Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lampa 1. Tekn. - Lampa. 2. Arkeol. o. konstind.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
971
Lampa
972
mot lågan. Denna brinner till större delen
ofvanför nämnda hopträngning. Emellertid äro flera
förbättringar af petroleumlampor gjorda i ändamål
att höja lyskraften, göra lampan bekvämare att handha
och minska faran för explosion. Man har för den skull
anbragt oljebehållaren närmare lampans fot. Stundom
begagnas i midtcn af lågan en s. k. brand-skifva (se
fig. 1) samt sugrör (se fig. l o. 2) för insugning och
uppvärmning af luft, som tillföres den cylindriska
lågan inifrån. Veken väf-ves dock icke ringformig,
utan platt och hoplägges först till rund form i
vekröret, då den upplyftes i detta med tillhjälp af en
liten mekanism. Luften inkommer till lågans inre genom
en öppning på vekröret. Vid några lampkonstruktioncr
har vekröret två midt emot hvarandra varande lika
stora öppningar, och två lika breda plattvekar införas
däruti, hvilka förena sig till ett rör. Det ges andra
lampor, där tre eller ännu flera platta vekar be-
måstc här iakttagas vid påfyllningen, som aldrig får
ske, när en brinnande kropp är i närheten.
Genom uppfinningen af glödljuset har ett antal nya
lånekonstruktioner uppstått för såväl lysgas som
acctylen, fotogen och sprit. Eörande dessas anordning
se G l ö d l j u s och Lysgas. - För belysning af
rum, där fara för antändning af eld-fängda ämnen
föreligger, användas s. k. säkerhetslampor, hvilkas
låga är på ett eller annat sätt isolerad från den
omgifvande luften. Se D a v y s säkerhctslampa och
L j u s l å g a.
2. Arkeol, o. konstind. Eedan hos fornegypterna voro,
som ofvan nämnts, lampor i bruk (jfr af bildningar af
sådana å pl. VIII till art. Egypten), och forngrekerna
nyttjade dylika tidigt nog, dock knappast under den
heroiska tiden, då man tyckes ha nöjt sig med bloss i
blosshållare (liksom i Norden ännu under vikingatiden
och senare) samt lys-bäcken. Från antiken finnas
lampor (grek. lyfchnoi,
N»
Fig. 4. Fornromersk terrakotta-lampa.
Fig. 5. Fornromersk terrakotta-lampa för flera
vekar.
Fig. 8. Fornkristen terrakotta-lampa från
katakomberna.
gagnas, så att flera lågor alstras, som dock
förena sig till en enda stark låga. - Af särskildt
intresse äro de försök man gjort att konstruera
explosions-fria petroleumlampor. Den vanliga orsaken
till petroleumlampors explosion är, att veken icke
fullkomligt uppfyller vekröret, utan lämnar tillfälle
för luften att hastigt intränga i behållarens
ångrum, cl. v. s. det öfver oljan befintliga rummet,
där således en explosiv gasblandning uppstår, så
framt oljan icke är särdeles väl raffinerad. Man
minskar faran för explosion genom att använda
tillräckligt tjocka och breda vekar, hvarjämte lågans
släckning vid nyare mndbrännare bör ske icke genom
till-bakaskrufning, utan förnämligast genom utblåsning
eller kväfning. Men man har ock konstruerat lampor,
där lågan är h. o. h. skild från behållaren samt
ett värmeisolerande lager är anbragt mellan denna
och brännaren. Eller ock har man förlängt vekröret
ända till behållarens botten och upptill af-lägsnat
de i denna utvecklade ångorna genom ett litet rör,
utfylldt med fin trådväf o. s. v. Lampor, som äro
afsedda för förbränning af de flyktigaste oljorna
(gasolja o. d.), utgöras blott af en liten bleckdosa
med en hylsa för veken samt innehållande svamp för
oljans uppsupande. De benämnas stundom oegentligt
gaslampor. Stor försiktighet
lat. hce’rnce) talrikt i behåll; i allmänhet äro de
af bränd lera (terrakotta) eller brons, och det stora
flertalet förskrifver sig från romerska tiden. Fynd
af många ha gjorts dels i Pompeji, dels i grafvar
Fig. 6 o. 7. Fornromerska bronslampor.
(enär de döde fingo lampor med sig). Om konstruktionen
se ofvan, sp. 969. Ofta hade en lampa flera vekar och
motsvarande hål för dessa (fig. 5). Terrakottalamporna
pressades i formar och erhöllo därvid reliefer med
mytologiska eller andra bilder (se fig. 4 o. 5);
bronslamporna (se fig. 6 o. 7) voro mera konstnärliga
i formen och sirligt ciselerade. Bottnen var vanligen
flat eller försedd med fot och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
