Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lakhimpur - Lakhnaoti - Lakhnau - Lakinion - Lakis - Lakkadiverna - Lakkas - Lakkediviska - Lakkol - Lakkolit - Lakmon - Lakmos - Lakolk - Lakonien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
913
Lakhimpur-Lakonien
914
Lakhimpur [lakimpo’o], hufvudstad i Kheri (so d. o.).
Lakhnaoti, stad. Se G au d a 2.
La khnau, division, distrikt och stad i Indien. Se
L u c k n o w.
Laki’nion. Se Lacinium.
Lakis. Se L a c h i s c h.
Lakkadiverna (af sanskr. lakṡa dwipa, "de hundra
tusen öarna", en benämning, som befolkningen på
fastlandet ger denna ögrupp och dess fortsättning i
s., Maldiverna; invånarna själfva kalla dem rätt och
slätt Divi, "öarna", l. Amendivi, efter hufvudön),
en grupp af korallref och öar i Indiska hafvet, 300
km. v. om Malabarkusten af Indien, mellan 10° och 14°
n. br. Ögruppen består af ett tjugutal särskilda
ref, men endast 13 öar, af hvilka 8 äro bebodda
(10,274 pers. 1901). Invånarna äro s. k. moplaer,
d. v. s. muhammedaner af blandad hinduisk och
arabisk härkomst. Öarnas areal beräknas till
något öfver 200 kvkm., utom den isolerade atollen
Minikoi, som ligger mellan L. och Maldiverna och
i fysiskt hänseende tillhör ingendera gruppen och
hvars befolkning (omkr. 3,000 pers.) i språkligt
hänseende tillhör båda. Öarna äro mycket låga
och frambringa något säd, bananer och grönsaker,
men företrädesvis kokospalmer. Tåg af kokosnötens
fibrer, s. k. coir, äro öarnas väsentligaste
exportartikel. De fyra nordligare öarna höra till
distriktet South-Kanara, de öfriga till distriktet
Malabar. L. upptäcktes af Vasco da Gama 1499
och stodo intill 1877 under egna höfdingar,
men lyda nu under guvernören i Madras. Litt.:
J. S. Gardiner, "Fauna and geography of the Maledive
and Laccadive archipelagoes" (3 bd, 1901–04).
(J. F. N.)
Lakka’s, kem., kallades af den franske fysiologi-ske
kemisten Bertrand ett ämne, som förekommer i
mjölksaften af lackträdet (Rlws vernicifera) och
andra Ehus-arter, ur hvilken det i orent tillstånd
kan utvinnas som ett hvitt pulver. I Japan användes
lackträdets mjölksaft för lackering; i fuktig luft
stelnar nämligen denna saft under inverkan af de små
mängder lakkas, som förekomma däri, till ett djupt
svart och glänsande öfverdrag. Denna företeelse
beror därpå, att lakkasen påskyndar oxidationen af
de i mjölksaften befintliga fenolerna, i synnerhet
af en polyfenol, lakkol, hvarvid svarta substanser
uppstå. Genom upphettning förstöres lakka-sens
förmåga att påskynda oxidationer, och man anser
därför Ehus-lakkasen vara ett enzym. Vid ofvannämnda
oxidation medverka små mängder i mjölksaften
förekommande mangansalter. Man har äfven kallat
beståndsdelar i andra växter, t. ex. i Medicago
saliva, hvilka med tillhjälp af mangansalter påskynda
fenolers oxidation, för lakkaser; dessa senare ämnen
ha visat sig vara kalciumsalter af organiska oxisyror.
H. E.
Lakkediviska kallas den form af dravidiskt språk,
malagalam, som talas på ögruppen Lakkadiverna
(sanskr. lakṡa dwipa, "de hundra tusen öarna"),
utom Minikoi, där äfven maldiviska talas. Hvad
som gör dessa ödialekter intressanta för
språkvetenskapen är den mängd af lånord från
sanskrit-, resp. prakritdialekter, som uppträda i
en ålderdomlig gestalt och ge vissa fingervisningar
om tiden för öarnas befolkande samt hvarifrån detta
utgått (jfr Maldiviska). K. F. J.
Lakköl. Se L a k k a s.
Lakkolit (af grek. hakkos, fördjupning, cistern, och
li’tlws, sten), tjeol. En cruptivbergart säges bilda
en l a k k o l i t eller ha l a k k o l i t i s k t
uppträdande, när den i smältflytande tillstånd, utan
att nå fram till jordytan, i större mängd inpressats
’ i jordskorpan mellan äldre fasta bergarter, hvilka
den åtskilt och uppdrifvit, så att de bilda ett
hvalfformigt tak öfver den stel-
nade eruptivmassan (se fig.). Lakkoliter bcskrefvos
och namngåfvos först af G. K. Gilbert från Henry
mountains i Utah samt ha sedermera befunnits utgöra en
rätt vanlig form för på djupet stelnade cruptivmassors
uppträdande inom jordskorpan. - Andra former för
dylika bergarters uppträdande äro batoliler, stockar
och.gångar. A. G-n.
La’kmon 1. L a’k m o s (grek. Aåx[i<x>v
1. Aax[.io<;, nu Mezovon), bergknut inom
norra delen af Pin doskedjan (se Pin dos).
A. M. A.
Lakmos. Se L a k m o n.
Lakolk, hafsbad på nordfrisiska ön Eöm (sed. o.).
Lakonien (grek. Λακωνική], äfven Λακεδαίμων,
lat. Lacōnica, Lacōnia l. Lacedæmon), nu, likasom
fordom, det sydöstligaste landskapet i Syd-Grekland
(Peloponnesos). L. begränsas i n. af Arkadien, i
ö. af Argolis och Argoliska viken (nu Nauplia-viken),
i v. af Messenien och Messeniska viken. Landskapets
östra och västra delar fyllas af två väldiga
bergskedjor, Parnon och Taygeton l. Taygetos
(nu Pentedaktylon), hvilka mot s. utlöpa i två
ansenliga halföar, slutande med Greklands båda
sydligaste uddar, Maleia (nu Kap Maleas) och T
ainaron (nu Kap Matapan). Mellan dessa båda uddar
ligger den rymliga Lakoniska hafsviken (nu vanligen
kallad Marathonisiviken). Landets mellersta del är
en vidsträckt slätt, hvilken i sydöstlig riktning
genomströmmas af den på arkadiska gränsbergen
upprinnande och i Lakoniska viken utfallande
hufvudfloden Eurotas (nu Iri) och bildar bottnen af
en bergomsluten kitteldal. De båda bergskedjornas
utlöpare tränga sig nämligen både i n. och i s. så
tätt tillsammans, att endast smala pass utmed floden
lämna tillträde. Nedanför de södra passen vidgar
sig floddalen ånyo till den sumpiga strandslätten
vid Helos. – L. är ett af naturen rikt utrustadt
land. Den väl vattnade, mot s. sluttande Eurotasdalen
frambringar i riklig mängd såväl säd som drufvor och
andra ädla sydfrukter. Bergstrakterna erbjuda dels
saftiga betesmarker, dels vidsträckta skogar med
ymnig tillgång på villebråd. Af värderika mineral
finnas dels vackra marmorarter, dels järn, för hvars
bearbetning L:s forntida inbyggare åtnjöto stort
anseende. I Lakoniska viken idkades ett indräktigt
fiske af dyrbara purpursnäckor. Till följd af de
våldsamma jordbäfningar, som till en del ännu under
historisk tid hemsökt landet, ha bergmassorna en
starkt splittrad formbildning, med djupa, gapande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
