- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
839-840

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagerbring. 2. Karl L. - Lagerbring. 3. Gustaf Olof L. - Lagerbring. 4. Gustaf Otto Robert L. - Lagerbär - Lagerbärsblad - Lagerchef - Lagercrantz, svensk adlig ätt - Lagercrantz. 1. Karl Otto L.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

regeringen under Gustaf III:s sista sjukdom. I
april 1792 utnämndes han till statssekreterare i
krigsexpeditionen. Sedan Reuterholm s. å. kommit
till makten, blef L. liksom andra gustavianer
aflägsnad från riksstyrelsen. Han utnämndes
visserligen till landshöfding i Södermanlands län,
men hans placering där var i själfva verket en
förvisning och tog ett snart slut, då L. ansågs i
någon mån invecklad i G. M. Armfelts "konspiration"
(1794). Efter någon tid utnämndes dock L. (1796)
till öfverpostdirektör och erhöll, sedan Gustaf
IV Adolf som myndig öfvertagit styrelsen, plats i
Rikets ärendens allmänna beredning samt återinsattes
1797 i sin förra stats-sekreterarsyssla. I likhet
med så många andra högre ämbetsmän var L. 1809
medveten om revolutionsplanen, men han var ej vän
af förhastade och våldsamma åtgärder, och hans
råd bestämde Adlercrcutz, som han stod nära, att i
det längsta ej lyssna till förslag därom. 22 mars
inträdde han i hertigens konselj. Han tillhörde
dem, som önskade prins Gustafs succession och en
stark konungamakt, och när Karl XIII bildade sitt
första statsråd, fick han ej plats däri, utan blef
åter öfverpostdirektör. L. var ej främmande för de
planer på författningsrevision i reaktionärt syfte,
som framträdde under senare delen af 1809. Vid
1812 års riksdag förde L. landtmarskalks-stafven
och utnämndes s. å. till statsråd. I friherrlig
värdighet upphöjdes han 1813, i greflig 1818,
men slöt själf sin grefliga ätt. L. ansågs allmänt
som en typ af ämbetsmannaduglighet och plikttrohet;
till sin natur var han lugn och försiktig och egde
mångsidig erfarenhet och mycken människokännedom.

3. Gustaf Olof L. (se släktöfversikten), friherre,
den föregåendes kusins son, krigare, f. 31 maj
1769, d. 18 febr. 1847 i Uppsala, ingick
tidigt på den militära banan, blef 1785 löjtnant
vid Upplands regemente, deltog med tapperhet i
Sveriges alla krig 1788–1815 och avancerade därvid
steg för steg till chef för regementet (1810) och till
generallöjtnant (1826). 1815 erhöll han friherrlig
värdighet. – Namnkunnigare än L:s krigsbragder
ha de underhandlingar blifvit, som han var
med om omedelbart efter 1809 års statshvälfning.
Som Döbelns öfveradjutant inledde han på Åland
förhandlingar med ryska härens befälhafvare v.
Knorring, hvilka möjliggjorde de svenska truppernas
återtåg. Några dagar senare lyckades han, på resa till
kejsar Alexander, förmå ryssarna på Åland att utrymma
ögruppen, hvarigenom faran för en rysk invasion
i Uppland var undanröjd. – Jfr A. Hammarskjöld,
"Generalen grefve Gustaf Wachtmeister, hans släkt och
hans fälttåg" (i "Hist. tidskr.", 1893–95,
1897) samt G. Lagerbrings "Erinringar" med anledning
däraf (i "Hist. tidskr.", 1897).

4. Gustaf Otto Robert L., friherre,
den föregåendes sonson, affärsman, ämbetsman,
riksdagsman, f. 9 okt. 1847 på Bredsjö i Järlåsa
socken, Uppsala län, blef 1863 student i Uppsala
och 1866 underlöjtnant vid Upplands regemente,
hvarifrån han 1889 tog afsked som kapten.
L. var 1883–87 sekreterare i Sällskapet för
nyttiga kunskapers spridande och redaktör för
dess tidskrift. Han egnade sig samtidigt,
sedan 1884, åt försäkringsverksamheten
och var 1884–87 verkställande direktör i
lifförsäkringsaktiebolaget Viktoria och 1887–97 i
försäkringsaktiebolaget Skandia. 1889–97 var han
stadsfullmäktig i Stockholm och 1894–95 led. af
styrelsen för Stockholms högskola. 1897 utnämndes
L. till landshöfding i Göteborgs och Bohus län
samt blef s. å. ordf. i styrelsen för Göteborgs
högskola, 1893 ordf. i länets hushållningssällskap
och 1900 ordf. i svenska hydrografisk-biologiska
kommissionen. 1902 erhöll han i uppdrag att vara
nuv. kronprinsen följaktig under dennes vistelse i
Uppsala för idkande af universitetsstudier. Han var
1894–96 riksdagsman i Andra kammaren för Stockholms
Östermalmskrets och tillhörde därunder Nya centern
samt representerar fr. o. m. 1899 Göteborgs och Bohus
län i Första kammaren. Härunder har han varit ordf. i
särskilda utskotten för olycksfallsförsäkringen
(1901), brännvins- och öllagarna (1905),
stadsplanelagen (1907), arbetsaftalslagstiftningen
(1910) och tekniska undervisningens omorganisation
(1911) samt led. af särskilda utskotten
ang. försäkringslagen (1903) och
egna-hemslagstiftningen (1904) äfvensom af
bankoutskottet 1908. Han tillhör kammarens
s. k. moderata parti, bland hvars förtroendemän
han är. L. var mycket verksam för
genomdrifvandet 1901 inom Första kammaren af
olycksfallsförsäkringsförslaget. 1906 var han för en
lösning af rösträttsfrågan på basis af det Staaffska
regeringsförslaget med sammankoppling dels af det
Lundebergska förslaget om undandragande från gemensam
omröstning af grunderna för progressiv beskattning
etc., dels af den s. k. Mossebolinjen (köpingars och
municipalsamhällens sammanförande med städerna
vid val). 1907 var han en mycket energisk
motståndare till det k. förslaget om proportionella
val äfven till Första kammaren. L. har varit medlem
af kommittén ang. försäkringslagstiftning
(1895-97) och ang. en riksförsäkringsanstalt
(1900) och 1901 en kortare tid i krigslagskommittén
samt ordf. i den s.k. kanalkommissionen ang.
en förbättrad farled Vänern–Kattegatt. Efter N.
A. H. Palmstiernas frånfälle ingick han 1909
i den s.k. parlamentariska försvarskommittén,
mot hvars slutliga betänkande 1910 han afgaf en
märklig reservation beträffande principerna för
beräkningen af landets ekonomiska bärkraft.
L. har lämnat många bidrag till
tidningar och tidskrifter samt ordenssällskapet
S. H. T:s skrifter och redigerade "Kalender för
alla" 1885-86. Han är led. af Göteborgs Vet.
o. Vitt. samh. (1898) och Landtbruks-akad. (1908).

1. A. S. 2–3. (M. Sdn.) 4. T–s.

Lagerbär, bot. Se Laurus.

Lagerbärsblad, bot. Se Laurus.

Lagerchef. Se Lagerbokhållare.

Lagercrantz, svensk adlig ätt, härstammar från
Magnus Gavelius (d. 1693 som öfverkommissarie vid
amiralitetet), som 1682 adlades med namnet L. En yngre
broder adlades 1698 med namnet Lagerstedt (se d. o.).

1. Karl Otto L., son af den ofvannämnde Magnus
L., militär, f. 12 juli 1683, d. 15 dec. 1746 på Sannarp
i Halland. Vid unga år ingick han i armén och förvärfvade
sig som krigare rik erfarenhet under Karl XII:s krig
i Polen, därefter i spanska tronföljdskriget, hvarunder
han deltog i flera af deviktigaste drabbningarna, såsom
vid Ramillies (1706), Oudenaarde (1708) och Malplaquet
(1709), samt sedan åter i svensk tjänst under Stenbocks
fälttåg i Skåne och norra Tyskland och Karl XII:s
norska fälttåg. I svenska armén avancerade han till
ryttmästare med öfverstelöjtnänts titel. Han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:35:32 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbo/0450.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free