Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska / 775-776 (1911) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ladoga. 1. insjö - Ladoga. 2. stad - Ladon - Ladrönerna - Ladufogde - Ladugård - Ladugårdsfrihet - Ladugårdsgärdet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fauna är dock tämligen rik; en art säl och några
arktiska former af krustacéer påminna om sjöns
forna samband med Ishafvet. Den stora mångfalden
af sötvattensdiatomacéer, som finnas i gyttjan
på de djupaste ställena, har också en arktisk
karaktär. Sjöfarten är mycket liflig, men försvåras
af dimmor och stormar. Kanaler ha därför anlagts
längs södra stranden af sjön: Ladogakanalen, mellan
Schlüsselburg vid Neva och Novaja Ladoga vid
Volchov, Sjass-kanalen, mellan Volchov och Sjass,
samt Svir-kanalen, mellan Sjass och Svir. – 2. En
vid Vol-chovs utlopp i L. liggande stad, var i forna
tider befäst och intogs 1610 af svenskarna under de
La Ville, som emellertid i början af 1611 åter uppgaf
staden till ryssarna. Längre fram på året återtogs den
emellertid och behölls sedan till fredsslutet 1617.
1. (J. F. N.) 2. L. W:son M.

Ladon, grekisk flod, detsamma som Rufia. Se
Alfeios.

Ladronerna, ögrupp. Se Marianerna.

Ladufogde, en i södra Sverige bruklig benämning,
motsv. befallningsman i norra Götaland och i Svealand.

Ladugård, Fähus, byggnad för inhysande af nötkreatur
och därjämte stundom äfven andra husdjur. Den
bygges vanligen förenad eller i nära samband med
öfriga kreatursstallar, loge och gödselstad, för att
transporter af foder och gödsel samt kraftledningar
till tröskverk, foderberedningsmaskiner m. m. må bli
de minsta möjliga. I de fordom danska provinserna
bilda vanligen alla husen en sluten fyrkant eller
omge tre sidor af en

Fig. 1. Nyare skånsk bondgård (ladugården och logen vinkelrätt mot boningshuset).

rektangulär fyrkant (fig. 1). Vanligen är ladugården
försedd med foderskulle ofvanpå kreaturens bostad. I
norra Sverige förekomma af gammalt ladugårdar utan
skulle, och på senare tider ha här och hvar byggts
dylika enligt nyare konstruktioner, särskildt efter
utländskt mönster, lanterninladugårdar, i hvilka
ladugårdsrummet upptill afslutas med en lanternin,
men dessa bli vanligen i vårt klimat fuktiga. I norra
Sverige brukar man allmänt
på ladugårdens ena vägg anbringa gödselgluggar,
genom hvilka gödseln utkastas, eller ock bygges
under ladugårdsrummet en gödselkällare, i hvilken
spillningen nedkastas genom en lucka i golfvet. I
båda fallen blir gödselns vård vanligen försummad och
ladugården dragig. Förr stodo kreaturen vanligen
bundna invid väggarna, men numera vanligen i
dubbla längs- eller tvärgående rader (längs- och
tvärladugård) antingen utefter foderkrubbor, skilda
genom en fodergång, eller utefter ett gemensamt
foderbord med en nedsänkt krubba vid hvardera sidan,
hvilket senare, såsom

Fig. 2. Ladugård å Bjärka-Säby, Östergötland.

Fig. 3. Interiör af ladugården å Bjärka-Säby.

bekvämare, blir allt vanligare (fig. 3). Krubborna
begränsas ofta af ett stängsel, af nackreglar och
kostakar, genom hvilket kreaturen sticka in hufvudet
till krubban. Stundom utgöres detta stängsel af
ställbara fodergrindar (se fig. 3), genom hvilka
korna afstängas från foderbordet mellan måltiderna
och som ofta kunna fällas ned öfver fodret under
fodringen. Båsbalkar, som förr plägade åtskilja
båsen, förekomma numera sällan. Pallen, på hvilken
djuren stå, bör luta svagt bakåt, för att urinen må
nedrinna i den bakom varande flo- l. gödselrännan, som
åter begränsas af flon l. gödselgången. Helst göras
foderbord och hela golfvet af cementbetong för att bli
täta. Vanligen finnas äfven kättar, hvari smådjur och
sjuka djur gå obundna. Sällan gå alla djuren lösa i
stora afdelningar af ladugården, s. k. gödselstall,
emedan gödseln då under längre tid samlas under
kreaturen. Ladugårdsrummet bör vara väl luftadt,
hvartill fordras såväl vågrät som lodrät ventilering
(genom vägg- och taktrummor). Utrymmet, som bör rätta
sig efter kreaturens storlek, plägar växla, så att
djurens plats är 1,8–2 m. lång och 1–1,3 m. bred,
foderbord med krubbor 1,5–1,8 m., gödselrännor 0,3,
floar 1,8–2,5 m. breda, plats i kätte 4–14 m² pr djur
och hela utrymmet 3–8 kvm. pr djur. Höjd 2,2–3 m.
H. J. Dft.

Ladugårdsfrihet, kam., frälsemans rätt att jämte
skattefrihet för den gård, som han bebodde,
åtnjuta skattefrihet jämväl för en närbelägen
gård, afsedd för ladugårdsskötsel. Grunden
till detta privilegium lades, enligt Geijer,
af Erik XIV 1562, då han beviljade frihet
från rusttjänst för den till adelsmannens
bostadshemman närmast belägna "landbogården".
Kbg.

Ladugårdsgärdet, fält n. ö. om Stockholm,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>