk författare,
f. af borgerliga föräldrar 16 aug. 1645 i Paris,
d. 11 maj 1696, blef advokat och erhöll 1673 som

15 b. 24

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:37 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbo/0399.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free