- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
871-872

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagkommittén - Lagligt betalningsmedel - Laglott - Lagläsare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

871

Lagligt betalningsmedel-Lagläsare

872

s. å., till Ärfdabalk och Jordabalk 1818 samt till
Byggningabalk 1819. Under tiden inträffade den
förändring i lagkommitténs sammansättning, att
Afzelius som sökande till en juris professur vid
universitetet i Åbo 1818 erhöll entledigande från sin
befattning i kommittén. Efter det 1’tsökningsbalken
och Rättegångsbalken 1821 undergått granskning,
utgafvos de 1822 på trycket. I anledning af inkomna
anmärkningar mot förslagen företogo de arbetande
ledamöterna en revision af desamma. De förändringar,
som därvid blefvo vidtagna, genom-gingos 1825 af
de granskande ledamöterna, hvarefter de sålunda
omarbetade förslagen till förutnämnda balkar 1826
trycktes i ett sammanhang med titel: Förslag till
allmän civillag. Sedan arbetet med civillagen
sålunda fullbordats, öfvergick lagkommittén
till kriminallagen. 1830 och 1831 sammanträdde
kommitténs arbetande ledamöter med ledamöter
af en för utarbetande af en kriminallag för
Norge tillsatt kommitté för att, såvidt möjligt,
åvägabringa öfverensstämmelse mellan båda rikenas
kriminallagar. Det -af lagkommitténs arbetande
ledamöter uppgjorda förslaget blef, utan att
vara af de granskande ledamöterna genomgånget,
offentlig-gjordt 1832 under titeln Förslag till allmän
criminal-lag. Förslaget innehöll dels en straffbalk,
svarande mot missgärnings- och straffbalkarua i 1734
års lag, dels ock en rättegångsbalk, innehållande
rättegångsordningen i brottmål. De mot förslaget
till kriminallag gjorda anmärkningarna upptogos af
lagkommittén till besvarande i det af kommittén 1834
af-gifna Utlåtande i anledning af anmärkningar vid
förslaget till allmän criminallag, hvari jämväl
införts förslag till de ändringar i den förut
tryckta texten, hvilka lagkommittén ansett sig löra
tillstyrka,

Yid 1834 års riksdag öfverlämnades lagkom-mitténs
förslag till civillag till rikets ständer. Ständerna
inskränkte sig vid denna riksdag till att upprepa
sin redan år 1829 beträffande civillagsförslaget
framställda begäran, att en sammandragen och lätt
öfverskådlig framställning af båda förslagens plan
och allmänna grundsatser äfvensom en jämförelse
med gällande lag måtte ofördröjligen författas och
före nästa lagtima riksdag utgifvas från trycket
för att kunna tjäna till ledning vid ständernas
granskningsarbete. Med anledning däraf förordnades
den så kallade Tablåkommittén (se Boije 7),
hvilken dock till följande riksdag hann publicera
allenast tablån öfver det emellertid (1838) i ny
upplaga utgifna civillagsförslaget. (Tablån öfver
krimi-nallagsförslaget, som äfvenledes tryckts
i ny upplaga 1839," utkom 1841.) Vid riksdagen
1840 tillkännagaf K. M:t, att hinder mött för den
slutliga granskningen af lagförslagen, men att K. M:t
hoppades bli i tillfälle att vid nästkommande riksdag
aflåta proposition i ämnet. I skrifvelse 3 mars 1841
hemställde emellertid ständerna - hvilka för sin del
ansågo ämnets vikt fordra, att, innan lagförslagen
till hufvudsaklig pröfning förekomme hos ständerna,
en ytterligare granskning däraf företo-ges -, -att en
kommitté eller lagberedning med tio medlemmar måtte
tillsättas för att ytterligare granska och genomgå
lagförslagen och densam-mas arbeten så ställas, att
tryckningen af de sålunda beredda förslagen till
civil- och kriminallag kunde vara fulländad före
den riksdag, som infölle näst efter tre år. Ehuru
sålunda lagkommitténs

förslag till civil- och kriminallag icke omedelbart
blifvit antaget såsom lag, har det dock utöfvat
ett genomgripande inflytande på det efterföljande
lagstiftningsarbetet, och i stor utsträckning legat
till grund för de lagar, som blifvit stiftade efter
dess afgifvande. - Jfr K. J. Schlyter, "Juridiska
af handlingar", 2:a h. (1879), s. 259- 264.
T-A. (C.G.Bj.)

Lagligt betalningsmedel, jur., sådana penningar
(mynt eller sedlar), med hvilka betalning af
skulder enligt lag skall fullgöras och hvilka
alltså en borgenär ej eger afvisa. I Sverige var
ända till 1873 års myntreform silfvermynt lagligt
betalningsmedel, och mindre likvider (högst 32
skillingar banko eller l riksdaler riksmynt) fingo
fullgöras med kopparmynt. Genom lagen om rikets mynt
30 maj 1873, som införde guldmyntfot i vårt land,
ha guldmynten blifvit lagligt betalningsmedel "i
förhållande till hvem som helst och i hvilket belopp
som helst", hvarjämte skiljemynten af silfver och
af brons erkänts som lagligt betalningsmedel dels
obe-gränsadt vid betalning till statens kassor,
dels ock i allmänhet i vissa mindre summor (högst
20 kr. i 2- och 1-kronestycken, 5 kr. i mindre
silfvermynt och l kr. i bronsmynt). Vanställda,
skadade och nötta myntstycken äro dock ej lagligt
betalningsmedel. Vidare ha de tre skandinaviska
rikena genom myntkonventioncr (1873 och 1875 med
tillägg 1881) ömsesidigt tilldelat hvarandras mynt
egenskapen af lagligt betalningsmedel, hvadan alltså
denna egenskap i Sverige tillkommer danska och norska
mynt i samma utsträckning som svenska. Ytterligare äro
i hvart och ett af de tre rikena dess centralbanks -
Sveriges riksbanks, danska nationalbankens, Norges
banks - sedlar lagligt betalningsmedel, men ha icke
(eller blott i begränsad mån) denna egenskap i de
andra rikena. Jfr K r o n a 8 a) och Myntkonvention.
C. G. Bj.

Laglott (lat. legiftima portio), jur., den andel af
en aflidcn persons kvarlåtenskap, öfver hvilken han
icke egt genom testamente förfoga och på hvilken hans
arfvingar (släktingar) alltså obetingadt kunna göra
anspråk - bortsedt från särskilda undantagsfall (se
A r f l ö s). Laglottsinstitutet, som kan härledas
från den romerska rätten, förekommer i vår medeltida
stadsrätt, under det att vår äldre landsrätt i stället
förbehöll släkten visst slags egendom (arfvejorden),
utan hänsyn till förhållandet mellan värdet af
denna och af den öfriga egendomen, beträffande
hvilken testamentsfrihet tidigt genomfördes. I
Finland gäller fortfarande i hufvud-dragen samma
ordning; för den nuvarande svenska testarncntsrättcn
existerar däremot ej längre någon åtskillnad mellan
landsrätt och stadsrätt eller mellan arfvejord och
annan egendom. Hälften af kvarlå-tenskapen utgör
efterlefvande bröstarfvinges lag-lott; "finnes
ej bröstarfvinge, då må man om all sin egendom
förordna" (k. förordn. 21 dec. 1857). - I Danmark
åtnjuta icke blott bröstarfvingar (livs-arvinger),
utan äfven efterlefvande make laglott (tvangsarv),
två tredjedelar af kvarlåtenskapen. - Norsk rätt
tillerkänner endast bröstarfvingarna laglott, men den
utgör här tre fjärdedelar af egendomen. Jämväl i annan
modern rätt tillkomma vissa arfvingar mer eller mindre
likartade anspråk (tv. pfUchlteil, fr. réscrrc).
C. G. Ej.

Lagläsare. Se H ä r a d s h ö f d i n g.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:13 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbo/0466.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free