- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
865-866

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagförklaring - Lagförslag - Lagga - Laggdike - Laghouat - Laghukaumudi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

865 Lagförslag–Laghukaumudi 866

kan läggas till grund för annan tolkning och
till-lämpning, så innebär lagförklaringen ett skapande
af en ny lagnorm rörande innebörden i det stadgande,
som är föremål för lagförklaringen; denna är alltså
en lagstiftningsakt. Den svenska E. F. (§§ 21, 83,
88 o. 89) föreskrifver också, att med förklaring
af lagar och författningar skall förhållas på
samma sätt som med deras stiftande. Samma faktorer
skola sålunda i regel vid sådana lagförklaringars
afgifvande vara verksamma som vid de resp. lagarnas
och författningarnas stiftande (jfr Lag). Autentiska
förklaringar öfver civil-, kriminal- och kyrkolag
kunna emellertid afgifvas äfven under annan form
och af annan myndighet. Åt konungen genom Högsta
domstolen har nämligen anförtrotts rätt att meddela
förklaringar af dessa lagar som svar på domstolars
och ämbetsmäns förfrågningar om lagens rätta mening
i sådana fall, som till domares åtgärd höra. Tore
1909 skulle konungens två röster enligt E. F. §
21 vid lagförklaring alltid inhämtas och inräknas,
men genom 1909 års reform har konungen förlorat dessa
röster. Högsta domstolen kan icke på eget initiativ
utfärda någon lagförklaring. En af Högsta domstolen
under angifna villkor meddelad lagförkla-ring har
visserligen för framtiden lags giltighet och bör
af domstolarna iakttagas och tillämpas, men dess
gällande kraft kan genom uttryckligt beslut härom
tillintetgöras af den riksdag eller, om förklaringen
gäller kyrkolag, äfven af det allmänna kyrkomöte, som
hålles närmast efter lagförklaringens meddelande af
Högsta domstolen. Ett gillande behöfver däremot icke
uttalas, för att förklaringen skall anses giltig för
framtiden. Eiksdagen skall af justitieombudsmannen
underrättas om de lagförklaringar Högsta domstolen
utfärdat (Instr. f. J. O. § 18). Lagförklaringars
afgifvande af Högsta domstolen har alltid ganska
sparsamt förekommit; numera, sedan riksdagarna
blifvit årliga, ha de fullkomligt kommit ur bruk. -
Genom särskildt bemyndigande i k. förordn, af 3
apr. 1810 och lag 26 maj 1909 har rätt lämnats
åt K. M:t att efter Eegeringsrättens hörande
utfärda resolutioner, som innefatta rätcelser och
förklaringar ,af fideikommissförfattningar. Däremot
förklaras donations- och andra dylika bref
i öfrigt på samma sätt som lag, stiftad
enligt E. F. § 89 af konungen ensam.
K. H. B. (Rld.)

Lagförslag bildar grunden för den blifvande
öfverläggningen om en lag och innehåller stommen
till densamma (se Lag). I allmänhet tillkommer såväl
regering som riksdag rätt att ömsesidigt hos hvarandra
framställa lagförslag, hvilka, i fall de af hvardera
ordagrant antagas, blifva lag (se Initiativ). Då
lagförslaget blifvit hos representationen väckt,
undergår det enligt åtskilliga länders statsskick
förberedande pröfning i kommissioner, kommittéer eller
utskott, tillsatta inom representationen. Därefter
göres förslaget, sådant det af utskottet blifvit
framlagdt, till föremål för öfverläggning inom
representationens kamrar eller, där enkammarsystcm
råder, inom riksförsamlingen i dess helhet. Därvid
kan lagförslaget undergå ytterligare förändringar
på grund af under öfverläggningen framställda
förbättringsförslag, s. k. amendemcnts. För att
förekomma hvarje förhastadt beslut göres förslaget
i hvardera kammaren till föremål för förnyade
öfverläggningar, de efter Englands förebild i
flera länders representantförsamlingar antagna s. k. läsningar., hvilka efter

vissa mellantider ega rum (se Bill). Sedan förslaget
sålunda blifvit antaget af den ena kammaren,
öfverlämnas det till den andra för att undergå
samma öfverläggningsprocedur. Så snart kamrarna,
omedelbart eller efter förnyade pröfningar af de
förändringar den ena gjort i den andras beslut,
komma till öfverensstämmande beslut, är förslaget
färdigt att öfverlämnas till regeringen för den vidare
åtgärd, som kan af denna bero. I Sverige beror det af
lagförslagets natur, huru detsamma skall i riksdagen
behandlas. Är fråga om lag, som beror af konungen
ensam att gifva, undergår förslaget, i likhet med
hvad som är vanligt i tvåkammarrepresentation, den
successiva behandlingen, så att den ena kammaren,
först efter att frågan varit föremål för beredning
af ett i kammaren tillsatt tillfälligt utskott,
behandlar en i densamma väckt fråga om lagförbättring
och fattar sitt beslut, hvarefter detta beslut
meddelas medkammaren för att där upptagas till
pröfning och afgöras. Dock torde numera, på grund af
ordalagen i riksdagsordningens § 43 mom. 2, dylika
lagförslag, såvidt de afse frågor, som eljest höra
under jordbruksutskottet, böra behandlas som vanliga
lagförslag, hvilka bero af konungs och riksdags
samfällda beslut. Eljest upptages lagförslaget, efter
pröfning i ständigt eller annat för båda kamrarna
gemensamt utskott, såvidt ske kan, samtidigt i båda
kamrarna till pröfning och afgörande. Alltefter
ämnet för lagförslaget kan det göras till föremål
för beredning af konstitutionsutskottet, som
handlägger vallags- och grundlagsfrågor samt frågor
om kommunallagarna, statsborgarskap och vissa andra
förhållanden, af statsutskottet, som handlägger
frågor, hvilka röra lagstiftningen ang. grunderna
för ordinarie inkomster, när dessa frågor ej höra
till annat utskott, af bevillningsutskottet,
när föremålet är en bevillningsstadga och hvad
därmed sammanhänger, af bankoutskottet för mynt- och
banklagsfrågor, af jordbruksutskottet, då frågan angår
skogshushållning, jakt, fiske, vattenrätt, skatteköp,
afvittring, skifte, jordstyckning, väghållning, skjuts
m. m., och i öfrigt af lagutskottet (se d. o.). I
Sverige gäller ej, att vid lagförslags
behandling i kammare s. k. läsningar skola iakttagas,
utan dessa förslag upptagas efter undergången
behandling i utskott till öfverläggning och afgörande,
efter det stadgad bordläggning (se d. o.) blifvit
iakttagen, i likhet med hvad som gäller för motioner,
som skola göras till föremål för båda kamrarnas
pröfning.
H. L. R. (Rld.)

Lagga, socken i Stockholms län, Långhundra
härad. 4,497 har. 695 inv. (1909). L. bildar med
Östuna ett konsist. pastorat i Uppsala stift, Vaksala
kontrakt.

Laggdike, landtbr. Se Backdike.

Laghouat [-goāt], El-Aghuat, stad i Algeriet,
sedan 1907 hufvudort i sydterritoriet Ghardaia,
ligger i en på dadelpalmer och sydländska fruktsorter
rik oas, 428 km s. om staden Alger, dit en god väg
leder. Det har två fort, militärsjukhus, goss- och
flickskolor samt 6,708 inv. (1906). Den 2,062 har
stora oasen har vackra trädgårdar och åkerfält. Den
eröfrades af fransmännen 1852 och är en viktig
station på vägen till Timbuktu.
J. F. N.

Laghukaumudi (eg. ”liten lotus”), språkv., ett
nationalindiskt grammatiskt arbete af Varadarāja
af sent datum (1300-talet e. Kr.). Det
är en kortare bearbetning af Siddhāntakāumudi.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:13 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbo/0463.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free