- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
827-828

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lager. 2. Geol. - Lagerart - Lagerberg, svensk adlig ätt - Lagerberg. 1. Sven L. - Lagerberg. 2. Karl L.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

827

Lagerart-Lagerberg

828

mycket olika och varierar också flerstädes hos ett och
samma lager samt kan t. o. m. inom detsamma så minskas
åt ett visst håll, att lagret småningom försvinner,
"kilar ut". Urspr, äro lagren afsätta i vågrätt eller
nära vågrätt läge, men de befinnas nu flerstädes
veckade, böjda och uppresta i starkt lutande ställning
till följd af inom jordskorpan sedermera försiggångna
våldsamma pressningar o. d. - Kalksten, sandsten,
lerskiffer ra. fl. bergarter förekomma i form af
lager, och de benämnas därför lagrade eller skiktade,
äfven sedimcntära bergarter (se Sediment och Skikt). -
Den ordning, i hvilken lager af olika bergarter följa
på hvarandra, kallas lagerföljd. Lagerföljden är
t. ex. inom de svenska silurbildningarna i hufvudsak
följande: underst sandsten, därofvanpå alunskiffer,
vidare orto-ccrkalk, lerskiffer o. s. v. - 3. Hand.,
en köpmans förråd af samtliga de varor, som han
säljer, eller af en eller flera af dessa varor; äfven
den lokal (lagerrum, magasin), där varorna finnas
upplagda. - 4. Maskinb. Se Axellagcr (där, sp. 536,
redogörelse lämnas för det hit hänvisade ordet
hångla ger). 2. E. E. 3. A. Wrson M.

Lagerart kallas de en lagerformig malmbildning
åtföljande ofyndiga mineral, som skilja denna
från den omgifvande bergarten och tillhöra själfva
det malmförande lagret. Sådana mineral kallas ock
.skarn. De vanligaste mineral, som bilda lager-arter,
äro amfibol, pyroxen, granat, kvarts, kalk-spä t,
glimmer, apatit, cpidot, talk och klorit. Ofta
förekomma flera af dessa mineral tillsammans i
lager-arten, stundom utgöres den af hufvudsakligen
ett bland mineralen. De olika mineralen ge malmerna
en olika karaktär vid smältningen och äro därför af
vikt att beakta vid inköp af malmer eller gruf-vor.
Th. N-m.*

Lagerberg, svensk adlig ätt, härstammar från
hä-radshöfdingen och hauptrnanncn öfver Vismgsborgs
grefskap LarsJonsson (f. 1608, d. 1688), hvilken
1687 adlades med namnet L. Tillnamnet H e r l u n
d bars af dennes söner före ättens adlande. Den
yngste sonen, S v e n L. (se L. 1), blef 1719
friherre och 1731 grefve samt är stamfader för den
(jreflifja ätten L. En brorson till den sistnämnde,
Karl L.’ (se L. 2), erhöll 1758 frilicrrlig värdighet,
men efterlämnade ingen son. Från Lars Jonssons son
ryttmästaren Håkan L. (f. 1661, d. 1708) härstammar
den nu lefvande adliga ätten L. Jfr K. Lagerberg,
"Ätterna Lagerberg, slägtantcckningar" (1894), och
"Ätterna Lagerbergs anherrar" (i Västergötlands
fornminnesförenings tidskrift, bd III, 1910).

1. Sven L., grefve, riksråd, krigare, f. 28 mars
1672 på Stora Kärr i Skaraborgs län, d. 7 okt. 1746
i Stockholm, trädde 1600 i krigstjänst, deltog
i alla Karl XII:s krig och hade 1710 avancerat
till öfverstelöjtnant. Vid Poltava blef han svårt
sårad, men räddades från fångenskap af en dragon
samt åtföljde sedan Karl XII till Turkiet, 1710
sändes han två gånger till tatarkanen för att förmå
denne att angripa ryssarna, hvilket ock lyckades
honom. Under kanens vinterfälttåg 1711 och sedermera
på sommaren åtföljde L. den förenade turkisk-tatariska
hären, men efter freden mellan Ryssland och Turkiet
s. å. förvisades L. ur lägret af storvesiren, som
fann hans närvaro besvärlig. L. deltog i ka-labaliken
i Bender. 1714 blef han öfverste för Kro-

nobergs regemente, med hvilket han bevistade Wis-mars
belägring, utnämndes 1717 till generalmajor och
öfverste för Skaraborgs regemente samt deltog
1718 i norska fälttåget. Han tog framstående del i
krigsbefälets beslut att erkänna Ulrika Eleonora
som drottning och insattes vid riksdagen 1719
både i grundlagsutskottet, i sekrcta utskottet
och dess deputerade öfver statsverket. Här visade
han sådan insikt och flit, att han på ständernas
begäran anmodades att efter riksdagens slut stanna
i Stockholm och "biträda Statskontoret", till hvars
president han 1720, likaledes efter ständernas
uttryckliga hemställan, utnämndes. L. upphöjdes 1719
i friherrligt 1723 års riksdag var L. landtmarskalk,
utnämndes s. å. till president i Göta hofrätt,
men hann icke tillträda denna plats, emedan han
s. å. utnämndes till riksråd. Som riksråd slöt
sig L. till holstcinska partiet och röstade mot
Sveriges tillträde till Hannoverska alliansen. Han
var dock egentligen aldrig partiman och försonade sig
snart med Arvid Horn. Vid 1731 års riksdag betygade
ständerna L. sin tillfredsställelse och tacksamhet
för hans arbete med statsverket och lämnade honom en
löneförhöjning af 3,000 dal. smt, så länge han ville
fortfara att sitta i Statskommissionen, där han ansågs
omistlig. S. å. blef han grefve. Vid underhandlingarna
i Stockholm om ett förbund med Frankrike 1734 och
1738 var L. en af kommissarierna. Vid riksdagen
1738-39 fick han jämte andra riksråd af Mindre sekrcta
dcputationen uppbära klander för regeringens hållning
i utrikespolitiken. Vid samma riksdag uppsattes han
på förslag till kanslipresident, men besegrades af
K. Gyllenborg. Svenska akad. lät 1864 slå en medalj
öfver honom. "Swen Lagerbergs dagbok under vistelsen
hos tartar-chan Dowlet-Gherey 1710-1711" utgafs 1896
af M. Lagerberg.

2. Karl L., den föregåendes brorson, friherre,
riksråd, f. 14 juni 1708 på Brunntorp i Värsås
socken, Skaraborgs län, d. 7 mars 1767 i Stockholm,
blef 1736 advo-katfiskal och 1737 sekreterare i
Kammarrevisionen. Vid 1738-39 års riksdag gjorde
han sitt inträde på riddar-huset och insattes i
ju-stiticdeputationen, hvars förslag om inrättandet
af en särskild högsta domstol författades af
L. 1742; 1742-43 och 1746 fick han plats i sekreta
utskottet. L. räknades som en trogen anhängare af
hattpartiet, men var icke någon utpräglad partiman
och ådagalade såväl i sin riksdagsmannaverksamhet
som sedermera vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:52:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbo/0444.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free