- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
955-956

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lamennais l. La Mennais, Hugues Félicité Robert de - Lamentabile - Lamentabili sane exitu - Lamentation - Lamentera - Lamentoso - Laméska differentialekvationen. - Lameth. 1. Charles, grefve de L. - Lameth. 2. Alexandre, grefve de L. - La Mettrie, Julien Offroy de

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lamentabile-La Mettrie

956

men innerst väl förberedd förvandling skedde; han
bröt med påfvedömet och katolicismen, men blef trogen
friheten och demokratien. Från Bretagne skref han
den världsberömda revolutionära skriften Paroles d’un
croyant (1834; 10 uppl. på ett år, minst 100 sedan;
öfv. på flera språk; "En troendes ord", 1834), i
hvilken såväl den andliga som den världsliga maktens
furstar skildras som folkens för-störare. Boken är
indelad i verser liksom bibeln . och affattad i en
rytmisk prosa, som lånat sin inspirerande kraft från
de hebreiske profeterna och Uppenbarelseboken. Hans
nya ideal blef nu en kristligt formad socialism, som
han i en rad skrifter sökte äfven filosofiskt grunda
(Affaires de Rome 1836 f., historien om hans brytning
med Kom, De la religion, 1841, m. fl. och framför
allt Esqnisse d’une philosopliie, 4 bd, 1841-46, det
bästa alstret af hans tankekraft och klara, lysande
stil). Efter revolutionens utbrott 1848 invaldes
L. i nationalförsamlingen, men spelade icke den
ingripande roll man väntat. Efter statskuppen 1851
sökte han vederkvickelse i att öfversätta Dante. -
Det låg i L:s natur att gå till ytterligheter i tankar
och syften. I högsta grad uppriktig och oförvägen,
förfäktade han med lidelsefull vältalighet, hvad han
för tillfället ansåg som det absolut sanna. Med en
djup instinkt för samhällets och folkets lidanden
förenade han ett ömt kristligt brodersinne och hopp
om mänsklighetens lyckligare framtid. Hans dystra,
apokalyptiska inbillning målade städse det närvarande
som outhärdligt och en allmän omstörtning som nära
förestående. .- L:s Oeuvres complétes ut-gåfvos
i 10 bd 1844, hans Oeumes posthumes 1855 -58 i
5 bd, Oeiivres inédites i 2 bd 1866 samt Leltres
inéåiles 1898. Biogr.: E. Schérer, "Mélan-ges de
critique religieuse" (1860, fin essay öfver L.),
A. Laveille, "J. M. de La Mennais" (2 bd, 1903),
och Ch. Boutard, "Lamcnnais" (2 bd, 1905 -08). -
Litteratur till Frankrikes och katolicismens historia
under 1800-talet, bl. a. A. Débidour, "L’église et
l’état en France 1789-1906" (4 bd), G. Bonet-Maury,
"La liberté de conscience en France 1595-1906"
(2 uppl. 1909), och K. Sell, "Die entwicklung
der katholischen kirche im 19. jahrh." (1898).
Hj. H-t.

LamentäbJIe, Lamentoso [-tåså; it., af lat. lamenläri,
högljudt klaga], mus., klagande.

Lamentäbili sane e;xitu, lat. ("beklagansvärd var
i sanning utgången af..."), inledningsorden till en
bekant syllabus. Se Inkvisition, sp. 683.

Lamentatiön, utbrott af jämmer, veklagan. I
den latinska bibeln benämnes "Jeremias
klagovisor" lamentationer (lat. lamentationes
jämte threni och lamenta), och i den katolska
kyrkans liturgi är lamcntation ett namn på tre
afdelningar af denna bibliska skrift, hvilka
sjungas under ottcsången onsdagen, torsdagen
och fredagen i den s. k. dymmel-veckan.
J. P.

Lamentéra (lat. lamentäri), högljudt klaga, jämra sig.

Lamentoso f-tåså]. Se Lamentabile.

Laméska differentialekvationen. Se H e r m i t e,
sp. 532.

Lame’th. 1. Charles, grrefve de L., fransk statsman,
f. 1757 i Paris, d. 1832 i Pontoise, deltog i sin
ungdom i nordamerikanska frihetskriget och blef efter
återkomsten därifrån öfverste och kammarherre

samt öfverhopades af hofvets gunstbevis. Likväl
ställde han sig i konstituerande nationalförsamlingen
(1789-91), af hvilken han var medlem, h. o. h. på
tredje ståndets sida. Det var han och hans
meningsfränder, som en tid gåfvo fart åt de
radikala rörelserna, hvilka de ledde genom de
politiska klubbarna. Men snart undanträngdes han
af än radikalare demagoger, och då öfvertog | han
ett befäl i armén. Detta måste han lämna, sedan han
undertecknat en protestskrifvelse mot händelserna
10 aug. 1792, fängslades, men lyckades rymma och
emigrerade till Tyskland, där han slog sig ned som
handlande i Hamburg. Under konsulatet återvände
han till Frankrike och användes af Napoleon
som guvernör i Wurzburg (1809) och i Santona
(1812). Efter restaurationen återgick L. för en
tid till privatlifvet: som deputerad (från 1827)
tillhörde han det liberala partiet. –2. A l e x
a n d r e, grefve d e L., den föregåendes broder,
f. 1760 i Paris, d. där 1829. tjänade liksom denne i
amerikanska frihetskriget, tillhörde i konstituerande
nationalförsamlingen det radikala partiet, öfvertog
sedan en officerspost i nordarmén och sökte jämte
Lafayette fly till Amerika i aug. 1792, men greps
af österrikarna och insattes liksom sin chef på
Olmtitz’ fästning. Efter lösgif-vandet (1795) begaf
han sig till Hamburg, där han jämte sin broder
idkade grosshandelsrörelse. Han återvände till
Frankrike 1799 och blef under Napo-leons regering
prefekt. 1819 invaldes han i deputeradekammaren,
där han slöt sig till de liberale. L:s Hisloire de
Vassemblée constituante (2 bd, 1828-29) är ett ganska
värdefullt arbete. J- F. N.*

La Mettrie [mettri], Juli e n Offroy de, fransk läkare
och filosof, f. 1709 i S:t Malö i Bretagne, d. 1751 i
Berlin, studerade först teologi, men öfvcrgick snart
till medicinen, hvari den store läkaren Boerhaave i
Leiden blef hans lärare. 1742 fick han anställning som
fransk militärläkare, men förlorade denna befattning
i följd af de materialistiska åsikter han uttalade
i His-loire naturelle de Våme (1745; 2:auppl. 1748),
hvarefter han flydde till Holland. De franske läkarnas
okunnighet angrep han i La politique du médecin
Machiavel (1746) och fortsatte sin polemik genom
komedien La faculté vengée (1747,. omtr. under titeln
Charlatans démasqnés, 1762). Mest uppseende väckte han
genom sitt filosoficka huf-vudarbete L’homme machine
(1748). Det blef offentligen brändt i Leiden, och
L. förvisades från Holland. Då öppnades en fristad
för honom vid hofvet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:12 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbo/0508.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free