- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
915-916

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lakonien - Lakonisk - Lakoniska viken - Lakonism - Lakrits - Lakritsextrakt - Lakritspasta - Lakritsrot

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

afgrunder. – Som landets äldsta inbyggare nämnas
kynurier och leleger, till hvilka sedan sällade sig
akéer, den härskande stammen under den homeriska
tiden, och slutligen dorer (se d. o.), hvilka gjorde
de äldre invånarna dels till trälar (heloter), dels
till skattskyldiga undersåtar (perioiker). Det på
högra Eurotasstranden belägna doriska Sparta (nu
Sparte), stundom äfven kalladt Lakedaimon, blef
hufvudstaden för hela landet, hvars öfriga städer
förlorade all politisk själfständighet. Bland dessa
äro att nämna det starkt befästa Sellasia i landets
norra del, där vägarna från Arkadien och Argolis löpa
tillsamman, det likaledes strategiskt viktiga Therapne
n. ö. om Sparta, på ett utsprång af Parnon, det
urgamla, genom sitt Apollontempel frejdade Amyklai,
vid pass 5 km. s. om Sparta, samt Gytheion, L:s vid
Lakoniska viken belägna hamnstad. Efter Greklands
undcrkufvande af romarna frigjordes L:s öfriga städer
från beroendet af Sparta och sammanslöto sig för en
tid under romersk öfverhöghet till ett förbund under
namn af eleutherolakones ("fria lakoner"). Under
följande tidehvarf delade L. det öfriga Peloponnesos’
öden under bysantinskt, frankiskt och slutligen
turkiskt välde. I det nuv. konungariket Grekland
bildar L. två nomoi (län): Lakonika (1,287 kvkm.,
61,522 inv., 1907) och Lakedaimon (3,164 kvkm.,
87,106 inv., 1907), med hufvudstaden Sparte.
A. M. A.

Lakonisk, kort och kärnfull (om uttryckssätt). Se
Lakonism.

Lakoniska viken, fordom namn på
Marathonisiviken.

Lakonism (grek. lakonismo’s) betecknar som grammatisk
term egendomligheten hos den i Lakonien talade
dialekten. Men då forntidens spartaner, den härskande
klassen i Lakonien, lade stor vikt vid ett kort och
kärnfullt sätt att uttrycka sig och voro ryktbara för
sin färdighet däri, brukar man äfven som lakonism
eller lakoniskt beteckna hvarje så beskaffadt
uttryck, utan afseende på det språkliga idiomet. –
I det forna Aten förstod man med lakonism det tidtals
som modesak bedrifna härmandet af spartansk klädedräkt
och spartanska lefnadsvanor samt det därmed icke
sällan förenade sträfvandet att i det aristokratiska
partiets intresse främja den spartanska politikens
inflytande på Atens statslif. Endast i sistnämnda
betydelse förekommer ordet hos grekernas klassiska
författare.
A. M. A.

Lakrits. Se Lakritsrot.

Lakritsextrakt. Se Lakritsrot.

Lakritspasta, Pasta Glycyrrhizæ Pharmacopæa Suecica,
Ed. VII, farm., med., bereddes på det sätt, att 2
delar sönderskuren lakritsrot under en natt utdrogos
med 50 delar kallt vatten, hvarefter vätskan silades
och till densamma sattes socker och gummi arabicum,
15 delar af hvartdera, hvarefter den fick stå på ett
svalt ställe under ett dygn. Det klara afhälldes sedan
och afdunstades i vattenbad, utan omröring, tills
en droppe stelnade på en kall skifva. Därefter göts
massan, med vissa försiktighetsmått, i blecklådor,
besmorda med kakaofett, och torkades vid måttlig
värme. Sådan lakritspasta, som är seg och böjlig med
brunaktig färg, bar det populära namnet käringskinn
och begagnades af allmänheten som ett medel att lindra
retningen i svalget och luftstrupen under katarrer
i dessa organ.
Medlet är nu uteslutet ur Svenska farmakopén.
Jfr Jungfruskinn.
O. T. S. (C. G. S.)

Lakritsrot, Radix Glycyrrhizce, farm., erhålles
hufvudsakligen af två arter af släktet Glycyrrhiza
(fam. Leguminosce, afd. Papilionatos): G. glabra L.,
nästan glatt, inhemsk i Mcdelhafsområdet. sydöstra
Europa och främre Asien samt odlad i Syd-Europa
och Tyskland, och G. echinata L., som har stjälken
mer eller mindre groft beströdd med körtlar eller
luden. Denna art växer i östra Medelhafsområdet,
Syd-Kyssland och främre Asien. Lakritsväxten har
långa, fingertjocka, mångåriga rötter och vidt
krypande utlöpare. Från rothufvudet uppväxa enåriga,
örtartade stjälkar, som uppbära parbladiga blad och
violetta blommor i upprätta klasar. Redan de gamle
grekerna och romarna kände lakritsroten. Grekerna
kallade den glyky’rrhiza (af glykyfs, söt, och
rhiza. rot); af detta namn bildades lat. liquirVtia,
hvilket sedan gaf upphof till ty. lakri’tze och
sv. lakrits. Lakritsrotens odling i Europa går
tillbaka till 1200-talet. Den odlade roten, som
ofta nedtränger l till 1,5 m. i jorden, uppgräfves
under senhösten, vanligen af 3-4 års stånd. De
utmed jordytan krypande rotskotten användas till
förökning af växten.’ Rötterna rensas, tvättas,
skalas och torkas. I handeln finnas flera olika
slag: spansk lakritsrot (af G. glabra, a typica)
förekommer vanligen i buntar eller fria, oskalade
rötter, blandade med äldre utlöpare, och är tyngre
än rysk lakritsrot, den enda hos oss på apoteken
-tillåtna (af G. echinata, äfven kallad G. glabra
y glandulifera), som förekommer både skalad
(vanligast) och oskalad (på svenska apotek ej
tillåten), i stycken af 35-55 cm. längd och 2-4
cm. tjocklek. - Den viktigaste beståndsdelen (6-7
proc.) är glycyrrhizin, en sötsmakande glykosid, som
förekommer äfven i Astragalus ylycyphyllos. stensötans
rhizom och hos andra växter. Af såväl rysk som
spansk lakritsrot bereder man vanlig lakrits,
Extractum Glycyrrhizce crudum, genom att i särskilda
krossningsverk söndermala den rensade roten till en
mosformig massa, som sedan kokas med vatten öfver
öppen eld. Dekokten af-hälles, och roten pressas i
säckar af kamfas. Vätskan afdunstas sedan i pannor
af järn (sällan koppar) under ständig omröring för
att hindra vidbränning. När genom afdunstningen en
massa af tillbörlig konsistens erhållits, formas
den till block af 5 kg. vikt eller till stänger,
utrullas för hand eller medelst formar af marmor eller
metall. Stängerna stämplas sedan med fabrikantens
namn. God lakrits förekommer i cylindriska eller
något plattade stänger af 12-16 cm. längd och 2-3
cm. tjocklek med svart färg. Färska eller uppvärmda,
äro de böjliga, men springa af för slag vid vanlig
temperatur, visande ett skarpkantadt brott med något
skålformig yta. Lukten är egendomlig, likaså den
starkt sötaktiga smaken. De mest ansedda stämplarna
äro tiarracco, Campagno. Salvago, Zagarese fy G:o
m. fl. Fabrikationen af lakrits eger sedan gammalt,
till god del rum å större adliga gods i Syd-Italien,
hvilkas egare nämnas "lakritsbaroner". Från Mindre
Asien och Spanien fås lakrits äfven i stora kakor
eller klumpar af försändningskärlets form. Af lakrits
beredes renadt lakritsextrakt, Extractum Glycyrrhizce
Ph. Su., genom det råa extraktets maceration med
kallt destilleradt vatten. - Vanlig lakrits är ofta
förfalskad med mjöl, hvilket upp-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:13 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbo/0488.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free