Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lafosse, Philippe Étienne - Lafrans Botvidsson - Lafrensen. 1. Nicolas L. d. ä. - Lafrensen. 2. Nicolas L. d. y., - Lafskrikan - Lafstigare - Lafstärkelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
799
Lafrans Botvidsson-Lafstärkelse
800
Dictionnaire cThippiatrique (1775-76). L. var
korresponderande led. af Institutet (1796).
S-g-Lafrans Botvidsson, byggmästare från
Eskelhem, uppförde, enligt bevarad runinskrift
öfver södra kyrkdörren, Hellvi kyrka på Gottland
(omkr. 1250). -m.* Lafrensen. 1. Nicolas L. d. ä.,
miniatyr-målare, f. i nov. 1698 i Stockholm, d. där
i mars 1756, egnade sig först åt fältskärsyrket,
i hvilket han blef gesäll, men öfvergick sedan till
målarkonsten, som han till en början utöfvade i
olja, enligt hvad ännu bevarade prof visa. Det är
ej bekant, vid hvilken tidpunkt han öfvergick till
miniatyrmålningen; ej heller känner man, hvem som var
hans lärare i denna. Enligt den då rådande seden var
hans teknik hufvudsakligen ett slags gouachemålning,
med föga användande af grundens (papperets eller
pergamentets) naturliga färg för åstadkommande af
dagrar och karnationens ljusa partier. Nationalmuseet
eger två tämligen stora målningar af honom från
1743, framställande bibliska scener och till
sammansättningen kopior efter Carle van Loo. Sitt ej
obetydliga rykte vann L. som porträtter, i hvilken
egenskap han flitigt användes äfven af hofvet under
Lovisa Ulrikas tid. Hans porträtt, oaktadt saknaden af
signatur tämligen lätt igenkända, förekomma ej sällan,
och Nationalmuseum eger prof äfven af dylika. De bästa
bland dem utmärka sig genom förträfflig teckning,
behaglig och lefvande uppfattning af personerna samt
harmonisk färg, med någon betoning af konturerna. Hans
färgskala är ganska rik; i karnationen visar han
stundom benägenhet för gult och brunrödt. Ett särdeles
intressant minne af sin konst har L. efterlämnat
i en foliant, innehållande kopior i gouache af en
mängd porträtt i Gripsholmssamlingen, hvilken bok,
försedd med text af Tessin, titelblad af Taraval och
vinjetter af Rehn, 1747 af Tessin gafs som julklapp
till dåv. kronprinsessan Lovisa Ulrika och nu förvaras
i k. biblioteket. Antagligen utbildade L. åtskilliga
lärjungar. Man känner af dessa endast A. M. Hilfeling
och L:s son, Nicolas L. d. y. (se L. 2). 2. N i col
a s L. d. y., den föregåendes son, miniatyr- och
gouachemålare, f. 30 okt. 1737 i Stockholm, d. där
6 dec. 1807, utbildades i faderns konst och lämnade
omkr. 1762 fäderneslandet för att i Paris eftersträfva
konstnärlig förkofran och framgång. 1769-74
vistades han ånyo i Stockholm. Han agreerades i
Målarakademien 1773 och af-sade sig en honom erbjuden
professorsbefattning, emedan han från början blifvit
förbigången. Titeln kunglig hofminiatyrmålare erhöll
L. 1770 och utförde äfven åtskilliga miniatyrporträtt
af do kungliga (jfr porträttet af Gustaf IV Adolf
i bd 10, sp. 680). I aug. 1774 var L. åter i Paris,
där han snart blef en erkänd konstnär, hvars galanta
ämneskrets och omonumentala teknik dock höllo honom
utanför akademien. Sedan
Fig. 1. N. Lafrensen d. y. Efter ett
själfp orträtt.
maj 1791 till sin död vistades L. i Stockholm. Ut±
gångspunkten för L:s måleri är miniatyren med
dess noggranna och försiktiga teknik. I denna
utfördes gouachernas figurer, medan omgifningen
akvarelle-rades mjukt och lätt. Från början led
han af en viss svårighet att komponera, en viss
fotografiaktig stelhet, hvartill äfven bidrog hans
vana att ur eget förråd för olika kompositioner låna
samma figurer eller detaljer. Styrkan i hans konst är
den mjuka harmoniska tonen och detaljernas utsökta
sirlighet. Ämnena för hans ofta i kopparstick af
franska gravörer åter-gifna sedebilder äro hämtade
från det högre säUskaps-
Fig. 2. Besöket, gouachemålning af N. Lafrensen
d. y. (Orig. på Övedskloster.)
lifvet (se fig. 2), den galanta världen, operabaletten
och modistflickornas kvarter. Kulturhistoriskt
fängslande genom sina många karakteristiska detaljer,
ega dessa intima skildringar’ äfven tjusningen af
en lefvande tidsstämning, ett skimmer af elegant
och f örfinadt lättsinne. Däremot blir konstnären
tråkigt prosaisk i sin ålderdoms motvilligt utförda
historiebilder - han skulle, sedan han 28 juni 1792
erhållit professors n. h; o. v. jämte en pension af
500 rdr af slottsbyggnadsfonden, årligen leverera
två gouacher med svenskt historiska ämnen -, hvaraf
emellertid blott sex synas ha kommit till stånd. I
Sverige finnas arbeten af L. i Nationalmuseum,
Norrköpings museum, Östergötlands museum i
Linköping samt i enskild ego. Ett stort antal af
konstnärens bästa sedebilder förvaras i franska
privatsamlingar. Se 0. Levertin, "N. L. d. y. och
förbindelserna mellan svensk och fransk målarkonst
på 1700-talet" (1899). 1. -m.* 2. A. L. R.
Lafskrikan, zool. Se Garrulus.
Lafstigare. Se S t i g a r e.
Lafstärkelse, Lichenin, kem., ett i lafvar, i
synnerhet i islandslaf, förekommande kolhydrat
(C6H1005)a;, som undersöktes 1808 af Berzelius, Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
