- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
759-760

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lackfärger - Lackhäll - Lack-lack - Lackland. Se Johan (utan land) - Lackljus - Lacklöpa - Lackmus - Lackmuspapper - Lackporslin - Lacksköldlus - Lackträdet - Lackviol - Lac-lac - Lac-lake - Laclos, Pierre Ambroise François Chordelos de - Lacombe, Louis Trouillon-L. - Lacombe, Paul - Lacome-d'Estalenx, Paul Jean Jacques - La commune - La Condamine - La Condamine, Charles Marie de, se Condamine - Laconia - Laconica - Laconicum - Lacordaire, Jean Baptiste Henri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af lerjord, krita, tennoxid o. s. v. med
ett organiskt, naturligt eller konstgjordt
färgämne, t. ex. kräpp, färnbock, konschonell,
anilinfärger. Dessa föreningars sammansättning
är dock endast undantagsvis konstant. Lackfärger
användas företrädesvis vid finare målning. Jfr
Färg, sp. 273–274.
S. J-n.

Lackhäll, metall. Se Härd.

Lack-lack, Lac-lac, Lac-lake, ett färgmedel. Se
Gummilacka.

Lackland [lä’klənd], eng. Se Johan (utan land),
sp. 1439.

Lackljus, en lackstång genomdragen af en ljusveke. Om
denna antändes, kan lackljuset användas till fortsatt
lackning, utan att som en vanlig lackstång behöfva
alltemellanåt föras till en särskild låga.

Lacklöpa, metall. Se Lacka.

Lackmus (Lacca musica), ett blått färgämne, som
beredes af samma råmaterial (lafvar af släktena
Roccella, Usnea, Lecanora, Ramalina m. fl.) som
orselj och på ungefär samma sätt. Skillnaden är
endast den, att man, genom att tillsätta pottaska
och låta jäsningsprocessen fortskrida längre
än vid orseljberedningen, åstadkommer det för
orselj karakteristiska röda färgämnets (orceinets)
omvandling till ett blått, kväfvehaltigt ämne,
som kallats azolitmin. Den jästa massan blandas med
gips och krita, formas i små tärningar och kommer
på detta sätt i handeln. Ju större mängd gips o. d.,
som inblandats, dess sämre är varan. Detta kan lätt
bedömas, om man kokar den med vatten, då god vara bör
lämna endast ringa olöst återstod. Lackmus förfalskas
stundom med berlinerblått. Den användes numera ej
till färgning af tyger, men väl till att färga papper,
vin, likörer m. m. En särdeles viktig användning har
lackmus som kemiskt reagens (jfr Analys), i det att
en neutral lösning däraf eller ett med dylik lösning
dränkt olimmadt papper (lackmuspapper) af
minsta mängd fri syra (äfvensom af många sura salter)
färgas rödt och af fria eller kolsyrade alkalier
m. m. blått. På senare tider har dock lackmus äfven
på detta område delvis undanträngts af andra, för
inverkan af syror och baser ännu känsligare färgämnen,
såsom rosolsyra, fenolftalein, tropeolin m. fl.
S. J-n.

Lackmuspapper. Se Lackmus.

Lackporslin (fr. laque burgauté, af burgau,
pärlemorsnäcka), lackeradt porslin. Tekniken
härstammar från Kina; porslinsföremålen, vaser o. d.,
äro öfverdragna med lackering (se
Lackarbeten och Lackera) och ofta försedda med inläggningar,
ornament, blommor, landskap m. m. af olikfärgad
pärlemor i mycket tunna skifvor. Nationalmuseum i
Stockholm eger några i denna teknik utförda stora
vaser.
Upk d. y.

Lacksköldlus, Coccus lacca. Se Gummilacka och
Sköldlöss.

Lackträdet, bot. Se Japan, sp. 1266 o. 1273, och
Rhus.

Lackviol l. Gyllenlack, bot. Se Cheiranthus.

Lac-lac [lä’k-lä’k], eng. Se Lack-lack.

Lac-lake [lä’k-lei’k], eng. Se Lack-lack.

Laclos [laklå], Pierre A m b r o i s e Francs o i s
Choderlos de, fransk militär och skriftställare,
f. 1741 i Amicns, d. 1803 i Taranto, var
artillerikapten och sekreterare hos hertigen af
Orleans, då han skref romanen Lcs liaisons d an Q c
re u w $

(äldsta uppl., 4 bd, 1782), hvilken - förtjänstfull
med afseende på intrigens behandling - lifligt
tilltalade tidens smak genom sina slippriga
sedcmål-ningar. Under revolutionen följde han
hertigens politiska hållning, var 1791 redaktör för
jakobin-klubbens tidning ’’’Journal des amis de
la constitu-tion", blef 1792 "maréchal de camp",
fängslades 1793 som hertigens anhängare, men
återfick friheten efter Robespierrcs fall (juli
1794). Vid sin död var han generalinspektör öfver
ncapolitanska arméns artilleri. Jfr biografier af
Gaussy (1905) och Dard (s. å.). "
(V.S-g.)

Lacombe [lald’b], Louis T r o u ill ön-L., fransk
tonsättare, f. 1818 i Bourges, d. 1884 i Samt Yaast
la Hougue, erhöll redan 1831 första pianopri-sot vid
Paris’ konservatorium och gjorde därefter med sin
syster en konsertresa, som slutade i Wien, där han
1834 studerade piano för Czerny och teori för Sechter
och Seyfried. Återkommen till Paris 1839, egnade
han sig alltmer åt komposition. Efter några verk i
kammarmusik följde de dramatiska körsymfo-nierna
Manfred (1847) och Ärva ou les hongrois (1850),
flera bekanta vordna pianosaker, sånger, en Épopéc
lyrique, enaktsoperan La Madone (1860), priskantaten
Sapho (1878), en stor opera Winkelried (uppf. 1892)
och den komiska operan Le tonnelier de \’urember(j
(uppf. 1897 i Koblenz). Postuma skrifter af L. voro
diktsamlingen Dernier amour och Philosophie et
musique. L:s musik är betydande samt h. o. h. modern
i Berlioz’ riktning. Liksom denne tillgrep L. gärna
stora vokala och instrumentala massor för att ernå
särskilda verkningar. A. L.*

Lacombe [ lakS/b], Paul, fransk tonsättare, f. 1837
i Carcassonne, har i hemlandet gjort sig ett namn
genom kammarmusikverk och orkesterkompositioner
(bl. a. 3 symfonier). _

Lacome-d’Esta!enx [lakåm destalä’], Paul Jean Jacques,
fransk tonsättare, f. 1838, har komponerat en mängd
operetter med rätt fin musik, bl. a. Jeanne, Jeannette
et Jeanneton (1876; "Jeanne, Jeannette och Jeanneton")
samt Madame Boni-face (1883; "Fru Boniface"), sånger,
pianosakcr, stycken för blåsinstrument, musik till
Perraults sagor m. m. och skrifvit musikuppsatser.
A. L.*

La commune [kåmmȳn], fr., "Kommunen". Se
Pariskommunen.

La Condamine [kådami’n], en som klimatisk kurort
mest om vintern besökt del af furstendömet Monaco,
vid viken mellan det egentliga Monaco och Monte
Carlo. 6,218 inv. (1900).
Wbg.

La Condamine [kådami’n], Charles Marie de. Se
Condamine.

Laconia [ləkåu’niə], stad i nordamerikanska
staten New Hampshire, vid Winnepesaukee
river, nära sjön Winnisquam. 8,042
inv. (1900). Textil- och järnindustri.
J. F. N.

Laconica l. Laconia. Se Lakonien.

Laconicum. Se Romerska bad.

Lacordaire ("-kardar"!, Jean Baptiste Henri, fransk
predikant, f. 1802, d. 1861, hyllade i ynglingaåren
ifrigt Voltaires åsikter, men blef snart en lika ifrig
målsman för klcrikalismen. L. var advokat i Paris
1822-24, ingick därefter vid Saint-Sulpiec-seminariet
och prästvigdes 1827. Han tog mäktiga intryck af
Lamennais (se d. o.) och uppsatte i förening med
denne och Montalembert 1830 tidskriften "I/avcnir",
men underkastade sig Gregorius XYl:s

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:55:47 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbo/0410.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free