Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landsmålsföreningarna - Landsnämnd - Landsorganisationen i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1049
Landsnämnd-Landsorganisationen i Sverige
singfors stiftades 1874 på inbjudning af dåv. docenten
A. 0. Freudenthal. I Lund stiftades den första
landsmålsföreningen, den S k å n s k a, 1875 genom
filos, kandidat E. K. Boos. Under den följande tiden
tillkommo Ölands k a (senare kallad Ölands och Östra
Smålands landsmålsförening), Blekingsk a och V ä s
t-g ö t a. Inom Småländska nationen bildades redan
1861 Föreningen för Smålands minnen, som väl 1868-74
fanns blott till namnet, men 1875 återupptog sitt
arbete. Med landsmålsföreningarnas vanliga uppgifter
förenar sistnämnda förening äfven en historisk och
naturhistorisk. Landsmålsföreningarna voro en yttring
af samma intresse för själfkännedom och svenskhet, som
på andra håll funnit uttryck i fornminnesföreningarna
och Nordiska museet, i förening med den vetenskapliga
forskningsifver, som har sitt naturliga hem vid
universiteten. I föreningarna samlade sig för ämnet
intresserade studenter från alla fakulteter, betalade
en ringa terminsafgift och sammanträdde till arbete
en afton hvar, hvarannan eller hvar tredje vecka. Vid
dessa möten upptecknades ord ur allmogemålen efter de
närvarande medlemmarnas uppgifter (i lexi-kografisk,
grammatisk eller monografisk ordning), lämnades
redogörelser för grammatiska företeelser, föredrogos
sagor och sägner, gåtor, visor och melodier,
höllos föredrag eller gjordes anteckningar om
ordspråk, seder, bruk, vidskepelse, folklekar
o. s. v. Hvarje förening hade sin ordf. samt en eller
flera sekreterare eller referenter. Höstterminen 1881,
den sista termin, för hvilken samlade uppgifter finnas
tillgängliga, egde samtliga landsmålsföreningar öfver
400 vid universiteten närvarande medlemmar. Flera
föreningar ha åstadkommit betydande samlingar af
folkmål och folktraditioner, dels frukter af arbetet
inom föreningarna, dels skänkta af föreningsmedlemmar
eller utom föreningarna stående personer. För att inom
och utom föreningarna underhålla och väcka intresset
för sin sak anordnade landsmålsföreningarna i Uppsala
och Lund gång på gång allmänna möten eller fester,
af hvilka somliga varit offentliga. Föreningen
i Helsingfors hade årsmöten med föredrag. Dels af
universitetet, dels af Nyländska student-afdelningen
fingo denna förening och enskilda medlemmar af
densamma mottaga betydliga penning-understöd. Uppsala-
och Lundaföreningarnas gemensamma intressen vårdades
på hvartdera stället af deras ’’’Samfällda utskott"’,
sammansatt af föreningarnas ordf. - 1886 sammanslöto
sig i Uppsala sex föreningar (Östgöta, Söderm.-När.,
Smal., Gottl., ö. Smal. och öl., Norr!.) till Uppsala
landsmålsförening. Ett par allmänna fackafdel-ningar
för uppteckning om "Djuren i folkets tro och
diktning’’ samt växtnamn arbetade jämte Norrlands
nationsafdelning ännu 1892. Föreningarnas samlingar
ingå dels i Uppsala landsmålsförenings arkiv
(deponeradt i studentkårens bibliotek), dels i
nationsbiblioteken. Landsmålsföreningarnas arbete
återupptogs senare af de landskapsvis arbetande
dialekttopografiska undersökningarna. - Sedan 1878
utges på uppdrag af samtliga föreningar tidskriften
"Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen
och svenskt folklif", numera med den kortare
titeln "Svenska landsmål och svenskt foklif", som
t. o. m. 1882 hade årligt understöd af det till
K. M:ts förfogande ställda anslaget för resestipendier
och lärda verks utgif vande samt fr. o. m. 1884
till följd af riksdagens beslut åtnjuter ett årligt
statsanslag (fr. o. m. 1910 å 5,000 kr.). Det kan
tryggt påstås, att f. n. intet annat land eger något
motstycke till denna publikation. För beteckning
af folkmålens språkljud antogo föreningarna
ett särskildt alfabet, landsmålsalfabetet (se
d. o.), som hela tiden användts i tidskriften. Jfr
G. Norlander, "Några ord om de i Uppsala bildade
landsmålsföreningarna" (i "Sv. tidskr." 1875) samt "De
svenska landsmålsföreningarna i Uppsala, Helsingfors
och Lund 1872-81" (i "Sv. landsmålen", II. 1), Stadgar
och årsberättelser för Uppsala landsmålsförening
("Sv. landsmålen", VI, s. clvij). - Om en finsk
landsmålsförening se Finska språket, sp. 370.
Lll.
Landsnämnd. Se Nämn d.
Landsorganisationen i Sverige, en 1898 bildad
sammanslutning af flertalet svenska fackförbund
och fackföreningar, om hvars tillkomst m. m. se
Fackförening och Fackförbund.
Dess ändamål är enligt stadgarna "att verka för
upprättande af fackföreningar, där sådana ej finnas,
att efter lämpliga former sammansluta befintliga
fackföreningar i förbund, att genom upptagande
af rapporter och meddelanden få en så fullständig
öfversikt som möjligt af den fackliga verksamheten
inom landet samt att ömsesidigt understödja de
till Landsorganisationen anslutna organisationerna
vid do tillfällen, då arbetsköparna genom lockout
söka hindra organisationsarbetet eller arbetarnas
försök att förbättra sina aflöningsförhållanden,
äfvensom vid alla tillfällen, då föreningsrätten
hotas och arbetarna utestängas vid försök att bilda
organisationer samt vid lönenedsättningar." Bland de
i stadgarna uppräknade uppgifterna ingick tidigare
att verka för fackföreningarnas anslutning till det
socialdemokratiska arbetarpartiet. Detta stadgande
har numera . uteslutits. Landsorganisationen uppträder
äfven som den fackliga arbetarrörelsens målsman utåt3
deltager genom sina representanter understundom
i sådana underhandlingar med arbetsgifvarna,
som kunna leda till omfattande konflikter, och
söker främja fackföreningsrörelsens utbredning
genom bl. a. agitation af utsända tjänstemän och
understödjande af Folkets-hus-företag. För sistnämnda
ändamål finnes en särskild fond, af sedd att genom
lån stödja sådana byggnadsföretag, som äro afsedda att
bereda samlings-och möteslokaler för den fackliga och
politiska arbetarrörelsen i landet. Fackförbunden
intaga gentemot Landsorganisationen en skäligen
oberoende ställning. I en del fall, t. ex. vid 1909
års storstrejk, har emellertid Landsorganisationen
fått befogenheter vida öfverstigande de i
stadgarna angifna. Frågan om en omläggning af
Landsorganisationens verksamhet har längo stått på
dagordningen. Den öfverlämnades nov. 1909 till en
särskild kommitté för utredning.
Landsorganisationens olika organ äro kongressen,
reprcsentantskapet och landssckretariatet. Kongressen
är Landsorganisationens högsta beslutande myndighet
och utgöres af ombud för fackförbunden. valda i
visst förhållande till förbundens medlemsantal. Den
har hittills sammanträdt hvart tredje år. Mellan
kongresserna utöfvas vid alla viktigare tillfällen
beslutanderätten af representantskapet, som består af,
förutom Landssekretariatets ledamöter, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
