Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagergren, Per Johan - Lagergrén, Alfred Bernhard Teodor - Lagergren, Sven August - Lagergång - Lagerheim, svensk adlig ätt, härstammande från Karl Erik Bergquist - Lagerheim. 1. Karl Erik L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
845
Lagergren-Lagerheim
846
f. 4 sept. 1797 i Falkenberg, d. 14 okt. 18."6
i Stockholm, tog 1820 i Uppsala examen till
rättegångsverken och blef 1830 assessor i Svea
hofrätt. 1836 utnämndes han till justitieborgmästare
i Norrköping. Vald till en af stadens fullmäktige i
borgarståndet vid 1810 års riksdag, deltog L. från
denna tid med stor ifver i det pol.tiska lifvet,
för hvilket hans goda kunskaper, förtroendeväckande
personlighet, framstående talarbegåfning och
imponerande yttre gjorde honom väl skickad. Som varmt
tillgifven konungamakten och mån om försiktighet vid
samfundsförhållandenas omgestaltning blef han genast,
ehuru saknande en verdig partiledares kraft och
spänstighet i lynnet, de konservatives ledare inom
ståndet. Norrköpings industriella intressen sökte
han vid samma riksdag tillgodose genom bekämpande af
de rörelser i frihandelsvänlig riktning, som visade
sig inom borgarståndet. Vid riksdagarna 1844-45,,
1847-48 och 1853-54 var L. likaledes medlem af detta
stånd. Redan i Karl XIV Johans lifstid afböjde han
ett anbud att inträda i Högsta domstolen, och 1851
vägrade han att bli konsultativt statsråd, emedan
han ansåg sig alltför konservativ för att kunna
mottaga detta ämbete utan att framkalla ovilja mot
regeringen. Däremot åtog han sig talmansbofattningen
i borgarståndet vid riksdagen 1853-54 och var utsedd
till samma befattning vid följande riksdag, men
aflcd plötsligt kort före riksdagens öppnande. -
Norrköpings samhälle hedrade L:s minne genom att
bekosta hans graf vård och stifta "Lagergrenska
fogden" (vid 1910 års slut uppgick den till 70,492
kr.), hvars afkastning användes till pensioner
åt änkor och barn efter stadens tjänstemän.
(V. S-g.) Lagergren, Alfred Bernh-ard Teodor,
grundläggare af en rationell fjäderfäskötsel i
Sverige, f. 1840. har författat bl. a. Hönsbok för
allmogen (1893; 8:e uppl. 1906) och Den skandinaviska
hönsloken (1904-05; 2:a uppl. 1907). Se vidare
Hönsskötsel, sp. 263.
Lagergren, Sven August, musiker, f. 2 juni 1848 i
Gärdserum, Kalmar län, d. 10 juni 1908 i Stockholm,
utbildad vid konsTvatoriet i Stockholm, blef lärare
där i harmoni 1874 och i orgel 1880, organist i
Slottskyrkan 1881 och ledare af dess kyrko-kör
1890. Han’blef led. af Mus. akad. 1882 och fick
professors titel K’04. L. utgaf flera häften
koralpreludier och en orgelskola.
Lagergång, geni., en "gång", bergartsgång,
som skenbart liknar ett lager däruti, att den
en längre eller kortare sträcka är omsluten
af parallella, verkliga bergartslager eller
är liksom inlagrad emellan sädana. Se G å n g.
E. E.
Lagerheim, svensk adlig ätt, härstammande från Karl
Erik Bergquist (se nedan L. 1), som 1777 adlades med
namnet L. samt 1807 blef friherre jämte sin äldste
son under den bestämmelsen, att värdigheten innehafves
endast af ättens hufvud-
man och hans äldste son. Samtidigt med K. E. Bergquist
adlades, med samma namn och samma nummer på
riddarhuset, dåv. sekreteraren i Kammarkollegium
0. E. \V e i d m a fl (se följ. art. Lagerheim).
1. Karl Erik L., friherre, ämbetsman, f. 28
juli 1742 i Stockholm, d. där 21 dec. 1813,
hette urspr. Bergquist (se ofvan). Vid fjorton
års ålder kom han i tjänst hos en morbror, som
var kronofogde, blef senare student i Uppsala
och 1764 e. o. kammarskrifvare i Kammarkollegium
samt gjorde sig i olika befattningar så känd för
duglighet och flit, att han 1770 befordrades till
kamrerare i Kommers-kollegium och 1772 till assessor
i dess handels-och manufakturdivision. Under en
mer än 20-årig verksamhet på denna plats inlade
han mycken förtjänst, bl. a. vid utarbetandet af
åtskilliga författningar till näringarnas uppmuntran
medelst premier och förlagslånefonder samt vid
uppgörandet af nya landttulltaxor, ett värf,
som närmast föranledde hans och hans medarbetares
0. E. Weidmans gemensamma adlande (1777). 1792 var
L. å riksdagen i Gäfle E. Schröderheims biträde
som sekreterare i hemliga utskottet, valdes till
banko-fullmäktig och utnämndes efter riksdagens
slut till kommerseråd. S. å. inkallades han i
Rikets ärendens allmänna beredning och blef själen
i den statsutredning,’ som undersökte statsverkets
tiFstånd vid Gustaf Ill:s frånfälle. Efter dennas
upplösning 1794 förordnades L. till vice president i
Statskontoret, men vållade förmyndarregeringen obehag
genom sitt beifrande af rådande missförhållanden och
måste snart träda tillbaka. 1796, sedan Gustaf IV
Adolf blifvit myndig, kallades L. till chef (sedan
1805 med titeln president) för Statskontoret samt
led. såväl af Allmänna beredningen som af den nya
Statsbercdningen och kvarstod i dessa befattningar
till sin död. Efter att vid riksdagen 1800 åter ha
varit sekreterare i hemliga utskottet och därvid
kraftigt bidragit till beslutet om riksgäldsscdlarnas
indragning uppsatte han i stället för den af
ständerna antagna ohållbara realisationsplanen
den plan, som 1802 blef gällande. Under hela sin
senare ämbetstid hade hai t;ilika varit medlem af en
mängd olika kommittéer på det fi^nnsiella området,
understundom med särskild penningförvaltning, i
många varit den ledande mannen - t. ex. i kem-mittén
för kungshusbvsrgnadcn 1802 ff., för de engelska
subsidierna 1805-11, olika kommittéer för anskaffande
af medel till kriget 1808-09, salpeterkommittén
1811 ff. - och i vissa fall dessutom åt sig ensam
haft viktiga finansiella uppdrag anförtrodda, såsom
förvaltningen af växeloperationsfonden 1804-07,
kn>sfondcn 1805-09, Sankt Barthélemy-fonden fr. 1813
o. s. v. Hans namn är därför intimt knutet vid alla
grenar af finansförvaltningen under denna tid. Han
tillhörde emellertid den grupp ämbetsmän, som 1807
önskade Sveriges efter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
