- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
841-842

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagercrantz. 1. Karl Otto L. - Lagerkrantz. 2. Karl Gustaf L. - Lagerkrantz. 3. Ludvig Vilhelm August L. - Lagerkrantz. 4. Herman Ludvig Fabian L.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

841

Lagercrantz

842

tog afsked 1731 under förhoppning att enligt ett
löfte af konung Fredrik få kommcndantsplatsen i
Marstrand. Emellertid gafs denna befattning under
konungens frånvaro i Hessen åt en annan person, och
denna motgång lär ha bidragit till, att L. kastade sig
in i det politiska lifvet på oppositionens sida vid
riksdagen 1734. Hans erfarenhet, ungdomliga liflighct
och lätthet att uttrycka sig i förening med slughet,
hänsynslöshet och skicklighet i intrigen gjorde honom
genast bemärkt. Han insattes i sekreta utskottet och
var en af den franske ministern Castejas ifrigaste
agenter vid riksdagen. Vid den följande riksdagen,
1738, bildade han ett eget parti, mest bestående
af unga officerare, hvilka kallades "Lagercrantz’
frikår". Både vid denna och vid 1740-41 års riksdag
var L. medlem af sekreta utskottet och vid den senare
äfven af det s. k. sekretissimum. Han utarbetade
mindre sekreta deputationens tillstyrkan till
krigsförklaringen mot Ryssland och var en af de
tio personer, som fingo i uppdrag att bestämma de
blifvande fredsvillkoren. - 1739 hade L. utnämnts
till öfverste för Älfsborgs regemente och åtföljde
general en chef Lewenhaupt till Finland på dennes
egen begäran. Som en af de dugligaste officerarna
blef han under krigsrörelserna ofta använd på
de svåraste platserna, därjämte biträdde han
Lewenhaupt i brefväxlingen med regeringen och
insände på konung Fredriks anmodan berättelser till
denne om hvad som tilldrog sig vid armén. Efter
Ulrika Eleonoras död började bland officerarna vid
armén en liflig agitation för hertig Karl Peter
Ulriks af Holstein val till svensk tronföljare,
hvaraf man synes väntat sig en snar fred och andra
förmåner. L. ställde sig i spetsen för denna
rörelse. När ryssarna i febr. 1742, antagligen
på hemlig uppmaning af de svenske officerarna,
plötsligt uppsade det med dem ingångna stilleståndet,
var L. den, som ifrigast rådde Lewenhaupt att inleda
fredsunderhandlingar. Själf utsågs han till sändebud
till ryska högkvarteret och till Moskva, där hofvet
vistades för kejsarinnan Elisabets kröning. Med
öfverträdande af sin instruktion inlät han sig
där i äfventyrliga öfver-läggningar med de ryske
ministrarna, uppvaktade den holsteinske hertigen,
som på sin mosters kallelse skyndat till Moskva, och
synes af honom fått visshet, att han föredrog den
svenska tronen framför den ryska. Han öfverlämnade
därjämte till franske ministern en ingående skildring
af den svenska arméns eländiga tillstånd. Efter
L:s återkomst till svenska lägret blef agitationen
för den holsteinske hertigens val ännu öppnare och
våldsammare. Lewenhaupt gjorde slut därpå genom att
låta arrestera L. och föra honom till Stockho1T,
där rnn ställdes till ansvar inför en kommission. Han
släpptes dock snart lös, ehuru han ej fullt frikändes
förrän i april 1743. Djupt förbittrad på Lewenhaupt,
framställde han allehanda svåra anklagelser mot
honom och var sedermera äfven myckot verksam för
Buddenbrocks dömande. Vid dalkarlarnas ankomst till
Stockholm 1743 låg L. där med sitt regemente, och
det var detta ensamt, som kunde förmås att skjuta
på allmogen. - Till hans politiska karakteristik
hör, att han brukade, liksom flera af sin tids män,
mottaga mutor från flera håll.

2. Karl Gustaf L., sonsons sonson till den föregåendes
yngre broder, militär, statsråd, f. 10 juli 1816 på
kronofogdebostället Troxhammar i Ska

socken, Stockholms län, d. 15 okt. 1867 i Stockholm,
blef 1836 officer vid Svea artilleriregemente
och förflyttades 1859 till major vid Göta
artilleriregemente samt kvarstod som sådan till
1866, ehuru utan att tjänstgöra. L., som sedan 1847
hade varit lärare vid Högre artilleriläroverket
på Marieberg och 1858- 61 dessutom chef för
artilleristaben, var därefter guvernör vid
krigsakademien på Karlberg (öfverste i armén
sedan 1862) och från maj 1864 tillika fullmäktig i
Rikets ständers bank, tills han i mars 1865 blef
t. f. landshöfding i Jämtlands län. 4 sept. 1866
kallades han till J. A. Gripenstcdts efterträdare som
statsråd och chef för Finansdepartementet samt lämnade
då krigstjänsten. S. å. valdes han till led. af
riksdagens Första kammare för Jämtlands län. Redan
31 maj 1867 måste L. emellertid begära afsked från
statsrådsämbetet på grund af sjuk-lighct. L. utgaf
bl. a. Mekanikens elementer jcmte tillägg rörande
materiella punkters mekanik (1855). - L. var sedan
1849 led. af Krigsvct. akad.

3. Ludvig Vilhelm August L.,
den föregåendes syssling, tonsättare, f.
16 aug. 1825 i Östergötland, d. 22 mars 1886
i Kristianstad, blef 1847 underlöjtnant vid
Vendes artilleriregemente, hvarifrån han 1878 tog
afsked som kapten med tillstånd att kvarstå som
major i armén. 1856-66 tjänstgjorde han som
musikdirektör vid nämnda regemente. 1866 blef han
led. af Mus. akad. L. skref pianokompositioner och
sånger, af hvilka ett arbete, 100 valda sånger till
skolornas tjenst, är tryckt i Köpenhamn (1866-73).
Bland hans manskvartetter ha i synnerhet Källan och
Tonerna blifvit populära.

4. Herman Ludvig Fabian L., son till L. 2,
affärsman, diplomat, f. 29 juli 1859 å Bar-karby,
Lofön, Stockholms län, blef ’1879 student och
1881 underlöjtnant vid Svea artilleriregemente,
men tog 1889 afsked ur krigstjänsten och ingick
s. å. i frälsningsarmen i England och företog resor
i Skottland, England, Holland m. fl. länder tills,
med general Booth. 1890 blef han fältsekreterare
(d. v. s. chef för personalen) i Sverige och planlade
s. å. det s. k. sociala arbetet med härbärgen,
vedgårdar och räddningshem, som inrättades under de
närmaste åren. S. å. organiserade hans fru Hedvig
Margareta (f. Cronoborg) den s. k. slumverksamhcten
i Stockholm. 1896 beordrades L. till Indien för
att organisera jordbrukskolonier för lågkasten och
undersöka möjligheten att inrätta statsunderstödda
bybanker. Åtgärderna afsågo att rädda lågkasten
från den jord-besutna högkastens förtryck och de
i synnerhet efter hungersnöden 1894-95 kännbara
utpressningarna af procentare. öfveranstränening
och sjuklighet nödgade L. att återvända till
Europa och bosätta sig på landet i Sverige.
Vid det af honom inköpta Virsbo bruk i Västmanland
började 1899 anläggas nya verkstäder, hvaribland en
projektilverkstad, och egendomens areal fördubblades
genom inköp af kringliggande egendomar. L. blef
under dessa år mycket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:52:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbo/0451.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free