- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
1091-1092

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landtbruksstyrelsen. 2. Ämbetsverk i Finland - Landtbrukssystem - Landtbruksundervisning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en konsulent i kreatursafvel och boskapsskötsel,
4 mejerikonsulenter, en konsulent i ostberedning,
6 landtbruksingenjörer och 1 jordbruksmaskinkonsulent,
7 kontrollanstalter, agrikultur-ekonomiska
försöksanstalten i Ånäs nära Helsingfors samt
landtbruksläroverken, mejeri- och kreatursskötarskolorna
(se vidare Landtbruksundervisning, sp. 1096),
16 trädgårds- och hushållsskolor, 2 hästskötarskolor
och 5 hofbeslagsskolor.

1. K. S. (H. J. Dft.) 2. T. C.

Landtbrukssystem l. Hushållningssystem betecknar
hela landthushållningens hela art med hänsyn till
därvid tillämpade grundsatser och hufvudsakliga
produktionssyften. Man fäster sig härvid vanligen
vid landthushållningens viktigaste del, åkerbruket,
och sättet för dess bedrifvande och talar sålunda
om sädesbruk, koppelbruk, växelbruk, svedjebruk och
fritt jordbruk. Som landtbrukssystem kan betecknas
också landtbruk med öfvervägande boskapsskötsel
eller skogsbruk samt landtbruk förenadt med tekniska
binäringar.

H. J. Dft.

Landtbruksundervisning har i äldre tider varit de
enskildes angelägenhet och bestått endast i praktiskt
deltagande i yrket. De under 1700-talet framträdande
sträfvandena att höja landtbrukets afkastning medförde
de första åtgärderna för åstadkommande af teoretisk
undervisning i landtbruk. Härvid och för lång tid
framåt kom Tyskland att tjäna till föredöme för öfriga
länder. Sedan preussiske konungen Fredrik Vilhelm I
1727 inrättat en lärostol i jordbruksekonomi vid
universitetet i Halle och kort därefter äfven vid
universitetet i Frankfurt an der Oder, infördes
detta läroämne småningom vid de flesta tyska
högskolor. Undervisningen, som handhades af jurister
och filosofer, omfattade hufvudsakligen kameralistik,
d. v. s. godsförvaltningens grunder under hänsyn
till de ännu i väsentlig grad kvarvarande feodala
förhållandena. Under senare delen af 1700-talet
uppträdde den "experimentalekonomiska skolan", som i
motsats till kameralisternas "gråa teori" ställde den
praktiska erfarenheten och "ekonomiska" (d. v. s.
landtbruks-) försök samt den nya naturvetenskapliga
forskningens läror. Med A. Thaer, "det rationella
landtbrukets fader", blef denna riktning förhärskande,
under stark påverkan af Englands för sin tid högt
utvecklade landtbruk, och den af Thaer 1802 upprättade
läroanstalten vid Celle i Hannover (1806–61 förlagd
till Möglin vid Potsdam) blef det mönster, hvarefter
landtbruksläroverken – i Tyskland vanligen kallade
"akademier" – i olika länder formades. Af sådana
"akademier" uppstod i Tyskland ett flertal, bland
hvilka tre ännu bestå, näml. Hohenheim vid Stuttgart
(inrättad 1818), Weihenstephan i Bajern (1852, förut
i Schleissheim) samt Poppelsdorf (upprättad 1847,
men numera ansluten till universitetet i Bonn). Bland
mer kända, men numera nedlagda landtbruksakademier
förtjäna nämnas Tharand i Sachsen, Eldena invid
Greifswald och Proskau i Schlesien. Af liknande
anstalter i andra länder må nämnas den ännu bestående
i Ungarisch-Altenburg (inr. 1818), Roville i Frankrike
samt Ultuna i Sverige (se nedan). Dessa läroverk voro
alltid förlagda på landet, i förbindelse med ett stort
jordbruk, som skulle tjäna till åskådningsmaterial och
öfning i praktiskt arbete. De hade, till väsentlig
del tack vare de framstående män, som förestodo dem,
bland hvilka

utom Thaer böra nämnas Schwerz ("Syd-Tysklands Thaer")
vid Hohenheim, Schweizer vid Poppelsdorf och
M. de Dombasle vid Roville, ett betydande inflytande
på det större jordbrukets utveckling. Småningom
vann den uppfattningen alltmer insteg, att dessa på
landet belägna, från den vetenskapliga forskningens
härdar isolerade landtbruksläroverk ej följde
med vetenskapens framsteg, och det blef gällande
lösen, att den högsta landtbruksundervisningen
borde flyttas in till universiteten. Redan
1826 inrättade F. G. Schulze i denna mening en
landtbrukshögskola i Jena, i en viss förbindelse
med därvarande universitet, men först sedan J. von
Liebig
1861 lagt sitt tungt vägande ord till
förmån för denna förändring, vann denna uppfattning
allmän anslutning, och landtbruksfakulteter eller
-institut ha inrättats vid universiteten i Halle
(1862), Göttingen, Königsberg, Kiel, Leipzig,
Giessen, Heidelberg, Rostock, Breslau och Berlin
(i Berlin dock som en från universitetet fristående
högskola). Flera af dessa institut ha sedan försetts
med en landtgård för vetenskapliga försök och
praktiska demonstrationer. Mellanskolundervisning i
landtbruk inrättades först enligt reglemente af 10
aug. 1879 och meddelas vid af staten underhållna
landwirtschaftsschulen (22 i verksamhet 1909),
hvilka närmast äro att betrakta som lyceer med latin
ersatt med landtbrukslära, d. v. s. de äro afsedda att
meddela blifvande jordbrukare såväl allmänbildning som
kunskaper i landtbruk. Lägre landtbruksundervisning
på grundval af folkskolekunskap meddelas dels i 46
praktiskt teoretiska ackerbauschulen med 1 1/2–2 års
kurs, dels i 118 vinterskolor (i några fall äfven
sommarkurser) med blott teoretisk undervisning. Dessa
lägre skolor egas af föreningar eller kommuner och ha
vanligen kommunalt understöd. Därjämte har Tyskland
ett stort antal specialskolor, såsom ängsskötar-,
trädgårds-, mejeri- samt hushållsskolor. Slutligen
verkar en stor mängd vandringslärare, till
stor del lärare vid vinterlandtbruksskolor, som
föredragshållare, kursledare och rådgifvare för det
mindre jordbrukets utöfvare, likasom också årliga
korta kurser vid instituten och eljest ges för att
hålla jordbrukare och vandringslärare i kännedom
om senare tiders erfarenhet på landtbrukets och
för detta grundläggande vetenskapers område. –
I Österrike finnes sedan 1872 den stora och rikt
utrustade Hochschule für bodenkultur i Wien
samt en landwirtschaftliche akademie i Dublany
vid Lemberg (1901), en lärostol i landtbruk
vid de tekniska högskolorna i Wien, Graz, Prag,
Brünn och ett institut vid högskolan i Krakau,
ett antal landtbruksmellanskolor grundade på
realskolans förkunskaper, ackerbauschulen för
utbildande af bondejordbrukare och arbetsförmän,
hvarjämte det finnes en mängd fortsättningsskolor i
landtbruk. Ungern har 5 landwirtschaftliche akademien:
i Ungarisch-Altenburg (sedan 1818, akademi 1874),
Debreczen (1865, akademi 1906), Kaschau (1875),
Keszthely vid Balatonsjön (1865, akademi 1907) och
Klausenburg (1869, akademi 1906). – Frankrike har
ett omfattande system af landtbruksläroanstalter,
underhållna med statsmedel, nämligen sedan 1876 en
högt stående landtbrukshögskola, Institut national
agronomique
i Paris, École supérieure d’agriculture
i Angers (1898), 3 écoles nationales d’agriculture
med öfvervägande teoretisk utbildning vid Grignon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:52:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbo/0580.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free