Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lamartine, Alphonse Marie Louis de Prat de - Lamaschal - Lamasläktet - Lamb, Charles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
939
Lamaschal-Lamb
940
för att kunna äkta henne, men till gengäld blir
rof för alla mänsklighetens olyckor. I "Jocclyn" f
ram-ställes den slutliga frälsningen genom tro och
själf-uppoffring. Jocelyn är en ung bonde, hvilken
först offrar sina jordiska arfvedelar till förmån
för sin syster och sedan efter en häftig strid
besegrar sin kärlek till en ung och skön kvinna,
hvilken han öfverger för att tjäna Gud. Under det
att hon sjunker allt djupare i kärlekens vanära,
befästes han i sitt kall och mottar till sist sin
älskades syndabekännelse på dödsbädden. Dikten är för
bisarr för att någonsin kunna bli populär, men den
räknas för L:s yppersta arbete, trots sina svagheter,
af en sådan kännare soni Leconte de Lisle. 1839
utkom Les recueillements poétiques, den sista af
hans diktsamlingar, hvars företal inskärper skaldens
sociala plikter. Själf hade L., som dessa år stod på
höjden af sitt anseende, alltmera aflägsnat sig från
sin ungdoms reaktionära livsuppfattning, under det han
närmade sig oppositionen. Hans His-toire des Girondins
(8 bd, 1848; "Girondisternas historia", 1848-49)
formade sig till ett varmt försvar för revolutionen
och dess män. Det är ett andrahandsarbcte, som strängt
bedömts af den historiska kritiken, men hufvudtanken
i skriften: "blodet nedfläckar icke den idé, för
hvilken det flyter" påskyndade händelserna. Arbetet
bidrog att störta julimonarkien.
Efter februarirevolutionen (1848) var
L. själfskrif-ven som medlem af den provisoriska
regeringen, hvars utrikesminister och egentlige ledare
han blef på grund af sitt berömda namn, hvilket
var en garanti för ordningens upprätthållande, och
genom sin vältalighet, h varm ed han höll massorna
i tygeln. Flera gånger under den följande tiden
ådagalade han själsnärvaro och stort personligt
mod. Under tre månader var han en folkledare i stor
stil. I det cirkulär, hvilket han 6 mars utsände i sin
egenskap af utrikesminister till de olika europeiska
makterna, utvecklade han det ädla, men obostämdt
humanitära program, som han äfven tidigare gjort sig
till tolk för. Han har själf skildrat denna tid af
sitt lif i Trois mois au pouvoir (1848; "Tre månader
vid statsrodret", s. å.). Han stod nu på höjden af
sin popularitet, och icke mindre än tio departement
invalde honom i nationalförsamlingen, där han blef
medlem af exekutivkommittén. Han vardt emellertid
föremål för missnöje på både konservativt och radikalt
håll. Hans popularitet sjönk hastigt; han utgick
ur regeringen, och vid presidentvalet i november
s. å. erhöll han endast några tusen röster. För att
försvara sin politik skref han sin Histoire de la
revolution de 1848 (1849; sv. öfv. s. å.).
Statskuppen 2 dec. 1851 gjorde slut på hans politiska
roll. Det stora hus, som han under åratal fört, hade
ruinerat honom, och hvarken försäljningen af hans
jordagods eller de inkomster, ett särskildt sällskap
beredde honom genom att öfvertaga utgifvandet af hans
skrifter, betäckte skulderna. Han måste skrifva för
brödet. Under sin återstående lifstid författade
han en lång följd af prosaarbeten, af hvilka de
flesta äro så godt som värdelösa. L. är alltid
opålitlig i sin framställning af sina minnen och
historiska tilldragelser; han omdiktar, förskönar cMcr
förfular, alHeftorsom öconbliokots känsla förestå fvar
honom. Bland de bättre är Hisloire de la restauration
(Q bd, 1S51-53; sv. öfv. s. å.). Les visions (1852)
var
hans af sked från poesien. 1849 utkom Raphael
(sv öfv. s. å.), som i prosaform behandlar
hans egna upplefvanden med fru Charles, och Les
confidences, hvilka 1851 följdes af Les nouuelles
confidences, Geneviéve, histoire d’une servante
(1850), Le tail-leur de pierre de Saint-Point
(1851; "Stenhuggaren i Saint-Point", s. å.) och
Graziella (1852; sv. öfv. s. å.), vidare Histoire
des constituants (1850), Histoire de la Turquie
(1854) och Histoire de la Russie (1855). 1856-67
utgaf han dessutom månatliga Entretiens, där han på
det mest godtyckliga sätt bedömde äldre och nyare
litteratur. Detta oerhörda arbete bragte dock icke
ordning i hans finanser, men uttömde hans krafter, så
att han de två sista åren lefde utan medvetande. 1867
tillerkände honom Napoleon III en summa på 500,000
frcs, af hvilka han skulle njuta räntan under sin
lifstid och som efter hans död skulle gälda hans
skuld. Han begrofs enligt egen önskan i enkelhet på
sitt eget gods Saint-Point. En staty (af Falguiére)
restes öfver honom 1873 i Måcon och en (af Marquct
de Yasselot) senare i Passy. Själf utgaf L. sina
(Euvres complétes (61 bd, 1860-66, ny uppl. i 13 bd
1885-87 och 1900 ff.) och La France parlementaire
(6 bd, 1864-65). Senare ha utg;fvits Mémoires
inédits 1790-1815 (1870), Manuscrit de ma mére
(1871), Souvenirs et portraits (3 bd, 1871), Poésies
inédites (1873), Correspondance (6 bd, 1873 -75,
1882), Lectures pour tous (1891), A. de L. par
lin-méme (1892), Trois poétes italiens (s. å.),
Lfltres å L. (1893) och Philoxophie et littérature
(1894). Litt.: E. Pelletan, "L." (1868), R. du Mesnil,
"L. et sa famille" (1869), arbeten af J. Janin
(s. å.), Ch. de Mazade (1872), Ollivier (1874)
och Legouvé (1876), Lacretelle, "L. et ses amis"
(1878), Ronchaud, "La politique de L." (2 bd, 1878),
Alexandre, "Souvenirs de L." (1884), Po-mairols,
"L." (1889), Périssat, "L. inconnu" (1891), Reyssié,
"La jeunesse de L." (1892), De-schanel, "L." (2 bd,
1893), Saintc-Bcuve, "Premiers lundis", I (1875),
"Portraits contcmporains", I (1846) och "Causeries
du lundi" (I o. IV), Brunetiére, "L’évolution
de la poésie lyrique au XIX:e siécle" (1895),
Lemaitre, "Les contempo-rains" IV o. VI (1890,
1896), och A. Francc, "L’Elvire de L." (1893).
J. M:
Lamaschal. Se Lama, text.
Lamasläktet, Auchenia, zool.., är bland nu lefvande
djur den enda representanten för kameldjuren i
Amerika. Rörande de stundom som fyra själfständiga
arter antagna laman, guanakon, vikunjan och al p a
c k an se K a m e l d j u r en. L-e-
Lamb [lä’m], Charles, engelsk kritiker och essayist,
f. 1775 i London, d. 1834, anställdes 1792 som
bokhållare i Ostindiska kompaniet, i hvars tjänst
han arbetade till 1826, då han erhöll afsked och
bosatte sig på landet. - En inom familjen ärftlig
sinnessjukdom, af hvilken L. vid 21 års ålder hade
en öfvergående känning, utbröt samtidigt som full
galenskap hos systern, Mary L. (f. 1765, d. 1847),
hvilken därunder dfdade deras moder. L. åtog siff
då att i sitt hem öfvervaka Mary. Han uppfyllde ömt
och själ f uppoffrande denna brodersplikt till sin
död. Systern, som endast tidtals återföll i sjukdomen,
e,£rde litterär be-gåfning och deltog i några af
L:s litterära arbeten. 1796 gaf han tillsammans med
Colcridge ut några poesier och 1801 ett litet drama
i den elisabetska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
